Recension: Abzû

Lämna ett svar
abzu_01

Sedan Journey släpptes för fyra och ett halvt år sedan har vi hört väldigt lite från Thatgamecompany. De har visserligen konverterat sina tre spel till Playstation 4, men inte så mycket mer. Delvis beror det på att många i teamet har slutat för att driva egna projekt. Matt Nava låg bakom designen i Flower och Journey, och har nu skapat Abzû med sitt nya team Giant Squid. Kan den här dykningssimulatorn fylla tomrummet efte Journey?

Till att börja med kan vi väl konstatera att dykningsspel är väldigt, väldigt ovanliga. Det brukar släppas något enstaka varje generation, som en extremt nischad produkt. Delvis beror det väl på att undervattensmiljöer är väldigt besvärliga. Visst, de är ofta de snyggaste i många spel (jag älskar fortfarande Vashj’ir i World of Warcraft), men de brukar förändra spelmekaniken på många sätt. Man blir långsammare, och måste kunna röra sig i tre dimensioner på ett helt annat vis. Om utvecklaren är riktigt sadistisk kan de också stoppa in begränsad lufttillförsel och därmed en massa onödiga omvägar för att fylla på luft. Därför brukar undervattensscener, tillsammans med stealth-sekvenser, oftast vara de mest hatade i reguljära spel. ... Läs hela texten

Saturn-versionen av Castlevania: Symphony of the Night

1 svar

Jag har grävt fram min gamla Saturn ur garderoben för att testa mitt superfräscha japanska exemplar av Castlevania: Symphony of the Night, eller, om vi ska vara petiga, Dracula X: Gekka no Yasoukyoku. Det kostade över tusenlappen och Saturn-versionen har ju rykte om sig att både ha usel prestanda och bjuda på en massa nytt. Så, vad är skillnaden mellan mitt favoritspel genom tiderna och … den här versionen?

Ja, till att börja med är det långt ifrån en rak konvertering. Konamis Nagoya-kontor utvecklade det här utan inblick från IGA eller Toru Hagihara, och med ytterligare ett år på sig hann de stoppa in en massa saker som behövts strykas från Playstation-versionen. En del kanske mindre nödvändigt, men ändock en hel del nytt. ... Läs hela texten

Börjar bygga körsbärsträd

Lämna ett svar

Ett av mina dyrare inköp i Japan var ett modellkit av Sakura Shinguji från Sakura Wars. Nu tänkte jag sätta igång att bygga ihop det. Jag har haft lite blandade erfarenheter av japanska kit förut – många man hittar idag är kopior och taffligt gjutna. Men det här är ett original av Volks, och i mycket hög kvalitet.

Hittills har jag ägnat kvällen åt att skära bort överflödig gjutplast och provat monteringen. Och bitarna är skarpa och passar perfekt, så inga problem där. Det enda jag oroar mig för är att allt är extremt bräckligt och den färdiga modellen kommer att bli än värre. Det kommer också att bli en smula nervpirrande att få dit en del vattendekaler. Men slutresultatet lär bli strålande, om jag kan göra det rättvisa. ... Läs hela texten

Ghostbusters är en utmärkt nytolkning

Lämna ett svar

Det är sorgligt att se hur Ghostbusters har blivit ett slagträ för diverse hemska individer, som egentligen inte bryr sig om filmen men kategoriskt måste hata den eftersom de hatar allt som trotsar deras världsbild (där kvinnan står i köket, den svarte mannen sliter på fältet och alla från Mellanöstern bär turban, kroksabel och en överdimensionerad tecknad bomb). När den sidan tar ställning fullständigt mot den här filmen var det därför självklart för mig att ta ställning för den. Men det var ingen som helst garanti för att den faktiskt skulle bli bra. För uppriktigt sagt: hur många gånger har en nytolkning lyckats nå upp till originalet? ... Läs hela texten

På Pokemon-safari

Lämna ett svar

Den senaste veckan tillbringade jag på resande fot och Pokemon Go var förstås närvarande större delen av tiden. Ska man ändå vara ute och promenera skadar det inte att samla äggkläckningskilometer och ha möjlighet att springa på nya spännande monster att fånga. Några observationer har jag lyckats göra.

* Att fånga Pokemon utan att promenera varierar ordentligt mellan olika transportsätt. Åker man buss eller spårvagn är det inga större problem. De tenderar att passera många viktiga hållpunkter, och så länge man inte åker på motorvägar brukar hastigheten vara tillräcklig för att man ska kunna fånga Pokemon i förbifarten. Ett tips är att placera kameran så man ser bakom figuren. Det går också att ta Pokestops på vägen, men det gäller att passa på när de är som närmast. Gym går däremot inte – man måste stanna i närheten för att hålla sig kvar i matchen. ... Läs hela texten

Sveriges Lego-specialister

Lämna ett svar
legobutik_legocenter

Jag har gjort en road trip och besökt praktiskt taget alla specialiserade Lego-butiker, åtminstone de jag känner till. Det handlar alltså om affärer som inte bara är reguljära leksaksbutiker utan de som fokuserar på enbart Lego. Har jag missat någon? Säg till, för i så fall måste jag dit.


Lego Center (Skellefteå) blev inte av den här svängen, men jag är mycket välbekant med den butiken. Det är till stor del en utställning, främst av praktiskt taget alla Star Wars-set som har släppts, men också en hel del modulhus och annat spännande. Mestadels är det nya grejer som säljs, samma som i vanliga affärer, men det riktigt spännande är hörnan baktill i butiken, där Hasse regelbundet varvar äldre set som funnits de senaste åren, som han håller på lager just för att kunna ha ett varierat och roligt utbud. Priserna är inte ohyggliga heller, men räkna med att få betala lite extra för utgångna grejer. ... Läs hela texten

Baba Yetus mindre kända syskon

Lämna ett svar

Allt som har någon som helst koll på spelmusik känner väl till ”Baba Yetu” vid det här laget? Christopher Tins fenomenala kördänga är över tio år gammal, men blev inte känd för de större massorna (inklusive mig) förrän den vann en Grammy, som första spelmusik att göra det. Men jag hade inte reflekterat mer över det och insåg inte att Tin har hunnit komponera både en och två separata skivor (därav den första som vann den faktiska Grammyn eftersom spelsoundtracket för Civilization IV inte var aktuellt). Vi snackar alltså om tjugotvå stycken av potentiell ”Baba Yetu”-nivå, som ändå är relativt okända. Så kan det inte få förbli. ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong två

Lämna ett svar

Säsong ett kretsade i stort sett kring Ned Stark, som ett led i det stora bedrägeriet som skulle få oss att tro att han var huvudpersonen. I säsong två märker vi tydligare hur många som är inblandade i det här spelet, och det blir många vägar att följa, och ännu fler nya ansikten. Nu blir det förstås en hel del spoilers av hela säsongen och har du inte sett fram till säsong sex bör du nog undvika det här, eftersom jag kommer att jämföra en hel del med vad som hände senast. Jag kan börja med lite allmänt, för att inte börja avslöja saker på förstasidan. Produktionsvärdena är högre, men fortfarande är det oerhört långt från den senaste säsongen som bitvis kändes som långfilm uppdelad i timslånga avsnitt. När Robb håller på med sina erövringar är det mest en handfull gubbar i en skog, så klipp, och så en massa döda på ett fält. ... Läs hela texten

Ikimono-gakari: Hajimari no Uta

Lämna ett svar

Efter att ha gillat det mesta av Newtral var det inget snack om saken: jag behövde mer Ikimono-gakari! Så jag beställde en trave skivor för att fylla ut det mesta av diskografin, och har börjat lyssna på dem utan någon särskild ordning.

Hajimari no Uta är deras fjärde skiva och överlag extremt välproducerad med fräscht, livfullt komp kryddat med en hel del av både stråkar och munspel. Skivan börjar och slutar med ”Hajimari no Uta ~ Toi Sora Sunde” och ”Ashita e Mukau Kaerimichi”, som båda är riktigt vackra ballader som växer på slutet, och den senare blev också en naturlig övergång till ”Aruite Ikou” som inledde nästa skiva. Annars kan jag nästan konstatera att det är för mycket av det goda – stora delar av skivan är välgjorda gitarrballader som är aningen identitetslösa. ”How to make it” och ”Tenohira no Oto” skapar lite mer omväxling med lite mer fart, särskilt den senare som låter en av killarna i bandet sjunga med i en fräsch duett. Den kaxiga ”Akizakura” med munspelskomp står också ut. ... Läs hela texten

Lego Volkswagen Beetle (10252)

Lämna ett svar

Egentligen skulle man kunna köpa allt i Legos Creator Expert-serie och veta att man blir nöjd. Förutom modulhusen som är i en klass för sig tenderar också alla fristående fordon och byggnader att vara mästerverk. Så också den här beetlen – folkan – bubblan – vad man nu vill kalla den. Den fick mig att köpa den likaledes utmärkta VW T1 Camper Van som ursprungligen släpptes för fem år sedan, så det hade varit en stor besvikelse om den inte hade levererat. Men som den levererar! ... Läs hela texten