Half-Life som tv-serie

Lämna ett svar

Jag hade en dröm, och fördelen med drömmar är att de kan ha rätt maffiga produktionsvärden. Det här var en sån där mastodontfilmsdröm, där saker bara hände och eskalerade, och där jag efter ett tag började inse att jag var med i en tv-serieversion av Half-Life. Och jag börjar fundera, nu när jag har vaknat: skulle det fungera med en tv-serie utan uppenbara klipp (förutom när huvudpersonen sover), helt i förstapersonsperspektiv? Jag menar, det borde ju finnas en jättepublik som är van vid berättarstilen, efter alla dessa shooters. Det skulle bli som en blandning av 24 och Walking Dead, givetvis med smarta övergångar som i Children of Men för att maskera klipp. Till stor del skulle det behöva regisseras kontinuerligt runt huvudpersonen, men rent tekniskt kan det fungera: det visade den experimentella filmen Time Code. ... Läs hela texten

Det tisslas och tasslas om Sonys VR

Lämna ett svar

Det borde vara spelvärldens sämst bevarade hemlighet vid det här laget, Sonys egna virtual reality-hjälm som ska ta upp kampen med Oculus Rift. Redan vid Tokyo Game Show ryktades det att Sony skulle visa upp den. Nu hävdar en källa till TechRadar att de har testat den och att den kommer att presenteras vid GDC 2014 i mitten av mars. Anledningen till att den inte sparas till E3 skulle vara att man dels vill ta vind ur seglen för Titanfall, som är Microsofts stora trumfkort det första halvåret, och dels att man vill kunna fokusera på spel på själva mässan. ... Läs hela texten

Intryck av Strider och Lightning

Lämna ett svar

Lightning Returns: Final Fantasy XIII och Strider har dykt upp, och jag har börjat testa båda. Lightning först… och jag är inte särskilt imponerad. Det är snyggt och rätt påkostat, men samtidigt överdesignat och rörigt. Jag är också otroligt less på Lightning som karaktär, och hon är mer Mary Sue än någonsin. Jag ska fortsätta och se hur det artar sig.

Strider är däremot fullt ös från första sekunden. Redan från början klättrar han på väggar och tak och kan hugga ner nästan allt utan att ens stanna upp. Det är ett hysteriskt tempo och fullproppat med hemligheter om man går omvägar. Dessutom bjuder det på riktigt klassiska bossfajter i en svindlande takt. Där är jag imponerad. ... Läs hela texten

Irrational Games lägger ner

Lämna ett svar

I vad som nästan är ett läskigt sammanträffande meddelar Ken Levine att Irrational Games lägger ner verksamheten efter sjutton år, bara dagarna efter att jag spelade klart Bioshock Infinite. Det är det gamla vanliga som gäller: det blir en ny, liten studio som kommer att satsa på mindre spel, men fortfarande enspelartitlar med högt omspelningsvärde. Men till skillnad från många andra nerläggningar verkar det inte direkt bero på dåliga resurser, eftersom Bioshock Infinite var en jättesuccé. Levine hävdar att han vill satsa på ett nytt koncept och det nya gänget kommer fortfarande att tillhöra Take Two. Det blir också en aningen snällare övergång för de som nu förlorar jobben, än den traditionella amerikanska modellen att man har två timmar att hämta sina grejer och sen är utslängd. ... Läs hela texten

Lego-filmen är en framtida klassiker

Lämna ett svar

Med den odrägliga ”Everything is Awesome”-låten i hjärnan skyndar jag hem genom östersundsnatten. Jag gick på den sena föreställningen av två skäl: dels ville jag se The Lego Movie på engelska och dels ville jag undvika den ofrånkomliga misstänksamheten när en vuxen (nåja) människa sitter ensam på en ”barnfilm”. Ensam blev jag dock i vilket fall som helst. Det var bara jag i hela biografen, så gott om benutrymme fanns det i alla fall.

Eftersom ingen var där kan jag däremot konstatera att alla borde ha varit det. The Lego Movie är visserligen perfekt för mig som kommit ut ur ”the dark ages”, och fullproppad med detaljer som bara en hyfsad legofantast kan upptäcka, men det är samtidigt en riktigt smart och rolig berättelse som både vuxna och barn kan uppskatta. Den främsta parallellen är förstås Toy Story, men Lego har den fördelen att de sedan länge korsat figurer från alla tänkbara universum – och att det är meningen. Att en Mr Potato Head umgås med Barbie var väl charmigt, men på varenda unges sovrumsgolv har Jack Sparrow och Darth Vader länge kunnat vara ute på äventyr med riddare och godtyckliga stadstjänstemän. ... Läs hela texten

Lego-Ghostbusters uppvisade

Lämna ett svar

Möjligen på grund av att det är ett trettioårsjubileum har Lego skyndat på med sin officiella version av Brent Wallers Ecto-1 och Ghostbusters-team. På Toy Fair 2014 visade de upp den slutgiltiga versionen, som kommer att släppas i juni för 50 dollar. Räkna dock med ett betydligt högre pris här i Sverige då Back to the Future-bilen använde världens märkligaste växlingskurs från 30 dollar till 550 kronor. Men det spelar ingen roll. Jag vill ha den. Ghostbusters är en av mina favoritfilmer från den gamla goda tiden och de är ju fantastiskt applicerbara på vilket scenario som helst. Jag har till exempel ett par Lego-ringvålnader i bokhyllan här som borde börja känna sig lite oroliga… ... Läs hela texten

Kriget om ett skitspel

Lämna ett svar

Det finns många exempel på spelutvecklare som är märkliga, märkliga människor, som beter sig på väldigt märkliga sätt. Det finns lurendrejare som Tim Langdell (Edge-mannen) och Steve Bovis (Limbo of the Lost), som på olika sätt försökte slå pengar av andras produkter. Sen finns det genier med allmänt instabila psyken, som Fez-skaparen Phil Fish som lade ner Fez 2 och lämnade spelbranschen när han inte längre orkade med kritik och debatt kring hans spel. Kanske kan vi även lista Dong Nguyen där, som blev så överrumplad av att hans menlösa Flappy Bird blev en viral succé att han drog tillbaka hela spelet. ... Läs hela texten

Recension: Bioshock Infinite

Lämna ett svar

Även om jag var rätt intresserad från början och trots att jag gillade Bioshock blev det aldrig av att jag skaffade Ken Levines senaste epos. Men när det dök upp gratis för Playstation Plus-medlemmar hade jag knappast någon ursäkt att låta bli det. Priset är bra – hur är spelet?

Redan från början etableras den där obehagliga känslan av att något är jättefel. När Booker DeWitt anländer till den flygande staden Columbia under mystiska omständigheter ser det till en början idylliskt ut. Till skillnad från Rapture är Columbia, åtminstone från början, en levande och framgångsrik stad, men också en personkult utan dess like. En läskigt mässande frälsningspastor doppar Booker och en mäktig resa kan börja. ... Läs hela texten

Sega släpper nytt fightingspel

1 svar

Sega har precis utannonserat ett nytt fightingspel på Japan Amusement Expo. Och det hade kunnat vara ohyggligt intressant om det hade börjat med Virtua och slutat med sex, men så blev det inte den här gången heller. Istället är Blade Arcus ett tvådimensionellt animeinspirerat fightingspel som är baserat på karaktärer från Segas senare spel i Shining-serien. Det vill säga de karaktärer som designades av Taka Tony, inte de ursprungliga från Shining Force.

Förmodligen blir det inte något för mig, men det är ändå trevligt varje gång en japansk utvecklare utannonserar en uppföljare eller spinoff som inte är ett F2P-mobilspel, så det applåderar jag. *applåd* ... Läs hela texten

Frozen är Disneys bästa på länge

Lämna ett svar

Det var lite besvärligt att få se Frozen här i Östersund. Även om jag väldigt gärna ville se den, så var jag inte riktigt redo att sitta på den svenska föreställningen tillsammans med hundra ungar och deras föräldrar. Den engelska versionen känns snäppet mer legitim och, framför allt, är det också originalet. Med Idina Menzel. Så jag fick pallra mig dit på en av de få engelska visningarna.

Det är viktigt, eftersom Frozen är en återgång, möjligen tillfällig, till Disneys musikalera. Ni vet, då de tolkade klassiska sagor och alla brast ut i sång i alla lämpliga och olämpliga situationer. Den eran som gav oss A Whole New World, Be Prepared, Colours of the Wind och en sång om att en kvinna antingen ska underkasta sig sexuellt eller dö. Ni vet, den gyllene eran. ... Läs hela texten