Det kanske är oklokt att spela gamla spel när det finns en massa nya som jag fortfarande inte har hunnit med, men jag blev sugen på att spela Terraria igen. Jag kikade på de tidiga delarna av Totalbiscuits coop-spelning med Jesse Cox. Jag står inte ut med Cox på egen hand, men som motpart till TB fungerar han utmärkt. Och Terraria är ett sånt spel som lämpar sig väldigt bra både för coop och att kika på när andra spelar.
Deras långa Terraria-serie hittar du här.
Jag började min julgenomspelning av Castlevania: Symphony of the Night på Vita, eftersom det är himla smidigt att inte behöva ockupera jul-TV:n när folk vill se Kalle Anka och annat tjafs. Men ganska snabbt började jag se begränsningarna. Det är PAL-versionen, så den känns väldigt seg i sammanhanget. Och efter ett tag insåg jag att Konami numera, efter många om och men, har släppt Castlevania: The Dracula X Chronicles även för nerladdning i Europa. Sagt och gjort: jag återbesökte Richters omgjorda äventyr (som jag behöver spela igenom det också) och låste upp Symphony of the Night.
Idag är det sjutton år sedan jag fick Castlevania: Symphony of the Night på julaftons morgon. Även om jag hade börjat min Playstation-karriär med Soul Blade och var mest imponerad av spel som Final Fantasy VII och Street Fighter EX hade jag den goda smaken att önska mig Konamis tvådimensionella epos i julklapp. Och det året kändes varken julgröten eller Karl Bertil Jonsson särskilt aktuellt, när jag istället hade ett helt vampyrslott att utforska.
Ändå tog det ett tag att verkligen fastna för det. Jag spelade en massa Final Fantasy VII och VIII, och Bushido Blade, och Parappa the Rapper och en massa Gran Turismo. Egentligen var det nog Dreamcast som befäste Castlevanias storhet. När jag hade börjat med Power Stone och Soul Calibur insåg jag med all önskvärd tydlighet att alla de här PSone-spelen såg ut, diplomatiskt sagt, som skit. Jag blev akut allergisk mot fladdrande texturer utan perspektivkorrigering, triangulära näsor och bristfällig bilduppdatering. Och vips var stora delar av mitt spelutbud ospelbart. Och när jag återvände till Symphony of the Night hade det inte åldrats en sekund. Istället upptäckte jag nya hemligheter och specialvapen, efter att redan ha spelat det hyfsat intensivt i två år.
Unge Isaac (cirka tre år) lever ett ganska hemskt liv, inlåst utan leksaker eller vänner. Men det ska bli värre, betydligt värre. Hans fanatiskt religiösa mamma får order av Gud att döda honom. I panik flyr Isaac ner i källaren, där en serie demoniska mardrömmar väntar och hans enda vapen är hans tårar.
Edmund McMillen är en mycket sjuk människa. Där Super Meat Boy var en fullständigt sadistisk men skojfrisk tolkning av Super Mario Bros är Binding of Isaac en surrealistisk Legend of Zelda-variant med framslumpade världar och en design som skulle få både Silent Hill-teamet och Guillermo del Toro att skruva på sig besvärat. Isaacs äventyr har hög äckelfaktor, i någon sorts pervers kontrast till den gulliga utformningen.
Ibland är det svårt att begripa sig på motivationen bakom en del spelreleaser. Många fightingtitlar släpps överhuvudtaget inte i Europa. Arcana Heart 3 var ett undantag då det dök upp 2011, då den här typen av extremt animetunga hardcorefighters sällan har en publik här. Men den svenska releasen kom av sig i samband med turerna kring mangaöversättaren, och många butiker valde att inte ta in det. Därför är den här utgåvan, som är ytterst måttligt uppdaterad version av samma spel, välkommen om än möjligen ännu mindre nödvändig.
En massa nyheter dyker upp nu i och med Playstation Experience-evenemanget. Förutom det redan läckta Street Fighter V:
Shovel Knight kommer till PS3, Vita och PS4:
Ultra Street Fighter IV kommer till PS4:
Läskiga Minecraft/Terraria-varianten The Forest kommer till PS4:
Bastion kommer till PS4 och Vita:
Ny trailer på Grim Fandango:
Ett nytt Fat Princess som är ett Diablo/Magicka-liknande spel:
Gameplay från Street Fighter V:
Och så en makalös gameplaydemonstration av Uncharted: A Thief’s End som smiskar ganska precis allting grafiskt:
Jag vet inte om Sega gillar att plåga sina gamla fans eller vad det är. Akira Yuki blev ju instoppad i Dengeki Bunko Fighting Climax, ett generiskt 2D-fightingspel med diverse hjältinnor från diverse serier (läs: Aquapazza eller Melty Blood) som säkert är helt okej men inget Virtua Fighter. Nu får vi nästa karaktär från en sorgligt övergiven serie: Selvaria Bles från Valkyria Chronicles. Med sig som medhjälpare har hon Alicia (vilket inte är rimligt på något sätt förutom att de båda är seriens mest kända karaktärer) och hon ser ut som hon brukar, vilket innebär fan service i massor.
Knappt har man hämtat sig från Gamescom så är det mässa igen, och den här gången på hemmaplan för många av mina favoritutvecklare. Det är på Tokyo Game Show vi brukar få nya spel av Capcom, Namco, Square-Enix, Sega, Konami… ja, ni vet, företagen som byggde hela branschen. På senare år har det däremot blivit mer och mer uppenbart att det inte längre är fallet. Japan är irrelevant, och det är bara några enstaka spel som fortfarande dyker upp och överraskar. Att det spel jag hoppas på som är mest sannolikt att dyka upp visar sig vara Soul Calibur 6 (som sedan förstås inte dök upp) är ganska talande.
Även om deras definition av ”Big in Japan” är ”släppt av ett japanskt företag” så finns det onekligen en hel del godbitar på PSN-rean. Jag hinner uppriktigt sagt inte skriva om hela alltet, men här är ett utdrag av spelen som definitivt är värda sitt pris.
Dynasty Warriors 8
Was €59.99/AU$89.95/£49.99, now €29.99/AU$39.95/£19.99
Additional 10% discount for PS Plus members
Final Fantasy XIV: A Realm Reborn Standard Edition
Was €19.99/AU$29.95/£19.99, now €11.99/AU$17.95/£11.99
Idag släpps två intressanta franska äventyr: dels den senaste uppsättningen konverteringar av Another World som har funnits på typ alla format som existerar (inklusive Jaguar och Tapwave Zodiac), och dels Valiant Hearts, Ubisofts andra 2D-äventyr efter Child of Light. Båda bör vara värda sina pengar, särskilt Another World om du inte har spelat det förut och vill uppleva ett riktigt banbrytande spel.