300 toppspel #59: Mega Man X

Lämna ett svar

För att hålla koll på alla favoriter har jag ett smidigt dokument som kontinuerligt uppdateras. En bieffekt av att det släpps nya höjdare hela tiden är förstås att jag måste rensa bland de gamla, ibland för att jag har tappat intresset för dem och ibland för att de har överträffats av en uppföljare. Därför föll till exempel Mega Man 8 just bort, men inte detta:

Mega Man X
Format SNES/PC
Utvecklare Capcom
År 1994

Det är ganska lätt att glömma bort Mega Man X. Samma år fick ju en annan gammal NES-klassiker med kanonarm sin magnifika återkomst, och i jämförelse står sig ju det här äventyret slätt (precis som majoriteten av alla spel någonsin). Men Mega Man X var ett enastående fräscht spel efter sex nästan identiska, om än utmärkta, NES-plattformare. Vi hoppade ett antal år in i framtiden och mötte en ny variant av Mega Man liksom den stencoole Zero. Med vägghopp och nya förmågor var Mega Man smidigare än någonsin och både bossarna och banorna var fräscha och intressanta. ... Läs hela texten

Man måste älska Hong Kong

Lämna ett svar

Det händer ofta att jag beställer spel och sånt från svenska affärer. Ibland, med lite tur, lyckas ett spel trassla sig från Varberg eller Stockholm på två dagar. Ibland kan det lite hipp som happ ta betydligt längre, som mitt Uncharted 3 som försvann någonstans och fick skickas igen, tills jag äntligen kunde spela det tio dagar senare. Ibland kommer det inte alls, som mitt exemplar av Fantasia från Discshop. Jag vet inte om det är svenska affärer som är lata med att skicka eller om det är leveranssätten som är ohyggligt snåla. ... Läs hela texten

Thatgamecollection

Lämna ett svar

Att jag redan äger alla tre spelen är inget argument mot att köpa Journey: Collector’s Edition, som alltså både innehåller årets fantastiska äventyr samt ”föregångarna” Flower och Flow. Jag gnäller ju över det faktum att nerladdningsbara spel aldrig är lika konkreta som fysiska spel, särskilt i en spelsamling. Äntligen kan jag ställa Flower i hyllan bland mina absoluta favoritspel, och frågan är om inte Journey hör hemma där också.

Nu har det anlänt, direkt från Kanada. Förutom ett plottrigt omslag som snabbt vänds ut och in för att bli betydligt elegantare bjuder också Journey: Collector’s Edition på tre minispel som Thatgamecompany satt ihop under en kreativ dag, lite gratismaterial och en liten bakom scenerna-dokumentär. Jag ska genast kika på det här och se om det är värt besväret. För den här samlingen verkar enbart släppas i Nordamerika… ... Läs hela texten

1987 var det bästa spelåret någonsin

Lämna ett svar

I år har det rasslat till ordentligt med jubiléer. Faktum är att tjugofemårsjubiléerna duggar tätt, vilket i sin tur innebär att 1987 var ett ohyggligt bra spelår, ett av de bästa någonsin. Många av spelvärldens mest klassiska serier fick sin start eller första hemversion det här året. Tjugotvå mastodontserier, varav de flesta fortfarande lever idag, dök upp under 1987.

I februari släpptes arkadversionen av det första Contra.

I februari fick Europa den första NES-versionen av Kid Icarus, före USA faktiskt. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls: Prepare to Die Edition

Lämna ett svar

För ungefär elva månader sedan konstaterade jag i min recension av Dark Souls att jag förmodligen aldrig skulle få se allt i spelet. Ack vad jag bedrog mig. Efter en rejäl spark i ändan gjorde jag ett nytt försök, läste på, och klarade mig till slut genom hela spelet, efter ett par helnätter och ett sönderslaget datorchassi (efter den tionde gången Stray Demon gjorde slarvsylta av mig). Det var en av mina absolut största spelbedrifter. Sekunden efter att jag hade utplånat Lord Gwyn svor jag dyrt och heligt: aldrig mer! Men redan nästa dag började jag fundera på nästa karaktär, och några månader senare plockade jag min första platinatrofé i det här spelet. ... Läs hela texten

Transformers Classics Goldbug

Lämna ett svar

Being brought up on the Transformers comic, Goldbug is much more relevant to me than Bumblebee. His (mis)adventures with Blaster and the rivalry with Grimlock is one of the most important arcs in the comic, and I always felt there was an interesting dynamic with Goldbug, a small golden robot, replacing Scrounge as Blaster’s friend.

Like with many of my customs, Goldbug is the repaint I had waited for that never happened. The Classics Bumblebee was released in 2006 and has received a huge number of repaints, but always as different variations on Bumblebee himself. There’s even Goldbug-coloured versions of the Alternity and Legends figures, although they both use the original head. With Hasbro happily making new heads for repaints, I had thought Goldbug was a given. Apparently not. ... Läs hela texten

Konami byter namn till Metal Gear Co.

Lämna ett svar

Nej, men nästan. Den sensationella, världsomvälvande nyheten som Konami hintat om i några dagar var ett massivt firande av seriens tjugofemårsjubileum. Två nya spel ska släppas, en film ska göras av Avi Arad och en hel serie av merchandise ska tömma våra fickor. Spelen är väldigt rätt i tiden, dels Metal Gear Solid: Social Ops, som är ett mobilspel, och dels Metal Gear Solid: Ground Zeroes, som är ett fritt actionspel i en stor, öppen värld. Det verkar vara tänkt att släppas till Playstation 3 och Xbox 360 men kan mycket väl försenas in i nästa generation. ... Läs hela texten

Nya Great Giana-spelet är mysigt

Lämna ett svar

Ännu ett lovande projekt som har bekostats via Kickstarter börjar närma sig sitt slut: Project Giana. Som det tredje spelet i serien (det släpptes ju en uppföljare till Nintendo DS) är det betydligt mer påkostat och originellt. Det är i grunden ett plattformsspel, men Giana kan skifta mellan två former (ursprungligen var hennes tuffa version den som kunde kasta eldbollar) som har olika egenskaper. Samtidigt förändras hela världen, inklusive musiken, för att passa hennes form. Det påminner lite om Trine fast med mer plattformshoppande, och jag gillar musiken som är arrangerad av både Chris Hülsbeck själv och svenska Machinae Supremacy. Jag kommer inte att sponsra det på Kickstarter, men det ska nog garanterat köpas när det väl släpps. ... Läs hela texten

Tankar runt The Kingkiller Chronicle

Lämna ett svar

Jag läser inte mycket fantasy numera, men jag fick den här serien mer eller mindre påtvingad, så jag köpte de två delarna av The Kingkiller Chronicle: The Name of the Wind och The Wise Man’s Fear. Nitton dagar och närmare 1900 sidor senare (särskilt del två är massiv) är jag ohyggligt sugen på mer.

Serien handlar om Kvothe, en berömd hjälte som numera driver ett värdshus. Historien är uppdelad på flera plan. Det finns en ramhistoria i värdshuset, där Kvothe dikterar sin historia till en skrivare, men majoriteten är det som han berättar, i förstaperson. Vi får följa honom från sin idylliska barndom med det kringresande teater- och underhållningsfolket Edema Ruh, via en tragisk katastrof, till hur han bygger upp sitt liv som magikerlärling, agent och allmän superhjälte. ... Läs hela texten

Sony ger och Sony tar

Lämna ett svar

Nu har version 1.8 av Vita-gränssnittet släppts och äntligen kan vi spela PSone-spel på den, tillsammans med lite andra små nyheter. Visserligen är det europeiska utbudet fortfarande bedrövligt dåligt, men det beror främst på Konami och Square, inte på Sony. Och nu tänkte jag skälla på Sony.

I samma veva och förstås helt oannonserat har de plockat bort stöd för att ha olika konton på samma minneskort. Själv orkade jag inte engagera mig i att få det att fungera, men det gick i alla fall. Inte nu längre. Om man stoppar in ett minneskort med ett annat konto än det som är registrerat i Vitan så måste det formateras. Inte nog med att man måste byta konto manuellt, nu behövs det också separata minneskort. Och när du väl har uppgraderat till 1.8 så förlorar du allt som du inte har tagit backup på. ... Läs hela texten