Recension: Little Big Planet Vita

Lämna ett svar

Jag står fast vid åsikten att Little Big Planet är ett av de mest geniala spelkoncepten de senaste tio åren. Att kunna bygga helt egna banor eller till och med enkla spel gjorde det till något alldeles unikt, en triumf i kreativitet, och spelarna svarade med att svänga ihop dryga sju miljoner banor. Det är svindlande många. Lite grovt räknat kan man spela Little Big Planet resten av livet och ha nya banor var fjärde minut, förutsatt att det slutar publiceras nya banor… nu.

Om Little Big Planet Vita (ja, Little Big Planet PSVita egentligen men det är en korkad titel) hade kunnat köra alla de banorna och varit en ny, bärbar del av samma framgångssaga, hade det varit lika genialt. Nu blev det inte så. LBP Vita är en mycket trogen tolkning, hästlängder framför den nerskalade PSP-versionen. Utöver all grundläggande mekanik och funktioner, inklusive fullstora banor, finns också nya funktioner som utnyttjar kameran och tryckskärmarna. Men istället för 7-8 miljoner banor finns dryga 35000. Oavsett hur man ser det är det betydligt färre att utforska. ... Läs hela texten

My Lego hoard recovered

Lämna ett svar

I dug out all of my old Lego and, well, I have a lot. When I have more time I’ll build the major models – mostly Space and Pirate – and store them separately.

Most of it was stored in a big box, with a separate box for the pirate ship and the base plates. The big box is 10 kgs of unsorted Lego goodness.

Luckily I was rather careful with the instructions, so most of it is still around. Aside from the main City, Space and Pirate stuff I have some Technic, some Castle and most interestingly a lot of really old stuff. My first Lego was bought second hand, and some is very early. We’re talking serial numbers in the 100s and 200s, and a few in 300s and 600s. ... Läs hela texten

Recension: Dead or Alive 5

1 svar

Det har gått sju år sedan sist, vilket är närmast otroligt. Senast det tog så lång tid mellan två delar i en fightingserie var nog mellan Street Fighter III och IV, och då antog alla att serien var död. Men trots det är vi fortfarande kvar och harvar i samma generation. Dessutom har Team Ninja blivit av med sin tongivande producent Itagaki. Så det fanns många frågetecken runt hur det skulle kunna bli ett riktigt bra fightingspel av det här.

Egentligen finns det inga riktiga nyheter i det här spelet. Det är samma lättspelade, fartfyllda och relativt rättframma spel som förut. En av få nya funktioner är ”cliffhanger”, som innebär att man inte omedelbart faller ner till nästa våning, men i gengäld riskerar en extra plågsam smäll på vägen. Det här är däremot inget som används särskilt mycket, bara på någon enstaka bana. Det finns också nya kraftattacker som tar en halv evighet att ladda upp men som kan bjuda på en extra flashig träff som kastar fienden in i diverse faror i bakgrunden. ... Läs hela texten

Mitt första och sista lajv

Lämna ett svar

Sommaren 1998 tillbringade jag till stor del med att förbereda mig inför mitt första och sista lajvrollspel. Jag och två kompisar tränade jodo i Skellefteå, och några av tränarna var engagerade i en lajvförening. Samtidigt var vi själva inne på bordrollspel, så vi var inte allt för svårövertalade. Sagt och gjort: vi tilldelades tre mindre roller. Jag blev druid medan mina kompisar blev soldater. Vi tillhörde riket Dinas Lludd och… tja, det var väl ungefär så mycket vi läste på. Hela lajvet var dock en del av en lång, pågående fejd mellan en massa riken och annat oknytt, vilket vi skulle bli varse. ... Läs hela texten

5 förlegade teknikupplevelser

1 svar

Ibland känner jag mig riktigt gammal. Till exempel när jag tänker på saker man gjorde förr i tiden som ”dagens ungdom” aldrig ens kommer att behöva reflektera över. Med teknikens utveckling finns det flera saker som vanligt folk aldrig mer kommer att ägna sig åt. Jag tänker till exempel på…

* Att spela in musik från radio. Jag ägnade mången lördagmorgon åt att sitta och lyssna på Svensktoppen för att försöka fånga någon ny bra låt. Bandet framspolat till rätt ställe, fingrarna på PLAY och REC, och öronen på helspänn efter de första tonerna. Det gällde också att ha turen att få en bra inspelning utan någon radiopratare ovanpå de första tio sekunderna. Med många låtar som jag lyssnar på idag kommer jag fortfarande ihåg några sekunders snack som ramade in den på mina första blandband. Numera, om jag skulle höra någon bra musik på radio (vilket aldrig händer eftersom radio per definition spelar Dålig Musik) så behöver jag bara notera någon textstump, googla fram namnet och sedan ha köpt låten på Itunes inom en minut, och sedan slänga över den på min tändsticksaskstora MP3-spelare. Om jag inte använder ett program för att identifiera låten automatiskt. ... Läs hela texten

Komiska merchandise-missar

Lämna ett svar

Jag var och kikade i leksakshyllorna idag. Lite sugen är jag ju på The Unexpected Gathering-Legot, med Bilbo, Baggershus, BOFUR och några blandade dvärgar. Men 995 kr är lite väl blodigt även för mig, särskilt nu innan jul. En komisk detalj är dock vilka set som finns med i utbudet. Nämnda hobbithåla, mötet mellan Gollum och Bilbo, en stor scen med storvättens ”tronsal” och scenen med det brinnande trädet är förstås lämpliga. Men det är helt uppenbart att det relativt sena beslutet att dela upp filmen i tre istället för två skapade kaos med merchandiseplanerna. Ursprungligen hade vi fått ha med hela Mörkmården-delen i första filmen (ursäkta, Mörkveden heter skogen tydligen numera), inklusive introduktionen av Legolas och den nya karaktären Tauriel. Därför finns det också ett Legoset där de båda alverna slåss mot spindlar och räddar dvärgar. Lösningen för att kunna släppa setet nu som det var tänkt var en dekal på omslaget där det står ”special trilogy preview”… lite roligt. ... Läs hela texten

Knytt Underground är snart här

Lämna ett svar

På fredag släpps Knytt Underground, det tredje spelet i serien av svenske Nicklas ”Nifflas” Nygren. Oväntat nog släpps det till Playstation 3 och Playstation Vita, efter att de tidigare spelen varit PC-exklusiva gratisspel. Helt gratis är det inte nu, men man får åtminstone båda versionerna när man köper det. Jag älskade Knytt och var rätt förtjust i Knytt Stories också (även om det blev lite för stort och vräkigt), så det här ska definitivt kollas in. Att det är bärbart är inte heller en nackdel under julledigheterna… ... Läs hela texten

300 toppspel #68: Final Fantasy VIII

1 svar

Final Fantasy VIII
Format PSone
Utvecklare Square
År 1999

Jag är av den bestämda uppfattningen att det oftast är nummer två i en serie man fastnar för mest. Jag har nämnt det tidigare, men efter att ha spelat något nytt och spännande (som Final Fantasy VII) är man som allra mest hypad inför nästa spel och följer minsta lilla nyhet med spänning. Så var det för mig med Final Fantasy VIII. Jag hängde på RPGamer och TheGIA och laddade ner varenda liten suddig scannad bild. Jag laddade hem ryckiga Quicktime-filmer av introt från demoversionen. När det väl släpptes i Japan och sedan lååååångt senare i USA var jag så sugen att jag köpte mig en mod-adapter till min gamla Playstation, men i slutändan gjorde rykten om modskydd att jag lät bli (och istället använde adaptern till Xenogears och Lunar, vilket inte direkt var en dålig vändning). ... Läs hela texten

Recension: World of Warcraft: Mists of Pandaria

Lämna ett svar

När jag spelar igenom hela World of Warcraft igen med min nya munk känner jag att många var lite orättvisa mot Cataclysm. Det var lätt att se bara de fem nya zonerna som innehåll, och trots att jag såg till att testa utvalda delar av den omgjorda världen var det ändå väldigt mycket jag missade. Det har jag försökt åtgärda nu, och det finns onekligen massvis av förbättringar. Inte bara Ragefire Chasm, Scarlet Monastery och Scholomance som har byggts om från grunden inför Pandaria, men de flesta av de gamla instancerna är betydligt roligare nu än på den gamla goda tiden. Så Cataclysm gjorde en väldigt viktig insats för att göra den största delen av spelet relevant igen, trots att det istället kändes lite fattigt framåt slutet. ... Läs hela texten