Kategoriarkiv: Recensioner

Recension: Strider

Lämna ett svar

Det är alltid vanskligt med att återuppliva gamla serier, särskilt när utvecklaren tidigare har gjort spel som G.I.Joe: The Rise of Cobra och Front Mission Evolved. Men Capcom har å andra sidan goda erfarenheter av det här. Duck Tales blev ju lysande, och jag envisas fortfarande med att kalla Bionic Commando ett höjdarspel med brister. För att inte tala om att de lyckades leda utvecklaren av det fenomenalt usla Saint Seiya-spelet till Playstation 2 till att sedan göra Street Fighter IV. Därför vacklade mitt intresse för Strider lite fram och tillbaka. Men det färdiga spelet är faktiskt ett höjdarspel. Med brister. ... Läs hela texten

Recension: The Lego Movie Videogame

Lämna ett svar

Har man gjort en något så när barnvänlig filmtrilogi de senaste tre decennierna är chansen ganska stor att man även har blivit representerad i legoform, både som leksaker och som spel. Harry Potter, Indiana Jones, Star Wars, Batman, Lord of the Rings och snart The Hobbit har ju allihop tolkats i dansk plast. Därför var det både logiskt och rimligt att Traveller’s Tales fick sätta ihop ett spel baserat på The Lego Movie. Tyvärr har de här spelen tenderat att bli väldigt enahanda. Och man kommer inte ifrån att grundkonceptet i The Lego Movie Videogame är identiskt med praktiskt taget alla tidigare spel. ... Läs hela texten

Recension: Bioshock Infinite

Lämna ett svar

Även om jag var rätt intresserad från början och trots att jag gillade Bioshock blev det aldrig av att jag skaffade Ken Levines senaste epos. Men när det dök upp gratis för Playstation Plus-medlemmar hade jag knappast någon ursäkt att låta bli det. Priset är bra – hur är spelet?

Redan från början etableras den där obehagliga känslan av att något är jättefel. När Booker DeWitt anländer till den flygande staden Columbia under mystiska omständigheter ser det till en början idylliskt ut. Till skillnad från Rapture är Columbia, åtminstone från början, en levande och framgångsrik stad, men också en personkult utan dess like. En läskigt mässande frälsningspastor doppar Booker och en mäktig resa kan börja. ... Läs hela texten

Recension: Tearaway

Lämna ett svar

Media Molecule sysslar inte med ordinära spel, den saken är klar. Little Big Planet var ett mästerverk i kreativitet. Tearaway är inte riktigt lika unikt, men har ändå en minst sagt egen stil.

Det hade inte heller gått att göra på något annat format. Varenda funktion på Vitan utnyttjas på smarta sätt, utan att det känns särskilt malplacerat. Och interaktionen mellan dig och spelets huvudperson är inte bara ett omständligt sätt att trycka på en knapp, utan grunden för själva berättelsen. ... Läs hela texten

Recension: Contrast

Lämna ett svar

Det hade kunnat vara en klassisk saga. Den stora, berömda primadonnan (Drive Club) skaffas undan av den lömska fantomen (en gammal hederlig försening) och helt plötsligt får den lovande körsångerskan (Contrast) stå i rampljuset. Det förutsätter dock att körsångerskan faktiskt kan sjunga, eller, om vi slutar med den här långsökta parallellen, att spelet faktiskt är bra.

Contrast var ännu ett i mängden av multiplattforms-indiespel som var tänkt att släppas till Playstation 3, Playstation 4, Xbox 360 och PC, men i och med den här vändningen blev det ett av de allra mest uppmärksammade spelen. Miljoner Playstation Plus-användare fick det gratis och tillsammans med Resogun skulle det representera den nya riktningen, där indie-spel är lika viktiga och spännande som fullpristitlar. Problemet är att Contrast fortfarande är ett rätt billigt, simpelt spel som är en medelmåttig Playstation 3-version av ett Unreal Engine-spel, som sedan sparkats upp i aningen högre upplösning. På inget sätt och vis känns det här som ett modernt, polerat spel. ... Läs hela texten

Recension: Resogun

Lämna ett svar

De gamla Amiga-knackarna på Housemarque har länge varit indiefavoriter nu. Fjärran från skitspel som Elfmania på den gamla goda tiden räknas de nu som några av Finlands bästa utvecklare (vilket inte är illa med tanke på att grannlandet även hyser Frozenbyte, Rovio och Remedy). Super Stardust HD var en magnifik teknikupplevelse och ett utmärkt spel. Dead Nation var en fräsch variant på det ohyggligt uttjatade zombieslaktandet. Och Outland var ett stämningsfullt plattformsäventyr med några riktigt geniala inslag. ... Läs hela texten

Recension: Flower

Lämna ett svar

Att upptäcka Flower var en av mina bästa spelupplevelser någonsin. Inget annat spel har en så ljuvlig stämning och ett så unikt upplägg, som ändå följer en röd tråd och en rätt distinkt berättelse. Det ekologiska budskapet är klart men inte övertydligt: civilisation och natur behöver inte vara varandras motsatser. Lägg sedan till vind, gräs och blommor, och ett fantastiskt pianosoundtrack. Svårare än så behöver det inte vara.

Till Playstation 4-premiären var det lite fattigt med spel, så Sony anlitade Bluepoint för att fixa en konvertering, både till den nya konsolen och till Vita. Bluepoint är relativt nya men har några rätt rejäla konverteringar under bältet: Ico & Shadow of the Colossus Collection, Metal Gear Solid HD Collection, God of War Collection samt Vita-versionen av Playstation All-Star Battle Royale. Därför passade de utmärkt, och de har gjort ett mycket bra jobb. ... Läs hela texten

Recension: Grand Theft Auto V

Lämna ett svar

Det var några år sedan sist. Närmare bestämt nio, sedan jag senast härjade runt på Los Santos gator. Faktum var att det också var senaste gången jag överhuvudtaget spelade Rockstars gangsterepos, om man bortser från en snabbtest av Vice City Stories och ytterst lite Grand Theft Auto IV. Egentligen känns det lagom. Efter tre spel på raken var det akut förstoppning i open world-tarmen och jag var rätt less på hela grejen. Jag hade inte heller tänkt spela det här, men övertalades att testa. Och jag kan säga exakt när jag bestämde mig för att köpa det. ... Läs hela texten

Recension: Dragon’s Crown

1 svar

Historien om Dragon’s Crown är lika mycket historien om George Kamitani, spelets producent och främste förkämpe. Som ung jobbade han på Capcom och deltog i utvecklingen av Dungeons & Dragons: Tower of Doom. Senare arbetade han åt Atlus i ett team som skapade Princess Crown, ett omtyckt action-beat’em up med fantasytema, med handritad 2D-grafik som så många andra Saturn-pärlor. Redan då började George planera för Dragon’s Crown, men han fick aldrig möjlighet att vidareutveckla spelet som då var tänkt att släppas till Dreamcast. ... Läs hela texten

Recension: Beyond: Two Souls

Lämna ett svar

Ambitionen med Heavy Rain var att skapa en spelbar film, och det lyckades. Men ändå var det spelet lite av en prototyp och Sony vågade inte satsa riktigt fullt ut på det. Med framgången ett faktum kunde David Cage och hans Quantic Dream satsa ännu högre med Beyond: Two Souls.

Till skillnad från Heavy Rain är det här spelet helt fokuserat på Jodie Holmes (Ellen Page) och vi får följa en stor del av hennes liv, bokstavligen från födseln. Som litet barn adopteras Jodie av styvföräldrar, men när hon börjar visa övernaturliga krafter och attackeras av okända väsen blir hon överlämnad till ett forskningslaboratorium, där två forskare blir hennes föräldragestalter. Allt eftersom lär hon känna den ”ande” som ständigt följer henne, Aiden, och blir till slut rekryterad av CIA till topphemliga uppdrag där hennes förmågor kan utnyttjas till fullo. ... Läs hela texten