Och jag har fått en synth, eller snarare köpt den själv. Knappt hade jag skrivit att jag behövde en förrän det dök upp en på Blocket, nästan precis som jag ville ha den också. Det är en Yamaha PSR-E323, en relativt avancerad nybörjarsynth som ändå har stöd för MIDI (komiskt nog läste jag en recension som kritiserade den för att Yamaha inte hade följt med strömmen och stoppat in USB istället) och en massa olika ljud. Tack vare en kompis kunde jag åka en bit ut på vischan och köpa den redan idag.
Första steget mot att bli Billy Joel
Mer eller mindre sedan jag köpte Rock Band 3 har jag praktiskt taget uteslutande spelat keyboard. Även om det inte går på alla låtar så har jag fantastiskt roligt, särskilt sedan jag köpte en del pianofokuserade låtpaket som Billy Joel, Elton John, vissa Queen-låtar och en del klassiskt. Att direkt få tillgång till Pro-läget utan att behöva köpa till ytterligare en variant på instrumentet gjorde det betydligt mer överskådligt.
Fast nu är jag beredd att ta nästa steg. Även om keyboard-tillbehöret är riktigt välgjort (och faktiskt har fått bra kritik som fristående MIDI-kompatibel keytar) så kan det inte mäta sig med ett riktigt klaviatur. I julas passade jag på att testa pappas gamla synth. Jag hade inte MIDI-adaptern än, så jag kopplade helt enkelt upp det och spelade till spelets ”noter”, i träningsläget, för att höra hur det låter.
Så överlever du Demon’s Souls
Jag spelade först Demon’s Souls strax innan den svenska premiären. Då hade jag till slut fallit för grupptrycket och importerat den amerikanska versionen, för det verkade vara något alldeles särskilt. Då förstod jag inte mycket av spelmekaniken och tillbringade större delen av min tid som klumpig riddare som tjockrullade mig in i diverse faror. Jag gillade det, men förstod det inte. Jag klarade väl ett par bossar och kikade på några banor innan jag gav upp.
Det andra försöket var relativt nyligen, efter att ha klarat Dark Souls. Jag tänkte göra om samma bravad och gjorde mig en magiker, startklass Royal, som börjar beväpnad med riktigt effektiv magi. Jag fokuserade sedan på att trimma upp magin ordentligt och det gick bättre. Jag krossade mig rätt snabbt ikapp det jag hade gjort första gången och tog några bossar till, men sen tog det stopp igen. Särskilt 4-2 blev besvärlig då jag fokuserade för mycket på att göra skada. Eftersom jag var van att spränga ner allt med magi hade jag inget bra skydd mot gubbarna i kåpor, och räckvidden var begränsad för att kunna låsa siktet. Så det rann ut i sanden.
Spännande spel på gång
Jag har kikat i releaselistorna och uppdaterat Nerdkalendern en smula. Redan på fredag är det ju till exempel dags för Anarchy Reigns, Segas multiplayeraction. Annars ser februari rätt trevligt ut med Ni no Kuni, Persona 4 Golden (om du inte redan har importerat det), Rayman Legends och Bioshock Infinite (om det inte försenas). Jag ser också fram emot de svenska premiärerna för Wreck-It Ralph och Cloud Atlas…
Kom ihåg att du själv kan lägga in datum i kalendern om det är något evenemang eller någon release som är värd att hålla koll på. Eftersom jag bor ungefär 100 mil från alla spännande event i södra Sverige har jag lite dålig koll på sånt…
The northern Sweden Lego experience

Finding cool Lego stuff can be a bit tricky if you live in Sweden. There are no official Lego Stores, so it’s usually crammed together with any old toys, although usually in a prominent place. Places that are actually dedicated to Lego are few and far between. I’ve recently heard about Brixit in Örebro, and apparently Lego has a dedicated space at Åhlens City in Stockholm, but the one I visited this Christmas is quite something.
HB Adventure is a store/Lego museum created by Hans Brettschneider after his winning of Robinson Karibien (a 2009-2010 spinoff of the Swedish Survivor TV series). Situated on a backstreet near the center of Skellefteå, it’s a fairly small location but packed to the brim with Lego, buyable sets and glassed displays anywhere you look. Hans is particularly into Star Wars Lego, so there’s a ton of that. It’s hard not to notice the gigantic Millennium Falcon display at the entrance, but around the store you can also find most of the UCS collectible Star Wars sets with all the major spaceships, a Darth Maul bust, the awesome R2-D2, custom displays of the Hoth battle, the Endor Battle and a huge Tatooine scene, as well as a collection of every single commercially released Star Wars set sorted by year, going back to 1999. I didn’t spot the biggest version of the Super Star Destroyer, but apart from that they’re all present and accounted for.
Ny hårdvara för nytt Virtua Fighter
Den 15 februari är det dags för JAEPO, som är Japans största arkadmässa. Där förväntas Sega visa upp sin nya hårdvara ”RINGEDGE2” som även ryktas vara plattformen för Virtua Fighter 6. Historiskt har ju Sega använt serien för att lansera sina nya arkadsystem Model 1, Model 2, Model 3, Naomi 2 och Lindbergh, så det vore inte alls osannolikt.
Ryktet säger att maskinen kommer att drivas av Caustic RT2-chip, som är specialiserade på raytracing. Traditionell 3D-grafik består ju av polygoner som oftasts ljussätts av skuggtexturer i olika kvalitet, och/eller normal mapping som fejkar djup i texturerna. Raytracing är den klassiska och tunga renderingsformen som istället beräknar enskilda ljusstrålar och hur de faller på föremål. Resultatet borde därför bli en ohyggligt bra ljussättning och en realism som troligen överträffar även nästa generations format.
Märklig databasbugg
Det var lite strul med databasen på The Bearded Nerd i natt, och adminsidan gick inte att ladda om (det gick dock fortfarande bra att läsa sajten, vad jag kunde se). Så jag kontaktade webhotellet för att återställa till en tidigare backup. Men något gick snett, och återställningen gjordes till 30 december. Nu har jag återpublicerat Årets Spel 2012 och texten om Metroid: Zero Mission, men det jag skrev om Demon’s Souls hade jag ingen sparad text på. Nåväl, ingen större skada skedd.
300 toppspel #69: Metroid: Zero Mission

Metroid: Zero Mission
Format GBA
Utvecklare Nintendo
År 2004
Egentligen gillade jag inte det första Metroid så värst mycket. Visst, det var unikt och praktiskt taget survival horror åratal innan varken Alone in the Dark eller Resident Evil, men det var inte särskilt kul. Det hade en för Nintendo okaraktäristiskt fladdrig spelkontroll, hemligheter som mer eller mindre byggde på glitchar, och ett frustrerande upplägg där man förmodligen ägnade mer tid åt att farma på sig ny energi och nya missiler efter att ha dött, än att faktiskt utforska vidare.
Årets spel 2012
Mitt andra år med The Bearded Nerd är till ända och det har varit ett märkligt år i spelvärlden. Det har framför allt varit besvikelsernas år, så vi kan börja med den biten. Under 2012 släpptes det superpåkostade Assassin’s Creed III, finalen på Mass Effect-sagan och två av tidernas mest efterlängtade PC-äventyr i form av Diablo 3 och The Old Republic. Förutom en del i Diablo-betan har jag inte spelat dem, men opinionen talar sitt tydliga språk: det är välgjorda spel men absolut inte lika bra som sina föregångare. Rena besvikelser alltså. Sen kan man lägga till Max Payne 3, Ninja Gaiden 3 och det väldigt sena tredje spelet i Kid Icarus-serien så blir det nästan ett läskigt sammanträffande med treor som inte når upp till föregångarna.
Recension: Persona 4 Golden
Det finns en ganska klar anledning till att japanska rollspel är i kris och helt och hållet har fallit bort från mittfåran. Dels beror det förstås på att marknaden inte är intresserad av den typen av spel, men det beror också på att japanska rollspel har en identitetskris och har haft det hela den här generationen. Det här har delvis också drabbat västerländska rollspel, där giganter som Elder Scrolls, Dragon Age och Mass Effect bara med god vilja kan klassas som rollspel längre. Det är helt enkelt inte hippt med grundfärdigheter, elementsvagheter och magipoäng.
