Jag har spelat Dragon’s Crown

Dragon’s Crown var ett av de första spelen som utannonserades till Playstation Vita och en stor anledning till varför jag köpte en. Nu har jag spelat det… på Playstation 3.

Det första intrycket är att det påminner väldigt mycket om Dungeons & Dragons: Shadows Over Mystara. Det är praktiskt taget linjära resor genom fantasymiljöer där det dyker upp valfria sidorum lite här och där, medan man hackar ner/magiar ner tonvis av typiska monster. Figurerna har en rad olika förmågor som gör dem väldigt olika. Även här fastnade jag för alven och ägnar mig mycket åt bågskytte och en aning magi, medan dvärgen springer in i närstrid med sin hammare men inte är rädd för att greppa fiender och kasta omkring dem. ... Läs hela texten

Alltså… Injustice

Jag spelade Injustice: Gods Among Us i en timme eller så. Och med det menade jag att jag tittade på när en figur flög på ett lustigt sätt genom väggar och studsade mot rymdskepp i trettio minuter, slog tidernas töntigaste karaktärsgalleri på käften i tjugo minuter och skrattade mig fördärvad i tio minuter åt när Doomsday borrar sig genom jorden och ut på andra sidan i sin superattack.

Det är överhuvudtaget svårt att ta Injustice på allvar. DC-karaktärerna är, möjligen med undantag för Batman, ett rent skämt. Jag ska inte ens gå in på Aquaman, faktum är att han faktiskt är en av dem som går att respektera en liten, liten aning, förutom att hans superkraft är att vara hal. Men liksom. Hawkgirl. Hon har vingar och kan flyga och ser ut som Steven Tyler (alla kvinnor i Injustice ser ut som Steven Tyler). Hon skulle kunna vara hur cool som helst… om hon inte slogs med en jäkla spikklubba. Och så har vi Flash, som kan springa jättejättejättesnabbt och går klädd i en röd kondom. Vi har en hjälte som heter Cyborg. Vi har en Wonder Woman som ser ut som Arnold Schwarzenegger i korsett. Och skurkarna… ojojoj. ... Läs hela texten

Lite intryck av Chaos Code

Det är fightinghelg igen. En hel massa fightingspel kommer att avhandlas, så istället för att jag glömmer bort hälften så tar jag dem som de kommer.

Vi har spelat Chaos Code, ett tecknat japanskt (förstås) slagsmål som egentligen inte bjuder på så mycket nyheter. Det tillhör samma obskyra samling som Melty Blood och Aquapazza, men till skillnad från flera är det rätt lättspelat. Det går snabbt att komma in i, förutsatt att man har hyfsat med fightingvana. Då upptäcker man dock snabbt att väldigt mycket är hämtat från mer kända spel. ... Läs hela texten

300 toppspel #77: Power Instinct: Matrimelee

matrimelee

Power Instinct: Matrimelee
Format Neo-Geo/PS2
Utvecklare Noise Factory
År 2003

Vad som fick Noise Factory, som egentligen sysslar med spelmusik, att utveckla en uppföljare till ett gammalt arkadspel av Atlus till SNK:s hårdvara långt efter bäst-före-datum, det lär vi aldrig få veta. Shin Gouketsuji Ichizoku Toukon: Matrimelee eller bara Power Instinct: Matrimelee var lika orimligt som det var bisarrt. Det släpptes i samma veva som jag först köpte min Neo-Geo och det var det enda spelet jag någonsin köpte sprillans nytt till formatet. ... Läs hela texten

Spel-Japans framtid är mörk

Jag börjar bli orolig på allvar för den japanska spelbranschen. Den har sakta men säkert krympt och fokuserat mer och mer på bärbara format, för att på senare år ta steget över till mobiltelefoner. Japaner verkar inte längre vara intresserade av konsoler. Efter att Wii-flugan dog ut och Wii U mer eller mindre floppar så finns det i praktiken ett aktivt stationärt format, Playstation 3. Xbox One kommer överhuvudtaget inte att vara en faktor, och ska man döma av Sonys prioriteringar så kommer inte fokus att ligga på Playstation 4 än på bra länge. ... Läs hela texten

Recension: Dynasty Warriors 8

Ännu ett år, ännu ett Dynasty Warriors. Koei är tillbaka i gamla fotsteg. Efter att ha glatt mig åt både Dynasty Warriors 7 och Dynasty Warriors 7: Empires var det frågan om del åtta skulle kunna tillföra något nytt. Och det gör det onekligen.

Som vanligt tillkommer ett gäng generaler på varje sida. Jag är glad att äntligen se Li Dian och Yue Jin på Wei-sidan. Li Dian var en allmänt kompetent general som deltog i flera av de stora kampanjerna och Yue Jin räknas som en av ”de fem elitgeneralerna” tillsammans med gamlingar som Zhang He och Zhang Liao. Att vi inte har fått honom förut är nästan pinsamt. I expansionen som är på väg får vi också slutligen Yu Jin, men det blir en kommande fråga. ... Läs hela texten

La Mulana kommer till Vita

Vita fortsätter att vara ett höjdarformat för indiespel, om inte annat. Nu är La Mulana utannonserat. Det här actionplattformspelet har beskrivits som ett tvådimensionellt Dark Souls och ett Metroidvania men konstigt nog har jag inte kommit mig för att spela det än. Kanske är det dags nu. Fast frågan är hur lämpligt det är att spela på ett format som man inte bör slänga ifrån sig i vrede…

Clang har kört fast

Jag berättade om Neal Stephensons svärdssimulator Clang för drygt ett år sedan. Han lyckades med insamlingen… men nu är pengarna slut och produkten är inte färdig. Tydligen söker man externa kompanjoner och har inte lyckats med det än.

Jag hoppas fortfarande att det går vägen, men jag är väldigt skeptisk. Både för att spelbranschen är som den är och för att själva idén möjligen är ogenomförbar. Men det skulle vara intressant om Microsoft eller Sony plockade upp hans tekniker för att användas med Move eller Kinect. Tills vidare får vi väl hålla till godo med Chivalry. ... Läs hela texten

Lego Kingdoms Joust (10223)

En nackdel med att hoppa in i Lego-världen igen är att det finns en hel del saker som jag har missat. Det är ungefär som att börja samla på Playstation-spel nu, och då menar jag hela Playstation-familjen. Det är sisådär tjugo år sedan jag slutade köpa Lego och det har släppts en del. Lyckligtvis är det ungefär hälften som är föråldrat eller bara ointressant, och hälften som är Star Wars.

Mycket kan jag därför bespara min plånbok, men det finns några undantag. På senare år har Lego haft som tradition att släppa ett extra påkostat och dyrt set i sluttampen av populära serier. 2009 kom Medieval Market Village som jag letade rätt på för att ha en bra civil bakgrundsmiljö till mina figurer. 2010 släpptes Imperial Flagship, ett gigantiskt skepp från piratserien som jag ska försöka samla ihop (det har till skillnad från MMV rasat iväg i pris). Och förra året kom en försenad avslutning på Kingdoms-serien: Kingdoms Joust. ... Läs hela texten

Tre trevliga Youtube-musiker

Ikväll blir det Rock Band för hela slanten, så jag hinner inte skriva mycket. Kan därför passa på att tipsa om tre musiker som förgyller Youtube med sina verk.

Brentalfloss specialiserar sig på att göra sångversioner av klassiska spellåtar. Mest berömd är nog hans tolkning av The Moon från Duck Tales, men även exempelvis Final Fantasy är strålande. Jag vill dock påpeka för herr Floss att Final Fantasy-temat faktiskt HAR haft sång i flera versioner tidigare…

Laura Shigihara är känd i indiekretsar då hon har skrivit musik till Plants vs Zombies och Minecraft, men allra mest gillar jag hennes ledmotiv till To The Moon, ”Everything’s Alright”. På hennes kanal (hon har även grejer under namnet Supershigi) finns en massa pianotolkningar och sångversioner av Ghibli-musik, 8-bitarsklassiker och annat trevligt. ... Läs hela texten