Kategoriarkiv: PC

När The Last Guardian och FFXV utannonserades

Det är nästan orealistiskt att tänka sig att vi inom någon futtig vecka kommer att ha inte bara ett utan två spel som varit under utveckling praktiskt taget i tio år. The Last Guardian var ursprungligen ett Playstation 3-spel (ett tidigt sådant, dessutom!) och Final Fantasy XV hette som bekant Final Fantasy Versus XIII och var en del av Square-Enix hysteriskt pretentiösa Fabula Nova Crystalis-latiniserade nonsens. Men nu är väntan över och det dröjde väl inte så länge. Eller?

År 2006, när The Last Guardian och Final Fantasy VI utannonserades… ... Läs hela texten

Alternativen för VR

Nu när VR har utsetts (något självuppfyllande) till årets julklapp 2016 så kommer väl många att fundera närmare på att hoppa på tåget. Därför tänkte jag sammanfatta vilka alternativ som finns och fördelar och nackdelar med samtliga.

HTC Vive

VR-glasögonens Rolls Royce just nu har tveklöst den bästa tekniken just nu och är det man ska satsa på om pengarna inte är det viktiga. Helst bör inte heller utrymme vara ett problem, för det främsta argumentet för Vive är ”room scale”, som innebär att man sätter upp sensorer runt om i rummet som sedan håller koll på exakt var du befinner dig. Men då behövs det också några kvadratmeter fri yta. Vive är dyrast men innehåller också specifika handkontroller som låter dig interagera med den virtuella världen på ett intuitivt sätt. Den är också nära sammankopplad med Steam, vilket innebär att många PC-spel utvecklas med den i åtanke. Överhuvudtaget är fördelen med PC-VR att många fler tillämpningar är möjliga, inte bara det som godkänns av utgivaren. Nackdelen är förstås att du inte bara behöver ett dyrt headset utan också en rätt rejäl PC. I nuläget kostar en VR-kapabel PC runt 10.000 kr. I gengäld får du tillgång till praktiskt taget allt som VR har att erbjuda. ... Läs hela texten

Owlboy är supermysigt

Nu börjar de äntligen anlända, alla dessa påkostade indiespel som inte fuskar på med NES-grafik eller lägre. Ett i raden är Owlboy, som precis har släppts till PC. Det här spelet har varit under utveckling sedan 2007 av ett pyttelitet team, och det märks. Att det har varit under utveckling länge alltså, för det är otroligt genomarbetat. Den närmaste liknelsen jag kan komma att tänka på är Wayforwards Shantae-spel, men det påminner generellt om ett riktigt välgjort SNES-spel.

Ugglepojken själv heter Otus och är stum, men ändå uttrycksfull. Genom äventyret samlar man också på sig medhjälpare som öppnar nya möjligheter på klassiskt Metroidvania-vis. Fast det fungerar på ett lite udda sätt – Otus kan flyga fritt och bära med sig sina kompanjoner, som sedan kan bidra med offensiva förmågor. Det låter komplicerat men är föredömligt enkelt. ... Läs hela texten

Finding Paradise – uppföljare till To The Moon

Ett av tidernas mest gripande spel, To The Moon, får snart en uppföljare. Rosalene och Watts har ett nytt uppdrag, vilket innebär ännu en resa genom en människas minnen, till tonerna av ljuv musik och med skön pixlad RPG-grafik anno 1995. Finding Paradise släpps nästa sommar och jag har inga som helst tvivel om att det kommer att bli fantastiskt.

Recension: Dark Souls 3: Ashes of Ariandel

Expansionerna för de tre senaste Dark Souls-relaterade spelen har varit bland det bästa i respektive titel och erbjudit strålande scener och situationer. Striderna mot Artorias, Fume Knight och Laurence brukar också ofta räknas bland favoriterna, för att inte tala om Kalameet, Alonne eller Orphan of Kos. Så i en omgivning där DLC ofta är överdyrt underproducerat skräp är From Softwares expansioner rejäla stycken av precis det som gör deras spel så bra till att börja med, och ordentligt prisvärda (dock ska det påpekas att Namco-Bandai skickade expansionen åt mig). ... Läs hela texten

Någon timme i Ariandel

Äntligen är det dags för första expansionen till Dark Souls 3: Ashes of Ariandel. Efter en kort teleportering hamnar man i en snöig skog som påminner en aning om delar av Eleum Loyce, korsat med Painted World of Ariamis. Och det senare ska visa sig vara rätt medvetet – det verkar finnas kopplingar mellan de här målade världarna.

Jag gillar det redan från början. Man får slåss mot vargar som fungerar lite annorlunda än tidigare hundvarelser – de är mer intelligenta och jagar i flock, och är inte nödvändigtvis aggressiva förrän du hotar dem eller lämnar en öppning. Det finns också en massa andra fiender som gömmer sig i skogen … eller utgör den. Snöeffekterna är förstås betydligt mycket tjusigare än i Eleum Loyce och överlag känns det fräscht. ... Läs hela texten

Bloodstained får ny utgivare

Det hade länge ryktats att Deep Silver stod i kulisserna för att hjälpa IGA att publicera Bloodstained: Ritual of the Night, men nu visar det sig att 505 Games har tagit hand om det. Spelet blev ju nyligen försenat till någon gång 2018, men jag har fortfarande fullt förtroende för IGA och att döma av den senaste videon har vi inget att oroa oss för. Däremot lutar det åt att Wii U- och Vita-versionerna inte blir av. De här två var ju extra stretch goals för kampanjen och fick säkert en del att lägga pengar … men allvarligt talat, är det värt det? Att konvertera ner spelet till två betydligt svagare format (BETYDLIGT svagare i Vitas fall) kommer att kosta en massa extra resurser, och vem kommer fortfarande att spela aktivt på dem om 18 månader? Finns det någon som absolut måste ha spelet till de formaten och inte kan acceptera PS4, Xbox One, PC eller, troligen, NX istället? Är det bättre att göra som med Mighty no 9, där spelet dels försenades grovt och dels fick dummas ner för att fungera likadant på alla möjliga format? ... Läs hela texten

Recension: Street Fighter V

Capcom är inkapabla att släppa ett bra spel från början. Se bara på Darkstalkers, Capcom vs SNK, Street Fighter Alpha, Street Fighter III: The New Generation, Jojo’s Venture, eller arkadversionen av Street Fighter IV som, låt oss inte glömma det, hade blott sexton spelbara figurer varav tolv var gänget från SFII Turbo. Till och med utanför fightinggenren var Mega Man och Resident Evil bara taffliga betaversioner i jämförelse med sina uppföljare. Och ja, se på Street Fighter i jämförelse med Street Fighter II. ... Läs hela texten

Bloodstained försenas ett år

Jaha, så var det dags. Bloodstained: Ritual of the Night var ursprungligen planerat att släppas under våren 2017, men nu meddelar IGA att det kommer att dröja åtminstone ett år till. Anledningen är att man har tagit in fler utvecklare för att uppnå önskad kvalitet. Och även om det är synd att man missar 20-årsjubiléet av Symphony of the Night, så är jag inte jätteupprörd över det. Huvudsaken är att spelet blir så bra som det bara kan bli – det vill säga i klass med de bästa Castlevania. Då har jag tid att vänta. ... Läs hela texten

Åter till Nagrand

Mitt besök i Draenor börjar närma sig sitt slut, och trots att det egentligen bara har varit en transportsträcka till Legion (som liksom var hela poängen med att börja om med spelet) så har jag haft väldigt kul hittills.

Inledningen där man slår sig in genom portalen och sedan saboterar allt genom en actionfylld färd där ett gäng nya karaktärer introduceras var lysande. Thrall försvann visserligen rätt snabbt (jag utgår från att han assisterar Horde-folk) och jag fick dras med Velen, som lite oväntat gick och offrade sig längre fram. Lite märkligt att Yrel tar över hans roll – det ska bli intressant att se om det tas vidare i nästa expansion. ... Läs hela texten