Kategoriarkiv: Xbox 360

Recension: Girl Fight

1 svar

Det finns två sätt att göra fightingspel. Antingen lägger man ner tusentals timmar på att polera, finjustera och planera ett spelupplägg som håller för tiotusentals speltimmar. Då får man Street Fighter, Virtua Fighter, King of Fighters eller i värsta fall Dead or Alive. Eller också så satsar man helt och hållet på minsta gemensamma nämnaren: sex och/eller våld. Då får man Girl Fight.

Alltså, redan titeln säger en hel del om vad det handlar om. Åtta mer eller mindre avklädda tjejer slåss i en virtuell värld för att fly från en skum organisation. Det finns en handling men den är pinsamt primitiv och sträcker sig till att datorrösten (som visar sig vara slutbossen Chrome) säger ungefär samma tjafs till varje deltagare. När man så slår sig fram till Chrome och spöar upp henne så får man en pinupbild av sin utvalda karaktär och förmånen att spela med nästa. Ja, du låser upp figurerna en efter en och jag har klarat det med alla, en bedrift som tog ett par timmar och troligen förkortade mitt liv med en vecka. ... Läs hela texten

Recension: Flashback

1 svar

Det är inne nu med att gamla spelutvecklare gör comeback med sina gamla titlar, eller åtminstone nytolkningar av dem. För några år sedan återvände Eric Chahi till spelvärlden med den kreativa gudasimulatorn From Dust. Chahi låg ursprungligen bakom det briljanta actionäventyret Another World, som han utvecklade åt Delphine Software. Minst lika briljant var Flashback, men Paul Cuisset har inte lyckats bevisa att det var mer än ett one-hit-wonder. Skräckspelet Amy som släpptes häromåret var enligt alla bedömare ett totalt genomuselt sådant. Men när han får sätta sig ner och återskapa sin höjdartitel kanske det blir bra? ... Läs hela texten

Alltså… Injustice

Lämna ett svar

Jag spelade Injustice: Gods Among Us i en timme eller så. Och med det menade jag att jag tittade på när en figur flög på ett lustigt sätt genom väggar och studsade mot rymdskepp i trettio minuter, slog tidernas töntigaste karaktärsgalleri på käften i tjugo minuter och skrattade mig fördärvad i tio minuter åt när Doomsday borrar sig genom jorden och ut på andra sidan i sin superattack.

Det är överhuvudtaget svårt att ta Injustice på allvar. DC-karaktärerna är, möjligen med undantag för Batman, ett rent skämt. Jag ska inte ens gå in på Aquaman, faktum är att han faktiskt är en av dem som går att respektera en liten, liten aning, förutom att hans superkraft är att vara hal. Men liksom. Hawkgirl. Hon har vingar och kan flyga och ser ut som Steven Tyler (alla kvinnor i Injustice ser ut som Steven Tyler). Hon skulle kunna vara hur cool som helst… om hon inte slogs med en jäkla spikklubba. Och så har vi Flash, som kan springa jättejättejättesnabbt och går klädd i en röd kondom. Vi har en hjälte som heter Cyborg. Vi har en Wonder Woman som ser ut som Arnold Schwarzenegger i korsett. Och skurkarna… ojojoj. ... Läs hela texten

Recension: Dynasty Warriors 8

Lämna ett svar

Ännu ett år, ännu ett Dynasty Warriors. Koei är tillbaka i gamla fotsteg. Efter att ha glatt mig åt både Dynasty Warriors 7 och Dynasty Warriors 7: Empires var det frågan om del åtta skulle kunna tillföra något nytt. Och det gör det onekligen.

Som vanligt tillkommer ett gäng generaler på varje sida. Jag är glad att äntligen se Li Dian och Yue Jin på Wei-sidan. Li Dian var en allmänt kompetent general som deltog i flera av de stora kampanjerna och Yue Jin räknas som en av ”de fem elitgeneralerna” tillsammans med gamlingar som Zhang He och Zhang Liao. Att vi inte har fått honom förut är nästan pinsamt. I expansionen som är på väg får vi också slutligen Yu Jin, men det blir en kommande fråga. ... Läs hela texten

Två enastående intressanta Ubisoft-äventyr

Lämna ett svar

Ubisoft är verkligen ett märkligt företag. De lyckas på något sätt fokusera på både supermegajättefranchiser som Assassin’s Creed och Splinter Cell, samtidigt som de trycker fram briljanta ”småspel” som Rayman och Outland. Nu har de utannonserat två nya spel som bygger på Rayman-motorn och som båda ser sensationellt spännande ut.

Child of Light fick vi veta lite om nyligen, men nu finns det bilder. Och ja, det är mycket riktigt ett spel med mycket inslag av europeiska sagor och Arthur Rackhams speciella tecknarstil. Det handlar om Aurora, en flicka som måste ge sig ut på äventyr för att rädda solen, månen och stjärnorna från nattens drottning. Det är klassiskt men ser mysigt ut och kommer även att ha ett dragbaserat rollspelsupplägg, när det inte är en sidscrollande konstnärlig orgie i design. Det påminner om en korsning av Okami och Lost Winds och kan bli hur bra som helst. Släpps på nuvarande och kommande format. ... Läs hela texten

Recension: Brothers: A Tale of Two Sons

Lämna ett svar

Litegrann hade jag det på känn när Josef Fares, som är en stor spelfantast, tog en paus från filmskapandet för att tillsammans med Starbreeze göra ett spel. Man lämnar inte sin etablerade ram om man inte ville skapa något alldeles speciellt. Men regissören av ett gäng komedier (visserligen underhållande) och en rätt renodlad förstapersonsaction-röjarspelstudio kan väl inte sätta sig och skapa ett magiskt äventyr?

Jo tänk för att de kan det!

Jag hade inte läst på särskilt mycket. Jag hade bara sett lummiga skogar, grå klippor och lite björkar här och där. Det kändes mysigt men inte särskilt minnesvärt. Tankarna drogs lite till Krater, som också körde en svensk idyll korsat med speltroper, som var kompetent men i längden rätt trist. Jag var helt oförberedd men hade hela kvällen på mig. Det är det absolut bästa sättet att uppleva Brothers. ... Läs hela texten

Lite intryck av Dynasty Warriors 8

Lämna ett svar

Jag börjar redan känna mig lite less på Dynasty Warriors. Efter en lång, välbehövlig paus spelade jag först det utmärkta Dynasty Warriors 7 och ägnade sedan massvis av timmar åt att skapa min egna kinesiska historia i Dynasty Warriors 7: Empires. Och det var ju inte mer än ett halvår sedan sist. Nu är Dynasty Warriors 8 här och det är dags att börja från början med taffliga vapen och långsamma figurer. Det känns lite segt.

Däremot ska man inte beskylla Koei för att inte ändra på saker. Mellan sjuan och åttan har det tillkommit dels ett gäng figurer med tillhörande vapen och dels en hel massa nyheter i spelsystemet. Kanske mest uppenbart är ett sten-sax-påse-system som mer aktivt tvingar mig att skifta mellan mina vapen. Tidigare var det mer en fråga om omväxling, nu är det nödvändigt för att kunna skapa vissa fiender. I teorin är det bra, men Dynasty Warriors tenderar att bli grötigt ibland, med tre-fyra fiendeofficerare i en hög. Då kan det vara frustrerande att någon av dem kan stå emot och slå tillbaka oavsett vilket vapen du väljer. Lite som när fiender med sköldar i alla färger dök upp i Guacamelee. ... Läs hela texten

Recension: Duck Tales: Remastered

1 svar

Det är svårt att fatta ett objektivt omdöme om Duck Tales, när man har spelat The Moon-banan. Det genialt enkla men fortfarande oöverträffat underhållande i att studsa runt på Joakims pogokäpp, tillsammans med en fantastisk remix av en av 8-bitarens allra mest klassiska låtar gör att jag bara sitter och ler som en galning. Och sen fyra gånger till, på inte riktigt lika ikoniska men ändå extremt väldesignade plattformsbanor jorden runt. De få ändringarna på banorna har gjorts med varsam hand och det är fortfarande ett strålande spel. ... Läs hela texten

Före Gamescom-nyheter

Lämna ett svar

Gamescom börjar på onsdag men det verkar som om många utvecklare vill hinna innan rushen. Därför har det dykt upp massvis med nyheter precis nu:

* Castlevania: Lords of Shadow – Mirror of Fate HD (puh!) är ett faktum. Det släpps den 31 oktober på Xbox Live och Playstation Network. Kan vi förvänta oss 3D-stöd också?

* Castle of Illusions HD kommer att släppas redan 4 september till samtliga aktuella format. Exklusivt för PS3-versionen är att om du förbokar det mellan 21 augusti och premiären så får du Mega Drive-originalet också. Det ingår inte annars. ... Läs hela texten

Det sensationella måntemat

Lämna ett svar

Duck Tales Remastered är bara en vecka bort, och Wayforward har publicerat ännu en video. Den här gången handlar det om musiken, och förstås det episka temat från månbanan. Det har tolkats i en miljon varianter men jag gillar den här. Musiken generellt verkar hålla samma stil som förut, fast med fräschare arrangemang. Det blir en av höjdpunkterna i det här spelet, helt klart!