Kategoriarkiv: PC

Inte helt överens med Lords of the Fallen

Jag köpte det till slut, Lords of the Fallen, karbonkopian av Dark Souls. Och det är verkligen en kopia på de allra flesta sätt. Kontrollerna är nästan identiska, det är samma sorts fokus på lömska bakhåll och dolda hemligheter, och systemet för att återfå sin erfarenhet efter att ha dött är stulet rakt av med någon enstaka förändring. Lords of the Fallen är också betydligt snyggare än Dark Souls-spelen. Det är proppfullt med detaljer, rör sig smidigare och har större kontraster mellan ljus och mörker. ... Läs hela texten

TotalBiscuits årskrönika

TotalBiscuit har satt ihop både en topplista över årets spel och en allmänt hållen, fullständigt godtycklig prisutdelning för allt från mobilspel till djävligaste utgivare. Och även om jag inte håller med honom på alla punkter har han många goda poänger. Två av mina favoritspel i år var knappt omnämnda, men han ger mycket cred till Shovel Knight och Transistor, som är ett spel som jag egentligen såg fram emot men som inte riktigt verkar vara min grej. Sen gör han mig också extremt sugen på Guilty Gear Xrd, men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med det. Arc System Works är bevisligen fullständigt ointresserade av Europa men jag vill inte komplicera saken med importspel som kräver DLC på ett separat konto på min PS4 om jag kan undvika det. ... Läs hela texten

En fågelsaga

To The Moon är ett av mina favoritspel, men frågan är väl om det egentligen kan klassas som ett spel. Det hade några enstaka enkla pussel och lite hämta-grej-använd-grej á la äventyrsspel, men det var i huvudsak en interaktiv berättelse. Nästa spel av den mångkreative Kan Gao heter A Bird Story och det bjuder på ännu mindre spelmoment. Faktum är att det är minimalistiskt på alla sätt.

Det är nästan parodiskt hur spelet erbjuder sisådär femton språk, eftersom den enda texten är i spelets startmeny. Resten är en stumfilm, eller motsvarande åtminstone. Vi får följa en ung pojke som blir utslängd från klassrummet för att han inte kan koncentrera sig och istället sitter och viker pappersflygplan (kan man ana en bakgrund av Aspergers som i To The Moon?), och som på vägen hem räddar en fågel som skadat vingen. Vi får sedan följa deras liv tillsammans, helt utan ord, men ackompanjerat av ljuvlig musik. ... Läs hela texten

Recension: The Binding of Isaac: Rebirth

Unge Isaac (cirka tre år) lever ett ganska hemskt liv, inlåst utan leksaker eller vänner. Men det ska bli värre, betydligt värre. Hans fanatiskt religiösa mamma får order av Gud att döda honom. I panik flyr Isaac ner i källaren, där en serie demoniska mardrömmar väntar och hans enda vapen är hans tårar.

Edmund McMillen är en mycket sjuk människa. Där Super Meat Boy var en fullständigt sadistisk men skojfrisk tolkning av Super Mario Bros är Binding of Isaac en surrealistisk Legend of Zelda-variant med framslumpade världar och en design som skulle få både Silent Hill-teamet och Guillermo del Toro att skruva på sig besvärat. Isaacs äventyr har hög äckelfaktor, i någon sorts pervers kontrast till den gulliga utformningen. ... Läs hela texten

Outcast får uppdaterad release!

Under förra året pågick en Kickstarter-kampanj för att utveckla en uppdaterad HD-version av det banbrytande actionäventyret Outcast. Den misslyckades rätt rejält, men skam den som ger sig. Nu har utvecklarna ändå satt ihop en aningen uppfräschad version av originalspelet. Det har funnits på GOG förut, men nu finns det mycket nytt, inklusive stöd för upplösningar upp till 1080p, snyggare bakgrunder och Xbox-handkontrollstöd. Spelet släpps dessutom redan nu ikväll!

Det här är väl ett sånt där fall där det kanske är bättre att låta minnena vara ofördärvade, men trots att grafiken har åldrats rejält är det fortfarande fascinerande hur Appeal lyckades sätta ihop ett öppet äventyr långt innan GTA3 och även strax innan Shenmue. ... Läs hela texten

Besvärlig årets spel-lista i år

Jag sitter och funderar lite över vad som kommer att bli årets spel, och jag har några problem. Ett problem är att jag har dragit ner på spelandet i år av olika skäl. Eller snarare koncentrerat det. Jag har lagt massvis av timmar på två enskilda spel som båda två skulle kunna vara kandidater. Jag har också lagt ner en del på ännu ett som åtminstone är med i tävlingen.

Problemet är att det spelet som egentligen har allra störst potential kan jag inte riktigt spela just nu. Elite: Dangerous är nu officiellt släppt och mycket talar för att det är magnifikt. Många säger att det är en rättmätig arvtagare till några av historiens bästa spel, och på ett personligt plan, om nu Kickstarter-bonusarna fungerade som de skulle, så har jag gjort mitt för att sprida mina förfäders namn till stjärnorna, om än på ett mindre drastiskt sätt än i Rama. ... Läs hela texten

Charlie i Street Fighter V

Capcom har låtit folk spela den första versionen av Street Fighter V, som redan ser extremt polerad ut. Animationerna är lysande och interaktionen med bakgrunden är bortom allt tidigare. Att slå folk genom en vägg och förlänga arenan, det har vi sett förut. Att slå Chun-Li in i ett kök så en skål nudlar ramlar i huvudet på henne – och att hon fortsätter nästa rond med skålen kvar – det är nytt och tämligen bisarrt.

Demonstrationen visar också en del förändringar som att reaktionerna på attacker mer liknar den tunga känslan i Street Fighter III, och att man numera tar blockskada, som kan återhämtas, av vanliga attacker. ... Läs hela texten

King’s Quest återvänder

Den första trailern på Activision/Sierras nya King’s Quest-spel har släppts och… eh. Inte förtjust i stilen, det är aningen tecknat men ganska personlighetsfattigt och ser snarare ut som att det saknas en massa texturer. Och åtminstone de sekvenser som visas upp känns extremt mycket Dragon’s Lair snarare än peka-klicka. Men men, lite mysigt ändå. Kan vi hoppas på ett riktigt nytt Leisure Suit Larry också eftersom HD-remakeserien kom av sig?

First of the fifth, it’s Street Fighter Five

Lite snopet för Capcom läckte videobeviset på Street Fighter V innan den formella utannonseringen. Snopet för dem, men ändå lika ohyggligt spännande som den dagen för sex år sedan då Street Fighter IV bekräftades. Själva klippet i sig är inte spektakulärt. Det är Ryu som slåss mot Chun-Li på en gata, liksom. Men det faktum att det är exklusivt till Playstation 4 och PC, är något alldeles extra.

Till att börja med är det, som första spel i serien förutom, beroende på hur man räknar, spinoffarna Street Fighter the Movie och Street Fighter EX 3, ett spel för hemmabruk. Ingen arkadversion presenteras. Det kan jämföras med Street Fighter IV som inte ens formellt bekräftades till Playstation 3 eller Xbox 360 förrän långt senare. Det är väldigt dramatiskt för den japanska arkadmarknaden. Till och med Tekken 7 släpps först på arkad. Istället går Street Fighter möjligen samma väg som Skullgirls, som fick en arkadkonvertering (den här gången åt motsatt håll jämfört med vad ordet brukar betyda) först flera år senare. ... Läs hela texten

Recension: Never Alone

På pappret såg det ut att kunna bli en fantastisk överraskning. Det lät verkligen som min grej. Never Alone, eller Kisima Injitchunja som det heter på ursprungsspråket, är baserat på en folksaga från Alaskas urbefolkning, inupiat. En ung flicka beger sig ut för att ta reda på varför en storm aldrig upphör. På vägen träffar hon en polarräv som verkligen gör skäl för namnet, för den blir hennes trogna följeslagare. Det är en lågmäld, finstämd berättelse som framförs på inupiat-språket, och det har en extremt mysig design. Det hade kunnat vara det här årets Brothers. ... Läs hela texten