Även om deras definition av ”Big in Japan” är ”släppt av ett japanskt företag” så finns det onekligen en hel del godbitar på PSN-rean. Jag hinner uppriktigt sagt inte skriva om hela alltet, men här är ett utdrag av spelen som definitivt är värda sitt pris.
Dynasty Warriors 8
Was €59.99/AU$89.95/£49.99, now €29.99/AU$39.95/£19.99
Additional 10% discount for PS Plus members
Final Fantasy XIV: A Realm Reborn Standard Edition
Was €19.99/AU$29.95/£19.99, now €11.99/AU$17.95/£11.99
Jag tror att jag kikade lite på det här för länge sedan, när det fortfarande hade långt kvar. Men nu är Divinity: Original Sin släppt. Det är en föregångare till Divine Divinity men utvecklat via Kickstarter, och det verkar vara precis vad jag behöver. En tämligen fri möjlighet att skapa egna karaktärer, dragbaserat, otroligt interaktivt. Typ Ultima möter Baldur’s Gate med en gnutta Magicka. Och jag som börjar semestern alldeles snart.
Å andra sidan måste jag skynda på, för om en månad kommer Elite: Dangerous…
Tydligen har SNK förnyat varumärket ”KoF”, som de visserligen redan äger men som är kopplat till en gammal logotyp. Den eviga optimisten hoppas då förstås att det kommer ett nytt King of Fighters, och inget mobil/pachinko/F2P-skräp.
Det är nämligen upplagt för det. I år är det tjugo år sedan King of Fighters började, då som en ganska tam blandning av karaktärer från Fatal Fury och Art of Fighting (plus lite fler). Det blev raskt SNK:s mest populära serie och i nästan tio år tillhörde serien giganterna, även om de började tappa grafiskt runt 1999 när andra utvecklare hade gått över till Naomi eller motsvarande.
Jag är inte direkt någon aktiehandlare. Jag äger några aktier, men det är mer av ett sammanträffande. Jag arbetade under ett antal somrar på Boliden och hade därför hyfsad koll på vad företaget var värt. I ungefär samma veva som jag slutade en sommar så var aktien historiskt låg, och jag hade några tusen över. Sagt och gjort, jag köpte på mig en klump då de var värda motsvarande cirka 25 kronor. Några år senare var jag arbetslös och då hade aktien gått upp till över 100 kr, så jag sålde hälften. Ytterligare några år senare hade jag pengar över igen och aktien var nere och vände, så jag köpte några till för cirka 40 kr. Det här skulle kunna vara ett matteexempel för att lista ut vad jag har idag, men det är det inte.
Vem som helst som skriver en lista över de bästa låtarna i Final Fantasy-seriens historia kommer troligen att märka att antalet låtar på listan är direkt proportioneligt med antalet timmar man har tillbringat i respektive spel. Så också för mig, och det är nog naturligt. Varje spel (förutom Final Fantasy XIII och dess bastarder, hävdar jag bestämt) har massvis av klassiska melodier och strålande kompositioner, mestadels signerade Nobuo Uematsu, så det är mest en fråga om vilka man har starkast känslomässiga band till.
Jag var på Åhléns nyligen och kikade på Lego-rean. Det kan vara farligt, för jag känner mig manad att köpa något när det för en gångs skull är vettiga priser. Efter en del logiska vurpor lämnade jag butiken med ett set från Friends-serien: Heartlake City Pool.
Friends är Legos pågående tjejtema, som tenderar att gå i chockrosa och beigt. Däremot är själva bygget relativt komplext för målgruppen, och Friends har många riktigt coola lösningar som passar bra i vilken Lego-stad som helst, om än möjligen gärna med mindre rosa.
Sarah Alainn debuterade för den stora (nåja) massan med slutsången ”Beyond the Sky” från Xenoblade Chronicles innan hon släppte sin första skiva, Celeste. Det var en utmärkt sådan med många fina stycken, inklusive en riktigt skön variant av ”Both Sides Now”. Nu släpper hon snart sin andra, och det är extra intressant eftersom Yasunori Mitsuda (Xenogears/Chrono Trigger/Xenosaga) producerar. Kan man kanske hoppas på några omgjorda klassiker?
Den 27 augusti släpps i alla fall skivan som ännu inte har något namn. ”Beyond the Sky” kommer att finnas med i en ny inspelning, liksom stycket ”Canta Con Me”. Jag kan knappt vänta!
Idag släpps två intressanta franska äventyr: dels den senaste uppsättningen konverteringar av Another World som har funnits på typ alla format som existerar (inklusive Jaguar och Tapwave Zodiac), och dels Valiant Hearts, Ubisofts andra 2D-äventyr efter Child of Light. Båda bör vara värda sina pengar, särskilt Another World om du inte har spelat det förut och vill uppleva ett riktigt banbrytande spel.
På ytan kan det ses som att tyska Crytek är en av de stora framgångssagorna i branschen. Deras Crysis är fortfarande, sju år efter premiären, ett av de snyggaste spelen i historien. Deras CryEngine trycker ut bland det fetaste i grafikväg. De fick en jättehypad premiärtitel till Xbox One, som visserligen visade sig vara grafik och inte mycket mer.
Men det är inte så enkelt. Enligt en artikel på Kotaku och intensiva rykten de senaste dagarna har Crytek enorma problem. Medarbetare får inte betalt i tid, det är för mycket byråkrati och flera spelprojekt har lagts ner, inklusive Ryse 2. Samtidigt talas det om att ledningen förbjuder sina anställda att kommentera löneproblemen samtidigt som man lyxar till det själva. Följden är att massvis har slutat självmant eller söker sig bort.
Det retrodoftande flygactionspelet Luftrausers har även släppts på PC och PS3, men jag valde Vita-versionen eftersom det passar bäst i bärbart format. Det här är ett renodlat skjutaspel med enklast möjliga upplägg: överlevnad. Ditt experimentella plan avfyras från en ubåt och sedan är precis allt din fiende.
Lyckligtvis är du ohyggligt manövrerbar och dessutom väldigt hållbar för ett flygplan. Alla fiender (inklusive fartyg) går att krascha ihjäl och allt du behöver göra för att återfå energi är att släppa skjutknappen ett par sekunder. Det är däremot svårare än det låter eftersom det konstant svärmar av fiendeplan, inkommande eld, bitska elitplan och annat som gör luftrummet osäkert, samtidigt som fartygen skjuter spärreld.