Jag har egentligen inte följt Assassin’s Creed: Unity sedan premiärvisningarna så egentligen bryr jag mig inte, men ändå är det beklämmande i vilket uselt skick som Ubisoft har slängt ut spelet på marknaden. Recensionerna hittills talar sitt tydliga språk – om man vet hur man ska tolka dem. Det här är ett mastodontprojekt som borde vara strålande, men recensionerna ligger och skvalpar runt 6,5/10. Och det märkliga är att alla tycks ha olika subjektiva synpunkter. Det är inte tillräckligt innovativt, det har en trist huvudperson, det är enformigt, det har långa laddningstider.
De verkliga problemen är att spelet är buggigt, ooptimerat och mer eller mindre trasigt, men sånt är väldigt svårt för recensenter att kritisera. Vi snackar en halvdan upplösning på 900p på båda konsolerna, konstanta framedrops neråt Shadow of the Colossus-nivå, enorma systemkrav på PC och inte minst trasiga animationer, grotesk popup, karaktärer som springer runt i luften eller helt enkelt saknar delar av sin geometri. Av erfarenhet vet jag att man ofta får spela sena betaversioner med listor på kända fel som kommer att rättas till. Därför är man benägen – om spelet är kul i övrigt – att utgå från att det kommer att fixas till. För det är ju ändå en av årets största produktioner från en av världens största utgivare.
Ett annat problem med recensioner i sammanhanget är att Ubisoft haft embargo på spelet tills efter det är släppt. Det är en medveten taktik. Förutom Rockstar, som brukar köra så av ren arrogans men ändå leverera hyfsat stabila spel, så är varje sent embargo ett tecken på att utgivaren absolut inte vill att köparna vet vad de betalar för. Kombinerar man det med den sedvanliga förbokningshypen (jag vet inte vad Unity erbjöd men säkert några extrauppdrag eller en kniv i platina eller nåt) så blir det rent utstuderat lurendrejeri. Man utgår kallt från att spelarna kommer att köpa spelet av gammal vana och sedan stå ut med buggarna, och sedan ha glömt dem till nästa års version.
Det kanske fungerar på kort sikt. Ubisoft säljer sina femton fantasiljoner exemplar i höst och investerarna är nöjda. Men jag tror inte riktigt att spelarna är så lättlurade. Som gamle Bush sa: ”Fool me once, shame on me. Fool me twice… can’t get fooled again.” Folk som har betalat stora pengar för Assassin’s Creed: Unity, eller Driveclub, eller senaste Call of Duty, eller lanseringskatastrofer som Sim City, Battlefield 4 eller Diablo 3, blir mer och mer försiktiga framöver. Det här är den stora gruppen spelare på traditionella konsoler idag. Om de tröttnar på grund av allt lurendrejeri och svikna löften och vänder sig någon annanstans för sin underhållning – vad finns det då för spelarbas kvar? Den riktiga casualgruppen har ju som bekant redan försvunnit till mobil- och Facebook-spel. Den rådande ordningen med kvadrupel-AAA-spel som bara måste tryckas fram lagom till november varje år oavsett skick riskerar därför att skjuta hela industrin i sank.
Hmmm… det känns som att jag glömde något innan jag gick hemifrån…