Kategoriarkiv: PC

Capcom läcker Ed

1 svar

Capcom är fortfarande världsbäst i läckor. De lyckades skriva in Eds namn i Playstation Store innan han försenades, och nu fanns det en bild på honom på den officiella hemsidan, som upptäcktes genom att någon bytte namn på filer. Precis som när hela gänget i Ultimate Marvel vs Capcom 3 för typ åtta år sedan. De lär sig inte.

Hur som helst, Ed har vuxit till sig. Likt Abel och Seth är han en klon som skulle användas som potentiell ny kropp åt Bison, men i oredan kring Seths nederlag i det förra spelet hittade Balrog honom som ung pojke. Street Fighter V är bara något år senare men Ed dök upp i story mode som en ung grabb i tonåren. Och nu när han är spelbar är Ed redan fullvuxen och muskulös. Till skillnad från den tidigare designen då han var en godtycklig Eminem-kopia i huvtröja är han nu uniformerad och verkar vara en boxare. Det ska dock bli intressant att se om han kan tillämpa lite psycho power för att bli mer komplex än Balrog. ... Läs hela texten

Recension: Cosmic Star Heroine

Lämna ett svar

Indierevolutionen har gett oss tillbaka en massa speltyper som försvunnit i spelindustrin i stort, särskilt med hjälp av Kickstarter. Det finns fler Metroidvanior än vad någon hinner med, tonvis av stenhårda plattformsskjutaräventyr, otaliga tvådimensionella arenafighters och pusselspel i oändlighet. Rollspel är det dock lite värre med. Den västerländska varianten mår ganska bra tack vare InXiles och Larians ansträngningar, men traditionella japanska rollspel dyker sällan upp. Cosmic Star Heroine är ett försök att åtgärda det. Okej, rent formellt är det inte japanskt, men utvecklarnas nationalitet hindrade inte Skullgirls från att vara ett genuint fightingspel och så inte heller den här gången. ... Läs hela texten

Första intrycken av Cosmic Star Heroine

Lämna ett svar

Det här spelet har varit på gång så länge att man nästan skulle kunna tro att det var samtida med spel som Suikoden och Phantasy Star. Men riktigt så gammalt är det inte. Däremot är det ett extremt tidstypiskt rollspel. Vi snackar lågupplöst pixelgrafik, dragbaserade strider, långa textdialoger och förstås ett genomtänkt stridssystem. Just striderna är hittills den stora behållningen med spelet. De är extremt fartfyllda och taktiskt varierade. Man har hela tiden upp till åtta förmågor att använda, men var och en kan oftast bara användas en gång innan man måste ladda om (vilket kostar ett drag). Man har också tillgång till föremål som alla karaktärerna kan komma åt, och specialförmågor för var och en, som allihop kan användas en gång per strid. Det innebär att man ofta kan vräka iväg sina fetaste förmågor och vinna en lätt strid, medan man måste vara mer försiktig i längre strider. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls 3: The Ringed City

2 svar

Det tog närmare sex år och tre spel och sex expansioner, men nu är det slut … över, som Simon Furman skulle säga. Dark Souls 3 avslutade den eviga cykeln med antingen en ålder av eld eller av mörker. Även om du väljer att bli en ny härskare så är världen slut, ihopklumpad i ett gytter av gamla städer och länder. The Ringed City förändrar inte den saken, men är ett sidosteg som följer upp den förra expansionen, Ashes of Ariandel, och besvarar en del frågor men även ställer en del. ... Läs hela texten

På väg genom The Ringed City

Lämna ett svar

Ack ja, ny Dark Souls-expansion innebär nya sätt att dö och nya uppfunna svordomar. The Ringed City är den sista delen av Dark Souls överhuvudtaget (tills Namco-Bandai lejer ut serien till typ CyberConnect) och det är som om allt ska vara extra jävligt. Det tar en minut innan det första rejäla bakhållet. Sen en ny typ av fiende som helt enkelt är en jättekanon som tvingar dig att leka Solid Snake bakom skydd. Sen några allmänt tunga motståndare, sen en rejäl omgång med jättekanoner kombinerat med ett giftträsk. Jajamen. ... Läs hela texten

Kolla in Kolin

3 svar

Nästa figur i säsong två av Street Fighter V blir Kolin, som hittills i spelets historia har gått under namnet Helen. Hon är Uriens medhjälpare men i själva verket Gills sekreterare, och hon var ursprungligen en bakgrundsfigur i Street Fighter III. Nu behåller hon sin ryska pälskappa som standardutseende, men har också en alternativ dräkt motsvarande sitt gamla Kolin-utseende.

Jag måste säga att jag inte är omedelbart övertygad. Helen kändes hela tiden lite trist som karaktärsdesign – typ Cammy med utsläppt hår. Hon verkar ha en ganska godtycklig stil med autocombos och korta men dubbla uppercuts. Spontant påminner hon lite om King (från King of Fighters då, inte Tekken), medan det som verkar vara en låg spark som går igenom projektiler påminner mig om Hokuto i Street Fighter EX. ... Läs hela texten

Och så den sista Dark Souls III-expansionen

Lämna ett svar

Jamen så där ja. Expansion nummer två kommer att släppas i slutet av mars och att döma av den här lilla trailern har vi en del att se fram emot. Dels förstås Flamelurkers storebrorsa, men också någon som rimligtvis måste vara Velka. Jag önskar mig inte så särskilt mycket vid det här laget, men några fler varierade vapen vore förstås trevligt. En morgonstjärna och varför inte en gammal hederlig trästav? Sen börjar det kännas komplett.

Recension: Shantae: Half-Genie Hero

Lämna ett svar

Wayforward är en av de mest välrenommerade indieutvecklarna i branschen, trots att de under stor del av sin existens har plöjt ut en massa ganska meningslöst licensierat dravel. Men det har alltid funnits en poäng med det – Wayforward är inte dummare än att de vet vad som betalar räkningarna. Och på vägen har de legat bakom spel som Contra 4, Duck Tales Remastered och A Boy And His Blob, så nog kan de när de vill. Och vid sidan av alla licenser har de troget hållit fast vid sin alldeles egna hjältinna: den magdansande, superkäcka halvanden Shantae. ... Läs hela texten

Yooka-Laylee dumpar Wii U

Lämna ett svar

Yooka-Laylee, den Kickstarter-finansierade andliga uppföljaren till Banjo-Kazooie är fortfarande på gång att släppas under 2017 någon gång, men nu har utvecklarna gått ut och uttryckligen meddelat att Wii U-versionen inte blir av. Istället är man i ”samtal med Nintendo” om en version till Switch, men innan Nintendo officiellt börjar prata spel så kan inte heller Playtonic säga något.

Och det vore väl ändå den bästa lösningen, och jag hoppas att IGA gör samma sak med Bloodstained, något som har antytts tidigare. Jag vet att det finns folk som donerade pengar för att få en Wii U-version, men det var snart två år sedan när Wii U levde åtminstone i teorin. I mitten av 2017 kommer den att verkligen vara stendöd och inte ens Nintendo låtsas längre. Det kan inte finnas några Wii U-ägare som inte tänker köpa antingen Switch, Xbox One eller Playstation 4 (eller som inte redan har gjort det), som absolut måste ha Wii U-spelet. Och även om Playtonic skulle lägga en stor del av sin budget på den versionen så skulle den bokstavligen bara vara till för den handfull som fortsätter tjurar. Visst, skulle bli hyfsat samlarvärde på det, men det skulle också innebära en stor förlust för Playtonic, och kanske hindra dem från att göra nästa spel. ... Läs hela texten

Recension: No Man’s Sky

2 svar

Ibland kan det vara bra att inte följa ett spel allt för noggrant. Jag såg de första visningarna av No Man’s Sky och visste direkt att det var något för mig. Enorm, framslumpad värld, flyga rymdskepp, utforska – jag är såld. Ge mig. Så jag kikade inte närmare på varenda video där Sean Murray utlovade guld och gröna skogar, och när jag började spela var det med ett öppet sinne och få förväntningar.

Och till en början är No Man’s Sky magnifikt. Liksom många överlevnadsspel är det egentligen ganska simpelt, men ändå intressant. Jag började på en ganska alldaglig planet utan större hot och kunde utforska i min egen takt. Sakta men säkert byggde jag ihop mitt rymdskepp och kunde sedan raskt ge mig ut i det stora svarta för att börja min vagt definierade färd mot … något? Galaxens centrum? Eller ett specifikt öde bestämt av den märkliga Atlas? Eller var det kanske samma sak? ... Läs hela texten