Ännu en Masterpiece-figur är på gång från Takara-Tomy. Den här gången är det gamla goda Trailbreaker som konverteras till plast i lyxutgåva. Trailbreaker var en av originalfigurerna från 1984 och har figurerat lite då och då i nya versioner, ibland under namnet Trailcutter. Nu senast släpptes han i Earthrise-serien i en ganska välgjord utgåva, som fortfarande tenderar att värma leksaksbutikernas hyllor, för Trailbreaker är trots allt inte superspännande för kidsen. Särskilt inte om man begär 599 kr för en pytteliten deluxe-figur. Lekia, jag tittar på er.
Kategoriarkiv: Prylar
Lego släpper Optimus Prime
Nu verkar det mer eller mindre vara bekräftat och bilderna lär dyka upp i veckan. Lego gör det smått omöjliga och samarbetar med ärkerivalen Hasbro för att släppa en byggbar Optimus Prime. Figuren kommer att vara 35 centimeter och kosta cirka 170 euro. För de pengarna får man dock en figur som kan förvandlas utan att behöva byggas om, vilket verkligen inte är vanligt när det gäller Lego. Det kommer också att vara G1-versionen, vilket är en lättnad för mig som helt förnekar allt som har med filmerna att göra.
Legos totalflopp Vidiyo
Som största leksakstillverkare i världen med ett sanslöst utbud av extremt välgjorda leksaker och samlarset är det lätt att tro att Lego inte kan göra något fel. Men även om de lyckas väl med både licenser och egna serier som Friends och Ninjago, så tenderar de också att regelbundet lansera serier som får mig att skaka på huvudet och undra hur de tänker.
Ofta handlar det om AR, augmented reality, som är ett koncept som egentligen är ganska spännande och som Lego har experimenterat med mycket på senare år när mobiltelefoner öppnat nya möjligheter. En tidig variant var Ultra Agents, som hade speciella bitar som gick att scanna och aktivera funktioner i en separat app. Senare kom Hidden Side, som läste av färgade bitar i ditt set för att rendera actionsekvenser ovanpå. Och så är Super Mario-seten relativt framgångsrika, men där har man åtminstone kringgått mobilen i själva lekandet eftersom Mario själv kan interagera med streckkoderna som scannas.
Jag testar en poserbar figur från TBLeague
Jag hade ett stort paket med grejer från BigBadToyStore på gång, men med den globala logistiken som den är dröjde många av dem så länge att jag blev tvungen att skicka det jag hade beställt för flera månader sedan. Så lite snöpligt dök den här figuren upp, som jag bara hade tänkt mig som en småintressant extrapryl, med sedvanlig tull och allt.
Jag har varit nyfiken på de så kallade ”sömlösa” figurerna från kinesiska TBLeague, tidigare kallat Phicen. Jag äger ju ett stort gäng poserbara figurer som jag använder som referens när jag ritar, men figurerna från Figma eller Figuarts är ju trots allt gjorda i hård plast. Det begränsar dels deras rörlighet och gör dels att kroppen inte kan forma sig naturligt runt leder. En Figma kan ju inte till exempel böja armbågarna mer än drygt nittio grader.
Jag hackar mitt liv med Lego
Lego är bra till mycket, till exempel att bygga en hel stad eller en statyett av en rollspelsfigur i naturlig storlek. Men det kan även komma till användning i vardagen på olika sätt. Man behöver bara hitta ett behov, så kan det fyllas med lite Lego.
Sedan jag flyttade har jag inrett en hylla med utvalda favoritgrejer. Bland dessa finns det förstås en hel del spel. Men spelfodral är inte direkt gjorda för att stå rakt upp. Det går förstås att köpa dyra specialgjorda stativ, men varför göra det när man har massvis med Technic? Technic-bitarna är förstås gjorda för att kunna justeras i alla tänkbara vinklar, och därför var det en smal sak att bygga enkla stativ som håller mina favoritspel på plats i en liten vinkel, tillräckligt för att de inte enkelt ska ramla framåt.
Lego Boutique Hotel (10297)
It has already been five years since Lego released its Assembly Square, the ten-year anniversary set of the modular line, and consequently the Boutique Hotel is the 15th anniversary celebration. It’s been a weird run, not even counting the events of the last two years. After experimenting with 50’s Americana in two sets, they returned to a fairly timeless early 20th century style, but both the Book Shop and Police Station were still non-traditional, with the former being more of side street building instead of something fitting on the main street, and the latter quite lacking in personality.
Konami förväntar sig för mycket av mig
Häromåret öppnade Konami en prylbutik för diverse licensierat krafs baserat på sina klassiska titlar. Jag var inte starkare än att jag var tvungen att handla lite. Det blev en dekorativ Symphony of the Night-kudde (som jag aldrig har använt till något), två trevliga t-shirts och en Suikoden-mössa (som jag använder regelbundet). Men priset var sanslöst högt och till råga på allt så skickades de tre typerna av grejer från tre ställen, så jag fick tre paket och därmed förstås också tredubbel importavgift från vårt älskade Postnord. Så mitt fanboy-krafs blev extremt dyrt till slut. För att strö salt i såren så utannonserade Konami en rea bara veckan efter. Tack för den.
Lego bygger hotell
Lego har precis avslöjat det senaste setet i sin modulhusserie, och för att fira femtonårsjubiléet är det lite större än vanligt. Boutique Hotel är inte lika storslaget som Assembly Square för fem år sedan, men i gengäld extremt detaljerat. Det består dessutom av två byggnader. Själva hotellet är byggt i en knepig vinkel där ena sidan är vinklad. I det utrymme mot gatan som bildas finns istället ett litet konstgalleri med en terrass ovanpå.
Spontant älskar jag arkitekturen och färgerna. På senare år har Lego kört i en blandad stil där vi först fick två byggnader i mer 50-talsstil, för att sedan blanda lite mer klassiskt. Förra årets Police Station var dock så pass stram att den ändå förlorade den klassiska känslan. Här är det däremot koppartak, gjutjärnsdetaljer och hörntorn så det står härliga till. Jag uppskattar också den ljusa hudfärgen på andra våningen som annars sällan förekommer på bitar utan mest bara finns just på ”realistiska” licensierade minifigurer.
Transformers War for Cybertron Kingdom: Airazor
En av nyheterna med Kingdom-serien var att den förutom att fortsätta att fira Generation 1 av Transformers även passade på att hylla Beast Wars, som firar tjugofemsårsjubileum i år. Därför var det en salig blandning av Beast Wars-klassiker som Optimus Primal, Cheetor och Dinobot sida vid sida med gamla godingar som Inferno, Huffer och Tracks. Jag hade en liten Beast Wars-period för sisådär femton år sedan men har tappat intresset nu igen, så jag hoppade över de flesta i serien även om de var välgjorda.
Transformers War for Cybertron Kingdom: Tracks
Tracks är en av de där sidokaraktärerna som poppar upp med jämna mellanrum, och förstås också en av mitt favoritgäng, så jag brukar få anledning att köpa en ny variant sisådär vart femte år. Nu senast släpptes han i Kingdom som en sprillans ny modell, vilket inte är helt vanligt. Den förra varianten, som jag sålde i väntan på denna, delade modell med Wheeljack och kändes inte helt genomtänkt. Det här är en mer klassisk Tracks. Som så många andra War for Cybertron-figurer är han detaljerad och känns i princip som en förenklad Masterpiece-figur.