300 toppspel #56: Civilization

Lämna ett svar

Civilization
Format PC/Amiga
Utvecklare Microprose
År 1991

Det måste ha varit 1992, 1993 någon gång. Jag hälsade på en kompis som hade ett väldigt speciellt spel inlagt på hårddisken på sin 386:a. Det var så stort att han var tvungen att radera allt annat, jag tror till och med att han plockade bort Windows 3.11 för att rymma det. Men det var det värt. Jag hade egentligen inte spelat något strategispel då, men det lät onekligen spännande när han pratade om att utforska en hel värld och utveckla all mänsklighetens teknologi. Så jag testade det, en kort sväng. Jag har för mig att vi spelade till klockan tre på natten. Långt efter att jag skulle ha åkt hem i alla fall. ... Läs hela texten

Sju miljoner Little Big Planet-banor

Lämna ett svar

Media Molecule firar att det nu har gjorts sju MILJONER banor i Little Big Planet. Det är… ganska många. Även om det finns många som är rent skräp så snackar vi ändå cirka sex miljoner niohundranittioniotusen niohundra banor fler än de allra flesta plattformsspelen. För att inte tala om så många olika genrer som går att bygga med Little Big Planet 2.

Det börjar nog vara dags att hoppa in igen och se vad som finns att erbjuda…

Media Molecules presentation av den här milstenen. ... Läs hela texten

Carolas Främling på engelska

3 svar

Carola var min första idol, när jag var tre-fyra år. Jag är rätt säker på att en inspelning av Främling-skivan var det första riktiga albumet som varvades på min kassettspelare, tillsammans med Trazan och Banarne, Mora Träsk och andra barnlåtar. Därför har många av låtarna fastnat ända in i vuxen (nåja) ålder.

Främling som skiva är rätt intressant. Titelspåret var förstås schlagervinnaren som alla känner till, men det är egentligen inte den bästa låten. Resten av skivan är en mix av nyskrivna svenska låtar och en rad översättningar av pop/discolåtar som var populära just då. För många år sedan snubblade jag över originalversionen av Gloria och påmindes om detta faktum, men det är inte förrän nu som jag har försökt spåra upp hela skivan. Tack vare Svensk Mediedatabas gick det att hitta upphovsmännen och en kombination av Google och Wikipedia kunde snart ta fram vilka originalartister som hade gjort låtarna. Och sen behövs bara lite Itunes- och Youtube-magi för att kunna höra alla de 30-åriga låtarna. ... Läs hela texten

Jag förstår mig inte på Suda51

1 svar

Idag testade jag Lollipop Chainsaw, mest i brist på annat. Jag var inte överdrivet peppad men nog kunde det vara värt en semestertimme eller två. Det var det… men inte så mycket mer.

Jag förstår mig inte på Suda51, eller Goichi Suda som han egentligen heter. Karln ses som någon sorts geni men allt jag har spelat av honom har varit… medelmåttigt. Designmässigt intressant men spelmässigt dödstrist. Killer 7 var en studie i ren märklighet och jag borde ha gillat det, förutom att det inte var kul. No More Heroes kändes som vilket medelmåttigt Playstation 2-hack&slash som helst (det gjordes en massa som jag tvingades recensera och lyckligtvis har jag förträngt namnen). Och Lollipop Chainsaw känns ganska exakt som No More Heroes: Babe Edition. ... Läs hela texten

Vårt öde ligger i rymden

Lämna ett svar

Det är betryggande på något sätt att NASA just har landsatt en ny utforskarrobot på Mars. Efter alla nyheter om att rymdskyttelprogrammet läggs ner och att budgeten mer eller mindre är obefintlig, känns det skönt med ett lyckat prestigeprojekt som det här. Curiosity (och vilket coolt namn!) har landat för att utföra fyra uppgifter: undersöka om det någonsin har funnits förutsättningar för liv på Mars, studera klimatet, studera geologin och, vilket är allra mest intressant, förbereda för en bemannad resa till Mars. ... Läs hela texten

En milstolpe i figurritandet

Lämna ett svar

Sedan någon gång under 2009 har jag haft ett litet projekt där jag har ritat våra gamla figurer från rollspel, mestadels från Sagan om Ringen Rollspelet men också några från en fristående värld med liknande upplägg. Alla bilderna har ritats för hand på post-it-lappar under väntetider eller raster på jobbet, varpå jag har tagit hem dem för scanning. Nästa steg var digital tuschning. Från början ville jag ha en väldigt grovhuggen Street Fighter IV-aktig stil, men allt eftersom arbetet fortskred blev det mer och mer jämna linjer men fortfarande med en handritad touch. Jag jobbade först i Painter men sen har jag gått över till Open Canvas som jag håller på att experimentera med. ... Läs hela texten

Ett nytt Blazblue på gång

1 svar

Arc System Works är knappast främmande för att släppa nya versioner av Blazblue utan större förändringar. Continuum Shift innehöll ju ett par nya figurer men var i mångt och mycket samma spel. Nästa titel, Chrono Phantasma, verkar däremot bli en mer regelrätt uppföljare. Dels är det tre helt nya figurer: den väldigt rosa Amane Nishiki som verkar slåss lite som Rose, den blåhåriga Azrael och så en märklig storbystad dam som heter Bullet. Och dessutom verkar de flesta eller alla de gamla figurerna vara omgjorda på olika sätt, med nya vapen eller kostymer. Med tanke på hur mycket jobb som ligger bakom varje Blazblue-figur är det ingen dålig bedrift. ... Läs hela texten

Ny Capcom-fighter… eller inte?

Lämna ett svar

Capcom skulle ha ett framträdande under den stora fightingspelsturneringen SBO på söndag och där var det sagt att ett nytt arkadspel skulle visas. Arkadspel på en fightingturnering, hmmm, vad skulle det kunna vara? Capcom är ju i den intressanta sitsen att allt de utannonserar potentiellt kan vara fantastiskt, trots att många numera börjar vara så disillusionerade att man knappt bryr sig. När Capcom säger att ett nytt fightingspel ska visas så kan det röra sig om allt från Darkstalkers 4, Capcom vs SNK 3, Street Fighter Alpha 4, Tatsunoko vs Capcom 2, Street Fighter IV: Arcade Edition 2013 eller Hyper Marvel vs Capcom 3 till självaste Street Fighter V. I våra hoppfulla fanboysinnen alltså. ... Läs hela texten

Children of Men är strålande

Lämna ett svar

På ett infall satte jag mig med ett berg av våfflor (för att fira att nu är det semester!) framför tv:n för att se Children of Men en gång till. Fantastisk film det där. Finns det någon brist så är det väl att omslaget är hysteriskt missvisande, med Clive Owen och Julianne Moore som någon sorts huvudpersoner. Men men.

Jag gillar idén, det är min typ av science fiction. En nära framtid men ändå trovärdig, något som sällan brukar vara fallet. Storbritannien är bra på dystopi, men det här är väl en av de mest dystopiska tankarna som finns: att mänskligheten är dödsdömd. Inte på grund av krig, inte på grund av sjukdom, utan för att det helt enkelt inte längre föds några barn. ... Läs hela texten