Så var godisförrådet fullastat och jag är förberedd på en smärre armé av åttaåringar i hucklen. De brukar dyka upp vid påsk och halloween och när jag inte har något att bjuda på känner jag mig lite elak. För egentligen gillar jag att folk fortfarande skickar runt sina ungar för att tigga godis. Det är ett stycke barndomsnostalgi och en gnutta folkhem right there. Dessutom är det ju någon sorts socialt kontrakt. Själv sprang jag ju gata upp och gata ner för att fylla godispåsen när jag var i den åldern. Nu är det min tur att bjuda igen.
Och 3DS:ens roligaste spel just nu är…
…ett DSiWare-spel! När Shantae släpptes till Gameboy Color 2002 var det alldeles för sent. Vem brydde sig om ett GBC-spel när Gameboy Advance var släppt? Så det försvann, lite orättvist, och blev ett eftertraktat favoritspel för många. För bra var det, tydligen. Själv sökte jag efter det ett tag men gav upp. Men lilla Wayforward Technologies kämpade på och har på senare år gjort hyfsade framgångar med bärbara spel, och till slut blev det äntligen dags för en uppföljare. 2010 släpptes Shantae: Risky’s Revenge… till DSiWare. Nerladdningsbart och enbart tillgängligt via DSi, så jag som redan hade köpt två DS och inte var sugen på en till fick vara utan. De är bra på spel, Wayforward, men inte helt taktiska i sina plattformsval.
Det fascinerande usla påskgodiset
Jag förstår inte. Sverige är ett land med rik godistradition. Ahlgrens bilar, Fruxo, polkagrisar, Marabou choklad, saltlakrits, Daim, Japp, Lakrisal och mycket, mycket mer. Men ändå är det oundvikligt varje påsk. Affärerna fylls av rabatterbjudanden och godis slumpas bort, inklusive det ordinarie godiset som alltså är riktigt bra överlag (Sverige är för övrigt ett av få länder där lösviktskonceptet faktiskt slagit igenom). Men ändå envisas vi med att fylla våra jättepåsar och mastodontägg med riktigt uselt godis som tydligen är exklusivt för den här högtiden. Såna där äckligt sliskiga ägg som bara smakar socker och kemiska tillsatser, billiga chokladägg inlindade i folie och fyllda med obestämbar nötaktig goja, och så den lika menlösa skumtomtens släkting skumkaninen. Trots att det går att få ferraribilar eller wine gums eller rabarberstänger för samma låga pris så köper vi alltså tonvis av den här dyngan, bara för att det är påsk.
Vilken skillnad lite vana gör
Det blev lite mer Dark Souls ikväll, efter att ha ägnat dagen dels åt Shantae: Risky’s Revenge och dels åt Inception. Nu spelade jag med min bågskytt och målet för dagen var Sen’s Fortress. Det blev intressant att spela med en helt annan klass än tidigare. Som bågskytt kan man ju komma åt många fiender betydligt enklare (som den där jobbiga magikern på den andra bron), men å andra sidan är man inte lika kaxig när de förbaskade ormsoldaterna kommer nära. Jag fick också stryk av mimicen vilket var lagom irriterande. Men väl uppe på taket hade jag ihjäl eldkastarjätten med giftpilar (medan jag satt och läste en wiki) innan jag ganska bekvämt spöade bossen.
Om Pandaren var riktiga pandor…
…så skulle Världsnaturfonden behöva leta en ny logga, för då vore de inte utrotningshotade längre. Förutom möjligen av varandra, för att de står i vägen för uppdragsgivaren. Nu när betan har expanderat en aning och fått nya zoner att utforska så har Blizzard också börjat släppa in fler spelare med Annual Pass-bonusar. Resultatet är förstås att tusentals spelare gör pandor på samma gång och står och blockerar varenda questgubbe, antingen bara för att jävlas eller för att de själva vill försöka komma åt den.
Vad gör Petshop i Tintin?
Det dröjde ett tag, men nu har jag äntligen sett Tintin. Och… jag är både imponerad och besviken. Imponerad av ett tekniskt mästerverk och besviken på en riktigt gedigen bastardisering av två klassiska berättelser. Särskilt när Peter Jackson är inblandad. Steven Spielberg kan väl bastardisera vad som helst, men Jackson gjorde ju faktiskt en väldigt trogen Sagan om Ringen.
Problemet ligger väl i att Tintin-berättelserna inte alls är särskilt Hollywood, fast de är så filmiska i sitt upplägg. Det finns helt enkelt ingen riktig skurk i Enhörningens Hemlighet (förutom delvis bröderna Vogel som helt försvann ur den här versionen), medan Allan fungerade som en mindre skurk i Krabban med Guldklorna men aldrig kändes särskilt livsfarlig. Svaret på det är alltså att förvandla Sackarin (av alla figurer) till storskurk och till råga på allt knyta ihop honom med Rackham den Röde. Det är som om Jackson hade ändrat historien så att Glorfindel egentligen var Sauron återfödd och den där duellen utanför Svarta Portan faktiskt blev av. Ja jag säger då det. Det ska bli ännu mer intressant att se kommande Tintin-tolkningar som inte har en skurk överhuvudtaget. Det finns ingen i Rackham den Rödes Skatt, ingen i Tintin i Tibet och ingen klassisk skurk i Månen Tur och Retur.
Hysteriskt roligt Google-skämt

Google lanserar sin tjänst Google Maps på ett helt nytt format: NES. Hysteriskt kul första april-skämt, och vansinnigt påkostat med en video och allt. Men å andra sidan finns det nog pengar att ta av…
Fast ännu roligare är det då man klickar på den nya ”Äventyr”-länken uppe till höger på vanliga Google Maps. Då filtreras kartbilden till ett 8-bitarsäventyr. Helt fantastiskt roligt.
Och som kronan på verket har också street view fräschats upp till NES-klass, även om färgpaletten faktiskt är mer typisk EGA-grafik. Men kul är det.
3DS in the house

Så där ja, då har den anlänt. En sprillans glänsande röd 3DS, Kid Icarus, Star Fox och tre riktigt intressanta filmer. Dessutom har Mists of Pandaria fått mer innehåll att utforska. Man kan tycka att jag har fullt upp för kvällen men jag har tyvärr helt andra planer. Så allt det här får vänta till imorgon…
The first rule of Cepheus Store…
… is there is no Cepheus Store.
Haha, Namco. Jag missade uppdateringen till Soul Calibur V häromveckan, men tydligen fixar den om i balansen samtidigt som den lägger till en helt ny funktion: Cepheus Store. Det ska bli en ny inbyggd affär direkt i spelet för att köpa nya tillbehör för karaktärsbyggande, och som alltid när det handlar om Namco är det lika upphetsande som skrämmande. Skrämmande för att till skillnad från Idolmaster, Ace Combat och Tales of Vesperia så kan det faktiskt finnas grejer här som jag vill ha. Upphetsande för att det faktiskt kan finnas grejer här som jag vill ha. Fast just nu finns inget i affären, därav inledningen.
Journey-soundtrack om två veckor
Inte nog med att Journey har blivit det bäst säljande spelet på Sonys nerladdningstjänst, nu kommer även soundtracket att släppas för nerladdning. Det kommer att släppas den 11 april via Playstation Store och Itunes och ska även få en fysisk utgåva. Bara att hålla utkik alltså.
