Idag i USA, och förmodligen därför imorgon för europeiska Live och PSN, släpps ett gäng av bonusfigurerna i Tekken Tag Tournament 2. Det kommer några nya banor och nya karaktärer, inklusive Slim Bob och Lilis betjänt Sebastian. Men de flesta är nog mest intresserade av Lings gamla kompis Miharu för… goddamn!
Uppdateringen verkar också lägga till förbättrade laddningstider, möjlighet att byta ut dekaler på figurerna och diverse balanseringar. Tydligen helt gratis. Det tackar vi för!
Det har ryktats länge om att Josef Fares (Jalla! Jalla!, Kopps) skulle göra ett spel. Nu har det utannonserats och för utvecklingen står Starbreeze. Brothers: A Tale of Two Sons blir ett nerladdningsbart äventyrsspel med drag av både Papo & Yo, Ico och det lika svenska Krater. Nästa vår ska det släppas till PSN och Xbox Live och det lär bli något att se fram emot.
Tekken Tag Tournament 2 är ett kärleksbrev, hett och innerligt, från den karismatiske producenten Katsuhiro Harada till alla Tekken-fans. I skarp kontrast till de flesta storspel nu för tiden, även Namcos egna, är Tag 2 komplett utan en massa dyra extragrejer. Eller jo, figurerna är gratis åtminstone, vilket är det viktiga. Men om man inte är något fan av Tekken då? Är det här spelet som öppnar upp serien för en ny publik?
Helt ny är jag inte. Jag spelade ju faktiskt de sex första spelen, inklusive Tekken Tag Tournament, i blandad utsträckning. Även om jag aldrig har fastnat riktigt för spelen har jag ändå lyckats skapa mig någon sorts relation till Paul, Lei Wulong, Yoshimitsu, Baek och andra i gänget. Därför är det med viss förvåning jag kommer tillbaka och märker att inte särskilt mycket har hänt. Visst har det tillkommit nya attacker här och där, men i grunden fungerar de flesta figurerna rätt likadant som förut. Faktum är att en stor majoritet av den välfyllda rollistan på över 50 figurer bara har någon enstaka ny eller modifierad attack att leka med, jämfört med Tekken 6. Det är egentligen bara de återvändande ansiktena från Tekken 2 och Tekken 3 som har förändrats i någon större utsträckning.
Rock Band fyller fem år och det firar Harmonix genom att halvera priset på all gammal musik (före Rock Band 3, tydligen). Själv hade jag inte tänkt köpa några fler gamla låtar eftersom jag oftast vill köra keyboard, men nog lär det finnas guldkorn att plocka i den här enorma listan. En komplett lista över allt finns på Rock Band-forumet. Trevligt nog gäller det också alla format och regioner.
Jag inser just att jag förmodligen aldrig har nämnt EpicNameBro, en av världens troligen mest insatta Dark Souls-spelare. Han har gjort en lång serie av Youtube-videor som fokuserar enbart på bakgrundshistorien och alla intressanta detaljer som framkommer när man studerar föremål och dialoger, men även blandade utmaningsvideor och annat kul. För tillfället kollar jag igenom hans senaste serie om Prepare to Die-expansionen, där han spelar genom spelet från scratch och tar sig till det nya innehållet, medan han nämner mer spännande faktasnuttar, gnäller om det spekulerade Easy Mode, svamlar om te och mycket annat.
En snabb leverans av Namco senare så sitter det senaste Tekken-spelet i min Playstation 3. Och det är ett imponerande paket. Jag räknar till 59 figurer, när allihop väl är upplåsta. Just nu har jag inte tillgång till Michelle, men annars är alla gamla favoriter på plats och det är bara att välja och vraka. Det finns också en uppsjö av spellägen, allt från det ordinarie arkadläget som slutar med rätt osjyssta bosstrider, till ett flamsigt träningsläge kombinerat med figurbyggarmodul där Lee Chaolans alter ego Violet försöker bygga en ny, perfekt Combot.
Vissa har fått tag på Tekken Tag Tournament 2 redan, och har avslöjat lite oväntade nyheter. Förutom den redan packade karaktärslistan innehåller spelet ett gäng dolda figurer som mer eller mindre kompletterar hela seriens persongalleri. Det är nästan lite galet. När så många andra spel skalar ner och plockar bort figurer för att släppa som nerladdningsbara verkar Tetsuo Harada ha fått Namco att stoppa in precis allt och lite till. Det ska han ha cred för. Personligen har jag inte spelat serien alls de senaste åren men lite sugen blir man allt.
Min Mariah fingrar på sin urringning som helt plötsligt tycks mycket mer välfylld, varpå en ström av muttrar och skruvar flyger mot min fiende, som har blivit magnetiskt laddad. Men Dio är för snabb och har redan flugit upp ovanför skärmen, och innan jag har hämtat mig landar han med en ångvält på mig. Han skriker sitt karaktäristiska ”WRYYYYYYYYYYYYYYYY” och slår sedan sönder ångvälten, och mig.
Det tar inte många sekunder förrän Bizarre i titeln får sin förklaring i det här spelet. Den ursprungliga mangan var någon sorts superhjälteparodi där de sex hjältarna mötte fiender med allt mer underliga krafter. Det gav Capcom en ursäkt att verkligen släppa loss, och sätta ihop ett fightingspel med figurer som får Darkstalkers att kännas konservativt. För de som har läst mangan (vilket i och för sig är försvinnande få utanför Japan) är det en fröjd att se hur alla märkliga attacker har anpassats till ett fightingformat. Resultatet är ett spel som är obalanserat, smått kaotiskt… men också vansinnigt kul.
Det verkar som att PC-världen inte har några större problem med den dåliga konverteringen av Dark Souls. Användaren Durante på NeoGAF (uppdaterad länk) har tydligen efter 23 minuters arbete lyckats skapa ett fungerande högupplösningsläge för spelet, utan att modifiera den befintliga koden. Om det fungerar bra så är en av de stora bristerna med PC-versionen undanröjd och man kan avnjuta det nya innehållet med gott samvete.
Fast frågan är bara hur dålig koll From Software har på PC-utveckling om de inte kunde göra det där själva, eller om det finns några oväntade konsekvenser.
Det krävdes inte särskilt mycket funderingar innan jag köpte Jojo’s Bizarre Adventure. 199 kronor må vara hänt, men det här är ett spel som jag vet att jag kommer att spela framöver. Lyckligtvis verkar det vara en riktigt bra konvertering. Förutom små laddningstider är det tämligen arkadperfekt och grafikfiltren fungerar faktiskt bra. Onlinestödet är också oväntat bra och trots att jag matchas mot japaner (det lär inte vara så oerhört många som har köpt det här) fungerar det laggfritt. Dessutom verkar Pet Shop antingen ha tonats ner eller så är det någon gentlemannaöverenskommelse att inte använda honom, för han syns till väldigt lite. Så jag är nöjd. Jag ska utforska vidare och dominera nybörjare med min Mariah, så blir det recension längre fram…