Bortglömda bakgrunder: Capcom vs SNK

Det är väldigt sällan fightingspelsfigurer försvinner mellan uppföljare. Något som däremot är en rätt viktig del av atmosfären, och som allt som oftast kastas bort som förbrukade McDonalds-servetter, är bakgrunder. Särskilt i de fallen där ett spel har blivit helt överkört av sin föregångare.

Ta Capcom vs SNK som exempel. Ett helt okej spel, fantastiskt spännande koncept, halvtaskigt karaktärsutbud, uruselt interface med gräsliga porträtt… och originella, superdetaljerade bakgrunder i klar nivå med både Capcoms och SNK:s bästa. ... Läs hela texten

Singstar Frozen tydligen på väg

Jag vet inte om det är någon som har sett att Demi Lovatos version av ”Let It Go” är med i Singstar och missförstått det hela, men tydligen ska det släppas ett spel vid namn Singstar Frozen, i början av december. Det är bara en och en halv månad efter Singstar Ultimate Party som kommer snart, men det vore onekligen ohyggligt smart att släppa det nu innan jul, och locka cirka en miljard barnfamiljer att köpa det.

Jag undrar dock om det stämmer. I så fall måste de stoppa in mer låtar. Filmen innehåller bara typ tio låtar, varav en del är alldeles för korta för att vara värda att göra karaoke av. Men det vore inte första gången: många av de ”svenska” Singstar-skivorna hade ju hälften svenska låtar och hälften plockade från någon blandad mix. ... Läs hela texten

Bootcamp-lekpark deluxe

Jag tog en promenad genom gamla kvarter för att se vad som har hänt på sistone. Inte mycket, kan jag konstatera. Däremot märkte jag att den gamla lekparken är ersatt av något nyare, men inte samma gamla ”färgglatt trätorn med inramade supersäkra lekytor” som är standard numera. Nej, det såg ut som någon sorts pennalistiskt bootcamp för sjuåringar. Först metallstänger att klättra upp på, någon meter upp. Sen klättervägg som man måste ta runt förbi horisontellt. Sen halkiga metallstänger att springa över som en riktigt riskabel hängbro. Och till sist en ruschkana fast inverterad: man åker ner grensle längs en plasträls, utan några som helst kanter som håller en åt rätt håll. Och skulle man någonstans längs vägen ångra sig finns det bara släta träpaneler att åka ner längs. ... Läs hela texten

Ludwig von Koopa in the house

Super Smash Bros for 3DS (den sämsta titeln sedan Little Big Planet for Vita) känns faktiskt som ett riktigt bra spel. Det tog inte lång tid att komma över min saknad av Ice Climbers-syskonen med det här urvalet. Little Mac! Mega Man! Pac-Man! Palutena! Och alla klassiska banor, klassiska fiender, klassiska troféer, klassiska låtar… det här spelet går på högsta nostalgiväxeln. Spela liksom bara Green Hill Zone-banan med Mario, Sonic, Mega Man och Pac-Man, och åk sedan tillbaka tjugo år i tiden och berätta det för dig själv. Ditt yngre du kommer inte att tro dig. Sen kan du i och för sig göra ditt yngre dig deprimerat genom att berätta att det är det överlägset bästa som de tre senare varit med på de senaste tio åren… ... Läs hela texten

Vib-Ribbon är tillbaka

Det var tydligen inte bara ett slumpmässigt uttalande när Sony namedroppade Vib-Ribbon på E3 i år. Nu släpps det gamla mysiga (och rätt svårhittade och dyra) musikspelet för nerladdning. Nästa vecka kommer det till både PS3 och Vita. Nämnas bör dock att Vita-versionen inte kan hämta in ny musik eftersom maskinen inte kör CD. Allra bäst vore det därför med en ny version som har stöd för MP3… vi kan alltid hoppas.

Super Smash på plats

Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle köpa Super Smash Bros till 3DS (som jag redan har) eller Wii U (som behöver en helt ny konsol med allt vad det innebär av tillbehör och andra extrakostnader). Men till slut bestämde jag som så: det är praktiskt taget bara Smash som intresserar mig fram till Star Fox och Splatoon nästa år. Då är det smartare att testa den bärbara versionen på det här sättet. Blir jag sedan superförtjust så kan jag alltid byta upp mig längre fram. ... Läs hela texten

Nya dojon invigd

Så var Campus Kampsportshall Östersund invigd med pompa och ståt! Tillsammans med Östersunds Fäktklubb har vi nu en alldeles egen lokal, stor och rymlig och fräsch och ljus. Det ska bli en himla trevlig omväxling från åratal av gymnastiksalar. Så idag var det högtidligt huggande av band (vi sysslar inte med saxar) och uppvisning för ett samlat pressuppbåd och oväntat mycket folk. Det var knappt så att vi hade utrymme att köra våra kata. Men det gick bra och jag avfyrade en helt okej Tachi Otoshi och Midaredome. Jag tror att resten av uppvisningen också blev uppskattad, särskilt de mer exotiska stilarna som kusarigama och jutte, för att inte tala om när Michael visade upp hur lätt ett skarpslipat svärd skär rismattor i strimlor. ... Läs hela texten

Tekken 7 testas för fullt

Den här helgen kör Namco ett location test i Japan där en halvfärdig version av Tekken 7 visas upp, och det har förstås dykt upp tonvis med videor. Det är svårt att bedöma några större skillnader i grafiken, men det verkar åtminstone vara en mycket mer dramatisk ljussättning. En annan nyhet är att miljöerna är ännu mer förstörbara på ett sätt som påminner om Dead or Alive.

Två nya karaktärer syns till. Claudio verkar vara en allmän glidare i den stil som SNK annars sysslar med, och han verkar ha energiattacker av något slag. Katarina är den dam som visades upp nyligen. Jag förstår inte riktigt syftet med henne. Visst, savate är en relativt ovanlig stil i moderna fightingspel, men den här ”kaxig latinobrud”-grejen är inte särskilt ny, ens i Tekken. Jag undrar dock om hennes tveksamma klädsmak tyder på ett släktskap med Dampierre från Soul Calibur. ... Läs hela texten

Lite intryck av Bloodborne

Jag tog en rundtur i Bloodborne igår för att se hur det kändes. Och jag har goda och dåliga nyheter. De goda är att striderna känns precis som Souls-spelen, fast möjligen ännu smidigare, särskilt jämfört med Demon’s Souls. De dåliga är att det inte riktigt känns som ett spel för mig. Låt mig klargöra: även om Demon’s och Dark råkar ha ett briljant spelupplägg så gillar jag dem mycket på grund av dess miljöer, dess mörka fantasystil och balansen mellan skräck och high fantasy-heroism. Bloodborne är mörkt, blodigt, elakt och våldsamt. Visst har det mycket likheter med delar av de tidigare spelen och nog finns det såna inslag även där, men jag vet inte. Mer humanoida fiender, blod som stänker överallt… inte min grej. Det känns mer som en närstridsversion av Resident Evil, eller ett lite mer Devil May Cry-ifierat spel. ... Läs hela texten

Spelsånger innan CD

Numera är det ju hur vanligt som helst med sång i spel, både licensierad sådan och specialskriven musik. Men innan CD-skivans intåg var det svårt, om än inte omöjligt, att bjuda på mer än bara instrumental musik. Redan 1983 släpptes ett arkadspel baserat på rockbandet Journey, där ett kassettband inne i arkadkabinettet spelades vid olika tillfällen, och rent formellt så hade väl Dragon’s Lair sin musik på laserdisk, även om spelet generellt saknade bakgrundsmusik. Det var värre på konsoler där kassetter hade ohyggligt lite utrymme att leka med, och all sorts samplade ljud tar upp massvis med plats. Därför är det inte konstigt att de första spelen med sång kom till Amiga, som dels hade hyfsad prestanda för ljud och kunde använda flera disketter för att lagra låtarna vid behov. ... Läs hela texten