Kategoriarkiv: Rekommenderat

Spelvärldens riktiga skurkar

Vilka är spelvärldens största skurkar? Ganon, Sephiroth, Arthas kanske ni säger. Jo, men faktum är att man inte behöver titta i själva spelen för att hitta ett galleri riktigt vrickade personligheter. Spelbranschen omsätter stora pengar och det har genom åren lockat en del mindre nogräknade personligheter som tjänat storkovan på att göra allt annat än att faktiskt, tja, göra spel. Låt oss ta en titt på några av de mest spektakulära fallen.

Tim Langdell alias Edge Man

Tim Langdell är ett riktigt udda fall och en av spelhistoriens mest makabra människor. Han grundade sitt företag Edge Games år 1990 men förutom ett par tidiga 8-bitarsdatorspel (inklusive Fairlight som mer eller mindre stals från sin upphovsman) hade företaget inga egentliga titlar på över tio år. Namnet dök upp igen i modern tid då Tim stämde utvecklarna av Iphone-spelet Edge. Enligt Tim hade han rätten till samtliga spelrelaterade användningar av detta fullt normala engelska ord. Den lilla utvecklaren ville inte ta en besvärlig juridisk strid men föreslog att istället kalla sitt spel Edgy. Tim vägrade, men passade på att registrera även detta varumärke. ... Läs hela texten

Fortress Maximus – den ultimata Transformern

Äntligen var den klar, min video om Fortress Maximus, ett fantastiskt åbäke till plastpryl som jag har velat ha ända sedan 1988. Du kan väl börja med att kolla på den.

Ja, efter 23 års väntan har jag äntligen en Fortress Maximus, tack vare SweTransformer på NTFA.net. På många sätt är det här kulmen på mitt samlande, det är liksom svårt att överträffa en 56 centimeter hög mastodont som den här. Fortress Maximus var min heliga graal, mitt mecha-Mekka. Det har hänt att jag bokstavligen har drömt att jag hittade honom billigt i någon affär (vilket är sjukt osannolikt då han aldrig ens släpptes här back in the days) men förhoppningsvis ska jag slippa det nu. ... Läs hela texten

Spelbranschens fula ankungar

Det finns utvecklare som ibland verkar vara en halv generation före alla andra och pressar hårdvara på rent löjliga sätt. Epic, Naughty Dog, Crytek, Id. Deras spel blir ofta ammunition i fanboykrig och pushade som höstens, eller årets, storspel. Sen finns det också massvis av kompetenta utvecklare som kanske inte riktigt har det där alldeles extra men som får strålande resultat av att bygga ihop sina egna motorer eller kanske låna teknik från de stora, och som i slutändan ändå presterar grafik tillräckligt fläskig för att passa i vilken CDON-trailer som helst. ... Läs hela texten

Pixlar är snyggare än polygoner och här är beviset

Jag snubblade över en tråd på NeoGAF som handlade om bakgrunder i fightingspel, något som jag förstås har funderat över flera gånger men egentligen aldrig riktigt uppskattat fullt ut. I ett fightingspel är ju fokus förklarligt nog på kämparna och en riktigt bra bakgrund ska ju, i praktiken, inte synas. Men när jag kollade närmare på ett flertal bakgrunder insåg jag en sak: det spelar ingen roll hur mycket polygoner du kan lassa in i ett fightingspel. De kommer fortfarande inte i närheten av riktigt bra pixelkonst. Låt oss titta på tio bevis från SNK:s och Capcoms allra mäktigaste pixelpetare. ... Läs hela texten

Spelvärldens tio främsta hjältinnor

En dag som denna är det förstås lämpligt att ta en titt på några spelhjältinnor som lyckats med något utöver det vanliga; med ”det vanliga” menar jag då att vara ögongodis för en manlig publik. Men det finns också en hel del tuffa, intressanta och allmänt mänskliga hjältinnor, som dessutom ofta råkar vara med i riktigt bra spel. Om det är huvudpersonen som gör spelen eller tvärtom låter jag vara osagt, men här är i alla fall tio damer som man inte muckar med i första taget. ... Läs hela texten

Minns någon Interface?

Förord: En gång i forntiden, cirka 2002 någon gång, letade jag rätt på gänget bakom den anrika tidningen Interface, och ställde några frågor. Det var en av mina första intervjuer och kanske inte hundra procent genomarbetad men jag fick ändå en liten inblick i vad som hade hänt bakom kulisserna. Jag fick tag på Jonas Darnell (tecknare, även känd för en hel massa andra serier) och Henrik Arnstad (som skrev ”En liten bok om spel”) och fick därigenom veta att den legendariske Zyber-Zluggo egentligen var Henrik Brandendorff, vars namn man kan se som översättare av diverse TV-program numera. Jag växlade även några ord med honom. Men texten publicerades aldrig då och blev liggande. Nu tänkte jag dela med mig av texten och lite minnen… ... Läs hela texten

Kungserien Linda och Valentin

Idag är det Alla Hjärtans Dag och Valentin har namnsdag. Det fick mig osökt att tänka på ett av fiktionens bästa par, rymdtidsagenterna Linda och Valentin från Jean-Claude Mézières och Pierre Christins seriealbum med samma namn.

Mitt minne av Linda och Valentin är starkt kopplat till Sorsele, där jag tillbringade många somrar med mormor och morfar. På biblioteket där fanns av någon anledning de flesta av albumen som jag passade på att låna varje gång.

Valentin (Valerian i originalet) är en rymdtidsagent från framtiden som i seriens början arbetar för Galaxity, mänsklighetens centrum. I den första berättelsen, som tyvärr inte är utgiven som separat album utan bara som del i en serietidning, åker han tillbaka till medeltidens Jorden där han möter Linda (eller Laureline från början) som visar sig vara en väldigt ambitiös tös. Hon följer med honom tillbaka till framtiden och blir agent även hon. ... Läs hela texten

Den stora utvecklardöden 2008-2011?

Vem ska utveckla våra spel framöver? Ja, det kan kännas som en befogad fråga. 2010 var ett katastrofalt år för många utvecklare och fler än någonsin lades ner, gick i konkurs eller slogs samman med andra. Delvis kan man förstås skylla på finanskrisen, men å andra sidan var det ändå lugnare under 2008 och 2009 när den härjade som mest. Jag tror snarare att svaret ligger i att spelbranschen blir alltmer likriktad, med ett fåtal riktigt framgångsrika och vinstdrivande spel, en stor mängd påkostade förlustaffärer, och så ett stort antal billiga och relativt framgångsrika småtitlar i botten. ... Läs hela texten

Flipperkungarna som byggde ett spelimperium

Det största svenska spelföretaget började i ett studentrum. Jag har tagit ett snack med folket som grundade DICE om flipperspelen som satte Sverige på spelkartan: Pinball Dreams, Pinball Fantasies och Pinball Illusions.

För över tjugo år sedan började tre svenska killar i ett studentrum att fila på ett Amiga-spel. Andreas Axelsson (programmering), Olof Gustafsson (musik), Fredrik Liliegren (design) och Ulf Mandorff (fysikprogrammering) började redan 1989 och fick snart hjälp av Markus Nyström (grafik). Digital Illusions hade tidigare jobbat tillsammans i demogruppen The Silents, men nu hade de ett hål att fylla: flipperspel i datorformat. För då fanns det inga vettiga flipperspel att tala om. De som fanns tenderade att vara plottriga, ihoptryckta historier som bara med lite god vilja kunde kallas flipper. Utan några egentliga förebilder var det ett hårt arbete. Andreas, programmeraren bakom spelet, berättar: ... Läs hela texten