Under the light of the full moon, our redheaded hero approaches the gates of Legojo Dracula.
Making his way past hordes of ghouls rising from the ground, through hallways hung with faded curtains, the hero faces a giant bat! Victorious, he recovers the Fang of Dracula.
In the flooded lower caverns of Legojo Dracula, after beating aquatic monsters attacking from the water, the hero easily finds the Heart of Dracula … or so he thinks. But behind the watery curtains a serpentine horror lurks.
Egentligen skulle Rock Band 4 släppas imorgon, åtminstone paketet med instrumenten. Men så blir det inte. Instrumenten är försenade, kanske till nästa vecka, kanske till i november (som det verkar bli i England). Den senaste veckan har istället präglats av vilda svängningar från att totalt tappa sugen till att verkligen vilja spela det, allt eftersom det upptäcks nya grejer i det färdiga spelet.
Ett stort slag som nästan fick mig att kasta mig på avbokningsknappen var det faktum att man, från start, inte kan skapa ett helt eget band. Du kan skapa egna figurer (dock med ganska få kroppsmodeller), men bara spela med en per konto. Om du kör med datorgubbar så måste de vara färdigskapade. Om du spelar med andra spelare så måste de köra på egna konton och ha figurer sparade där. Det är irriterande och onödigt. I det långa loppet så är det knappast det viktigaste, men det heter för sjutton gubbar Rock BAND, inte Rock HERO. Eller (isch!) Guitar Hero. Lyckligtvis har fler än jag gnällt på detta och efter en liten Twitter-diskussion gick Harmonix-chefen ut och lovade att det ska fixas. Så, krisen undviks för tillfället.
Det är himla tur att jag inte bryr mig ett dugg om Metal Gear Solid V, för då hade jag varit riktigt upprörd vid det här laget, istället för bara milt bedrövad. Sedan ett tag tillbaka blev det ju känt att en hyfsat viktig del av spelet bygger på att du köper extrabaser och utrustar dem för riktiga pengar, för att snabbare kunna dra in virtuella pengar till din huvudsakliga bas som är viktig i handlingen (tydligen, jag har inte spelat det). Det är ett sniket F2P-upplägg som inte har i seriösa fullprisspel att göra, men så är ju inte Konami längre ett seriöst spelföretag (även om de hävdar att de minsann fortfarande har ”riktiga” spel på gång).
Äntligen är det här: samlingsalbumet jag har väntat på sedan jag fick veta att Linda och Valentin skulle ges ut igen. Jag hade fått tag på hela den svenska utgåvan förutom del nio: ”Tåg till Cassiopeja, tag plats”. Eftersom det och de följande tre albumen råkar utgöra en sammanhängande historia (egentligen två dubbelalbum men båda hör ihop), och eftersom detta är gräddan av serien, tenderar de att vara hysteriskt dyra med priser lätt mellan 500-1000 kronor styck. Att därför kunna köpa hela historien i ett paket för under 300 kronor är rena kapet oavsett hur man räknar.
En massa bilder på Masterpiece Shockwave i färglagd version har dykt upp och jösses vilken figur! Shockwave är ungefär lika lång som Soundwave och Optimus Prime och hamnar därför i utmärkt skala mot resten av gänget, och har nästan bokstavligen perfekta proportioner som om han hade klivit rakt ut från den bästa artworken. Nu har han ju fördelen av att vara ett fiktivt föremål så förvandlingen blir relativt rättfram, men verkar ändå bjuda på en del smarta lösningar. Som samlarpryl i toppklass erbjuder han också olika möjligheter som antingen helfärgade eller genomskinliga händer (den ursprungliga leksaken hade genomskinliga) och olika grejer att ha på ryggen. Han har till och med ljuseffekter från pipan precis som originalet. Ska man vara extremt, extremt petig skulle man kunna störa sig på att han är blekare lila som i tv-serien snarare än mörklila som leksaken, men det tänker jag inte göra. Detta blir ett absolut köp.
Zangief igår var en reguljär utannonsering i samband med en presentation i Ryssland, men knappt ett dygn senare läckte Famitsu bilder på Laura som skulle ha visats upp i Brasilien nästa vecka. Hon fortsätter att bekräfta den tidigare läckan (vi vet nu med absolut säkerhet att Zen och en återvändare kommer härnäst) och är väl ungefär som förväntat. Lite onödigt att hon försöker slå rekord i urringning, men det är i alla fall bättre än Katarina eller Christie från Tekken. Och i övrigt gillar jag hennes design. Knivskarp modellering, till synes fantastiskt hår (jag avskyr stilen med rakat på sidorna men den här varianten med flätat fungerar) och distinkta färger som knyter an till hennes nationalitet på samma sätt som Ryus eller Zangiefs. Och att hon verkar använda en stil baserad på brasiliansk jiujitsu var väl inte oväntat – den och capoeira är väl de stilarna som automatiskt kommer på tal när det handlar om Brasilien. Jag brukar inte direkt fastna för snabba grapplers (Blue-Mary, Angel, Shermie med många flera i King of Fighters) så vi får se hur hon fungerar i praktiken.
Okej, nu vet jag inte vad jag ska tro längre. Det såg ju ut som att Street Fighter V-gänget var läckt helt och hållet, men nu dyker Zangief upp, och han hade inte direkt nämnts i de mest trovärdiga källorna (som bland annat hade koll på Rashid). Det innebär att vi fortfarande inte vet vem som dyker upp från start, vilket i och för sig är lite spännande.
Spännande vet jag dock inte om Zangief är. Visst, det är trevligt med en renodlad grappler (om man inte anser att Mika fyller det behovet) men designmässigt är han oförändrad. Däremot syns en del nya kast och en ny, märklig snedställd lariat (kan någon förklara hur hans hals fungerar i den?). Nåja, Zangief är rolig att spela med trots att jag föredrar både Hugo och T.Hawk, så det får väl duga. Men frågan är: tog han just Alex eller Uriens plats?
Det första samlingsalbumet med Yoko Tsuno har släppts, och jag har läst igenom de tre äventyren som ingår. Som vanligt var det lite si och så med kronologin när serien ursprungligen översattes. Album tre, fyra och fem (”Närkontakt i jordens inre”, ”Explosion i underjorden” och ”Tvillingsolarna”) var på originalspråket del ett, tre och sex. Mest markant är det att seriens tre huvudpersoner träffas för första gången i den här berättelsen, så det är därför ett bra ställe att börja på. De båda andra äventyren fortsätter historien om det utomjordiska folket från Vinea.
På grund av allmänna hälsoproblem blev det ett himla långt träningsuppehåll över sommaren och nu när jag är tillbaka är jag allmänt rostig. Det passar bra att nöta med nybörjarna ett tag. Men ikväll fick jag dels gå igenom allt jag har lärt mig inom iaido igen, och dels köra några varv med Ran-ai. Den här fenomenala stridsserien är fortfarande, nästan ett år senare, kulmen på det jag har lärt mig men jag har ingen brådska att gå vidare än på ett tag. Måste få tillbaka min blygsamma kondition och sluta glömma bort grundläggande tekniker först.
Två efterlängtade seriesamlingar från Cobolt Förlag anlände idag! Linda och Valentin: Samlade Äventyr 4 är den fetaste volymen hittills då den samlar de två dubbeläventyren som hittills varit ohyggligt dyra att få tag på: ”Tåg till Cassiopeja, ta plats” och ”Tåg från Brooklyn, slutstation kosmos” respektive ”Spöet på Inverloch” och ”Hypsis blixtar”. Över tvåhundra sidor utmärkta serier som ska bli ett nöje att plöja igenom, särskilt då jag inte har läst Tåg till Cassiopeja på säkert tjugo år.