Kategoriarkiv: Film

Battle of the Five Armies – den förlängda versionen

Lämna ett svar

När jag såg The Hobbit: Battle of the Five Armies för ett år sedan var jag förvirrad, besviken och lite arg. Var detta slutet på ett fantastiskt stycke filmhistoria? Trots att Desolation of Smaug hade en del rena dumheter (inklusive tunnfärd och orgasmiskt Athelas-helande) så fanns det också en hel del att gilla, som den fantastiska Smaug-dialogen och stora delar av Laketown. Men i BotFA kunde jag inte på rak arm komma på några höjdpunkter.

Med ytterligare ett år i bagaget och tid att slutföra filmen på riktigt (något som diskuteras i extramaterialet) är resultatet faktiskt … bättre. De sanslöst korkade scenerna finns kvar: Galadriels gräsliga överspel, Super Legolas Bros, Bards korkade MacGyver-båge, Thranduils spinoff-produktplacering, Thorin som sjunker i CG-guld, nästan allt som Alfrid ägnar sig åt. Men med bara sisådär en halvtimme extra har Jackson äntligen lyckats klistra ihop det hela på ett vettigt sätt. ... Läs hela texten

Robinson på Mars

Lämna ett svar

Jag såg The Martian ikväll. Bra film, är slutsatsen. Inte lika mäktig som Interstellar, men i gengäld mer realistisk. Matt Damon gör ett bra jobb, men jag gillar också de många starka sidorollerna (Sean Bean överlever ännu en film, hurra!). Den har också den där ganska ovanliga kombinationen av huvudpersoner som är intelligenta och löser problem, samtidigt som det inte är en ohygglig massa saker som går åt helvete bara för att göra det mer spännande (som var nackdelen med Gravity). Själva grundproblemet är ju spännande nog. Att vara strandsatt på en öde ö är förstås nog så jävligt, men där kan du åtminstone räkna med att någon förr eller senare har vägarna förbi, och du kan möjligen fixa mat. Strandsatt på Mars … är lite knepigare. ... Läs hela texten

Välkommen till framtiden!

Lämna ett svar

Om det här inte är det första du läser på internet på flera dagar (i så fall, tack, antar jag) så kan du inte ha missat att vi nu officiellt lever i framtiden, som definierad i den profetiska visionen Tillbaka till Framtiden del 2. Och internet är väl fullt av klagomål över att vi inte har svävande skateboards (vilket vi i och för sig har, men inte riktigt på rätt sätt) eller självknytande sportdojor.

Och det må väl vara hänt. Men å andra sidan är framtiden på många sätt häftigare än vad ens Robert Zemeckis kunde föreställa sig. Vi har inte flygande bilar, men vi har självkörande sådana. Jag såg en Tesla idag och den ska ju enligt uppgift kunna ta dig levande från punkt A till punkt B utan att köra över en massa småbarn på vägen. Även om jag gärna låter andra prova den först. ... Läs hela texten

Avengers: Age of Ultron

Lämna ett svar

Jag har nog tappat räkningen. Vilken Avengers-film blir det här i ordningen? Nio? Tio? Många blir det i alla fall, och Age of Ultron är något av en mellanfilm i sammanhanget. Det börjar nästan kännas som om varje film är ett två timmar långt otroligt påkostat tv-serieavsnitt, och referenserna till kommande historier duggar tätt. Att Wakanda helt plötsligt tas upp beror förstås på att Black Panther kommer att introduceras i nästa Captain America-film och sedan få en egen ett år senare. Inledningen i sig är en uppföljning på en tråd ur Agents of S.H.I.E.L.D.-serien. Och en himla massa sidekicks från separata filmer (Falcon, War Machine och Heimdall – om han nu kan räknas som sidekick) dyker upp. Plus att vi får möta tre nya Avengers, utöver de redan etablerade sex. ... Läs hela texten

Sagan om Prinsessan Kaguya

Lämna ett svar

Det börjar vara slut nu. Sagan om Prinsessan Kaguya är den sista filmen av Isao Takahata från Studio Ghibli, och vi har redan fått Hayao Miyazakis sista, Det Blåser Upp En Vind. Den enda som återstår är Marnie, som borde dyka upp den närmaste tiden, regisserad av Arrietty-skaparen Hiromasa Yonebayashi. Men sen är det liksom slut, vilket är sorgligt på många sätt. Även om Miyazaki och Takahata skapade Ghibli, så borde studion kunna fortsätta utan dem. Jag menar, vi har fortfarande Disney och de bästa filmerna gjordes efter Walt. ... Läs hela texten

Mer Ghostbusters-Lego på väg

Lämna ett svar

Trovärdiga källor hävdar att vi kommer att få ett minst sagt påkostat Lego-set nästa år i form av Ghostbusters-högkvarteret. Det kommer att innehålla 4600 bitar (vilket skulle göra det till ett av de största någonsin efter Millennium Falcon och Taj Mahal) och ska kosta 350 dollar (vilket troligen skulle bli uppåt 4000 kronor med ordinarie Lego-kurs). Jag är lite kluven. Det är en himla massa pengar och beroende på formatet så vet jag inte om jag har plats för det. Å andra sidan är Ghostbusters ju en favorit och huset skulle passa perfekt i min lilla stad. Jag stod ju över Simpsons-byggnaderna eftersom de inte riktigt fungerar i innerstadsmiljö, men högkvarteret är ju bokstavligen gjort för den omgivningen. ... Läs hela texten

Glad Force Friday på dig!

Lämna ett svar

Idag, om du har missat det, är det Force Friday. Som om det inte räckte med den årliga May the 4th har den samlade försäljningsmaskinen bakom Disney, Lucasfilm och Hasbro lanserat ännu en dag i år då merchandiselavinen för Star Wars: The Force Awakens sätter igång. Idag fylls alla leksaksbutiker i världen med nya plastfigurer, Lego-set, Darth Vader-dräkter och den där hemska korsformade ljussabeln som nya ondingen kånkar runt på.

Ur ett perspektiv som icke-Star Wars-fantast är det smått underhållande att se på avstånd hur normalt folk (normalt ur ett samlarperspektiv åtminstone) på fullaste allvar skriver inköpslistor på blandade prylar för tusentals kronor, bara för att försöka täcka in allt (vilket förstås är omöjligt). Själv är jag möjligen sugen på att köpa den nya Millennium Falcon i Lego-version, eftersom den dels innehåller nya gråhåriga Han Solo och dels ganska lätt går att missta för den ursprungliga designen, men det beror på om jag behöver slåss med några småungar för att få tag på den i den nyöppnade Toys’r’Us-butiken här i stan. De små liven bits, nämligen. ... Läs hela texten

Sommarfilm: Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

Lämna ett svar

Det tog ett bra tag, men jag har äntligen sett den fjärde och (fortfarande) sista Pirates of the Caribbean-filmen. Liksom de övriga kan den väl kallas för ett enda stort spektakel och i förbifarten beskyllas för att ha sabbat actionsekvenserna i praktiskt taget varenda modern äventyrsfilm. Det går tydligen inte längre att göra en hederlig fäktscen utan att hela omgivningen ska involveras och helst falla i bitar på minst tre sätt samtidigt. Ändå är On Stranger Tides möjligen aningen återhållsam. ... Läs hela texten

Lejonkungen goes Beast Wars

Lämna ett svar
lionguard

Tydligen anser någon att vi behöver ytterligare en uppföljare och en fristående tv-serie baserade på Lejonkungen, och därmed existerar nu The Lion Guard: Return of the Roar. Vi får följa Kion, son till Simba och Nala (inte att förväxla med storasyrran Kiara som var med i den förra videouppföljaren), på äventyr med sina kompanjoner i ”lejongardet” som vakar över Pridelands.

Och det är väl gott och väl så långt. Lejonkungen 2 var tydligen inte fullständigt hemsk (och gav oss ytterligare några fantastiska musikstycken) och jag är långt ifrån målgruppen hur som helst. Jag reflekterar bara över det faktum att det bara existerar en handfull karaktärstroper som måste återanvändas om och om igen in absurdum, vilket innebär att varenda karaktärsensemble i praktiken är densamma. Ni vet, ”den genomsnittlige huvudpersonen”, ”den smarta och högdragna”, ”den storvuxne och klumpige”, ”den snygga tjejen”, ”den roliga tjejen” … som går att applicera på typ allt. ... Läs hela texten

Sommarfilm: Interstellar

Lämna ett svar

Christopher Nolans mastodontprojekt efter Batman-filmerna var en film som jag hela tiden hade tänkt se på bio, men av någon anledning blev det inte av. Sen dröjde det ett tag. Men nu när jag har sett den önskar jag att det hade blivit tidigare. Det här är nämligen en av de mäktigaste filmerna på länge.

Science fiction är en besvärlig genre. Det finns så många sätt det kan gå fel på, och skillnaden mellan riktigt bra och riktigt dålig science fiction är astronomisk. Interstellar lyckas på något sätt undvika allt det dåliga, och lyckas dessutom med bedriften att göra Matthew McConaughey bra. Jag är dessutom väldigt förtjust i Anne Hathaway som också är strålande här. Men de som stjäl showen är tveklöst robotarna TARS och CASE. Med en blandning av solida modeller, eleganta specialeffekter och klockrena personligheter förhöjer de stämningen och känns som personligheter i sig. ... Läs hela texten