Funderingar kring Playstation 4

Nu har jag hunnit smälta intrycken av Playstation 4, och det har dessutom dykt upp svar på lite fler frågor.

Hårdvaran:
Själva konsolen var ungefär som förväntat, men att Sony har stoppat in hela 8 gigabyte GDDR5-minne var en klar överraskning. Jag kan förstå att det var något utvecklarna ville ha, för mer minne är alltid bättre. Eftersom Xbox 720 också verkar ha 8 gigabyte (av oklar sort) vore det väldigt besvärligt att behöva anpassa spelen specifikt till Playstation 4, och det ville knappast Sony vara med om igen. Jag hoppas bara att det inte drar upp priset onödigt högt. ... Läs hela texten

Mer spel till Neo-Geo X

Det blev inte bara startutbudet på Neo-Geo X. Mer upplyftande är det faktum att det släpps intressanta spel redan nu. 15 nya spel kommer att släppas i paket om tre åt gången.

BLAZING STAR
BREAKERS REVENGE
FATAL FURY: MARK OF THE WOLVES
KIZUNA ENCOUNTER
THE KING OF FIGHTERS ’96
THE LAST BLADE 2
METAL SLUG 2
SAMURAI SHODOWN 3
SAVAGE REIGN
SENGOKU
SHOCK TROOPERS
SUPER SIDEKICKS 3 – THE NEXT GLORY
TOP HUNTER
WORLD HEROES JET

Det är lite märkliga spelval och titlar halvvägs genom serierna, men några guldkorn är det helt klart. Mark of the Wolves är ju möjligen det bästa spelet på formatet, King of Fighters ’96 är helt klart acceptabelt, The Last Blade 2 är strålande, Metal Slug 2 är utmärkt och både Top Hunter och Shock Troopers är bra spel. Sen är ju både Breakers Revenge och Kizuna Encounter lite udda men kvalitativa fightingspel. ... Läs hela texten

Playstation 4…

Jag måste sova, men visningen av Playstation 4 var rätt imponerande. 8 gig GDDR5-minne var mer än väntat och delningsfunktionerna utnyttjar Gaikai-tekniken till mer än att bara strömma demos. Handkontrollen är en slimmad variant av det som läckte nyligen. Bland spelen var det praktiskt taget inget jag hade önskat mig, trots att jag förutspådde Onos närvaro. Capcom visade Deep Down som ser ut att vara deras tolkning av Dark Souls (och dödsstöten för Dragon’s Dogma?) istället för någon fighting. Media Molecule hade inget konkret spel men visade en mycket märklig Move-hyllning med lovande skaparfunktioner. Jag gillade också Jonathan Blows nya The Witness, en blandning av Myst och Portal på en skum ö. ... Läs hela texten

Playstation 4: ett drömscenario

Sju och en halv timme kvar tills vi får se den första riktiga nästagenerationshårdvaran på åtta år. Klart som fasen att det är spännande. Med Sony kan man dock räkna med att man aldrig vet vad man kan förvänta sig. Om det blir precis som i mina allra mest osannolika drömmar så är det här i alla fall resultatet av kvällens presentation:

* Två varianter för 4000 kr och 5000 kr, den dyrare modellen inkluderar full bakåtkompatibilitet och sex spel (två från vardera generation). Streaming via Gaikai på båda varianterna för äldre spel man inte äger, med Playstation Plus.
* Stöd för 48 fps på Blu-Ray
* Ett nytt Home med fungerande mediadelning och mindre gräsliga karaktärer
* Förbättrade versioner av kommande spel som Dark Souls 2, Metal Gear Solid 5 och Destiny.
* Mirror’s Edge 2 från EA
* Beyond Good & Evil 2, ett nytt Prince of Persia och ett nytt nerladdningsbart Housemarque-spel via Ubisoft
* Elder Scrolls: Sumerset Isle från Bethesda
* Darkstalkers 4 och Dragon’s Dogma 2 från Capcom
* Tekken x Street Fighter och Soul Calibur 6 från Namco, plus en nerladdningsbar HD-version av Project x Zone
* ett nytt musikspel av Harmonix
* Final Fantasy XIV vid premiären
* Gran Turismo 6 (inom ett år från premiären) och The Last Guardian som premiärtitel från Sony Japan
* Suikoden 6 och ett nerladdningsbart 2D-HD-Castlevania från Konami
* Half-Life 3 från Valve (jo tjena)
* ett science-fiction-äventyr från Quantic Dream kring deras cyborgkoncept
* ett fantasyäventyr från Naughty Dog (”Uncharted med svärd”)
* Singstar som gratis app
* något helt nytt från Media Molecule
* Killzone 4 som sparkar byxorna av allt, rent grafiskt, av Guerrilla
* ett nytt spel av Thatgamecompany
* Virtua Fighter 6 och Valkyria Chronicles 4 från Sega ... Läs hela texten

Rock Band 2007-2013

Kanske var det naivt att tro att Harmonix skulle fortsätta att släppa 3-5 låtar i veckan för all framtid, trots att det inte har kommit någon ny del i serien på två och ett halvt år, men nu är det i alla fall snart slut. Den 2 april kommer den sista uppdateringen med nerladdningsbara låtar till Xbox 360, Playstation 3 och Wii och sätter stopp för åratal av ständiga uppdateringar och sammanlagt tusentals låtar. Rock Band Network kommer att tuffa vidare med låtar som användarna själva skapar, men bara på Xbox 360. ... Läs hela texten

Lite Netflix-tips

Jag är ofärdig ikväll, så den här uppdateringen görs från bäddsoffan i sällskap med en värmekudde. Istället för att slösurfa bort hela kvällen har jag därför hunnit se ett par bra filmer på Netflix.

In Bruges var klart intressant, om Colin Farrells sympatiska (?) lönnmördare. Det förde mig vidare till Ordinary Decent Criminal, där Farrell har en biroll men det är Kevin Spacey som dominerar som vanligt (trots hemsk irländsk accent). Christoph Waltz har också en liten roll.

Vilket för mig till gårdagens film Valkyria, som har den minimala kopplingen att Tompa Cruise spelar tysk naziofficer precis som Waltz gjorde i Inglourious Basterds. Ingen höjdare till film, men bra som kvasihistorisk lektion i hur attentatet mot Hitler gick till. ... Läs hela texten

300 toppspel #72: Virtua Tennis

virtuatennis

Virtua Tennis
Format Dreamcast
Utvecklare Sega
År 2000

Jag missade Segas första storhetstid, men jag var på plats för den andra. Under några år runt millennieskiftet fanns det få utvecklare som kunde mäta sig med Sega. Motiverade av sin egen Dreamcast och den sista, intensiva delen av arkadspelseran tryckte de ut spel efter spel i alla tänkbara genrer, och lyckades göra det mesta briljant. Tennis är en klassisk tvspelssport, kanske DEN mest klassiska i och med Pong. Men väldigt många spel missar poängen och gör det hela alldeles för komplicerat. Följaktligen var det egentligen bara Tennis på NES som jag verkligen gillade. Fram till Virtua Tennis. Den realistiska inramningen och den enastående animationen var förstås trevligt, men det som gjorde spelet så mästerligt var den orealistiska men mycket lättillgängliga spelkontrollen. Thomas Johansson (vem annars?) kastade sig efter bollar utan minsta tanke på brutna handleder och smashade in avgörande poäng med bara två knappar – precis som i Nintendos klassiker. Det var magnifikt, och inte ens Sega själva har lyckats återskapa bedriften att göra tennis roligt igen. ... Läs hela texten

Vad har Yoshinori Ono på gång?

Street Fighter-producenten Yoshinori Ono är en av de mer färgstarka och utåtriktade spelskaparna just nu, och vad han än tar sig för härnäst lär det bli intressant. Den stora frågan är vad, men det börjas åtminstone kännas rätt säkert NÄR vi kommer att få veta. Ledtrådarna finns på Twitter.

5 februari:
Yoshinori Ono @Yoshi_OnoChin
Today,I had eat dinner with Andrew House as CEO of SCE group. Of course with Blanka!!

9 februari:
Yoshinori Ono @Yoshi_OnoChin
I’ll arrive at LA soon with Blanka. Today, BAIT x Street Fighter event will be at LA! ;D
... Läs hela texten

Är detta Playstation 4-kontrollen?

Destructoid har läckt en bild på vad som sägs vara handkontrollen till Playstation 4 (och ett utvecklingskit, men det säger absolut inget om hur själva konsolen kommer att se ut). Och det är intressant, även om designen möjligen inte är slutgiltig, då den ser rätt klumpig ut.

* Styrkorset verkar vara en större variant av det på Playstation Vita, ett sammanhållet kors istället för fyra knappar.
* Den omryktade touchplattan i mitten finns på plats.
* Det ser ut som åtminstone en start/select-knapp i ovankanten bredvid styrkorset.
* Inbyggd högtalare som på Wiimoten.
* Oförändrade frontknappar.
* Analogspakar med kanter, bättre grepp?
* Möjligen förändrade positioner för axelknapparna.
* Färglampa för att ge Move-funktioner till själva handkontrollen. ... Läs hela texten

Bra och dåliga karaktärseditorer

Efter att ha spelat rollspel i åratal var det rätt naturligt att använda samma figurer även i spel, när spelen började bli avancerade nog att tillåta egna figurer. Det förstås, i många tidiga rollspel kunde man ju fritt välja namn, ras och klass, men eftersom det inte fanns någon grafisk representation eller i bästa fall några färdiggjorda porträtt, så blev det inte riktigt perfekt. Det första spelet som dels var fritt nog att låta mig bygga min karaktär som jag ville, och dessutom lät mig göra det grafiskt, var Elder Scrolls: Daggerfall. Det var i praktiken bara en klippdocka, men det var första gången jag kunde göra en spelversion av min figur Shaana. ... Läs hela texten