Dungeons & Dragons-samling på väg

1 svar

Oj, minst sagt oväntat. Ni vet hur det brukar sägas att licensierade titlar ofta är chanslösa när det gäller att få nyutgåvor? Det stoppade inte Capcom från att släppa Marvel-spelen eller Jojo, och nu har de fixat rättigheterna till sina briljanta beat’em ups Dungeons & Dragons: Shadow over Mystara och Dungeons & Dragons: Tower of Doom. Tidigare har dessa varit arkadexklusiva förutom en eftertraktad och dyr japansk Saturn-utgåva. Mycket goda nyheter alltså!

Vad kommer härnäst? UN Squadron, Alien vs Predator eller Duck Tales? Ingenting är tydligen omöjligt. ... Läs hela texten

Fullt upp – blandat grejs

Lämna ett svar

Det är mycket just nu. Imorgon måste jag städa hela lägenheten och göra iordning för Rock Band-kväll, på cirka tre timmar. Ikväll har jag varit på jodo och sedan en sväng ut på restaurang, så det har inte hunnit bli något skrivande. Men, i korthet:

* Ny påve, hur länge blir denna sittande? Inget lustigt sammanträffande med någon ond World of Warcraft-biskop den här gången, men lite kul att han är San Francisco…

* Darkstalkers Resurrection är ute och är en himla bra konvertering, jag vete dock sjutton om det är värt att köpa när jag redan har PS2-versionen med alla figurerna. ... Läs hela texten

Plastigt slitgöra

Lämna ett svar

När mina föräldrar var på besök i helgen hade de med sig dryga 10 kilo osorterat Lego samt basplattor och instruktioner. Min tanke var att sortera upp allt för att inventera vad som faktiskt fanns kvar och vad som eventuellt kan kompletteras. Det var besvärligare än jag trodde, eller åtminstone mer tidskrävande. Strategin blev att hiva upp en grabbnäve Lego på bordet och sortera in det i högar utifrån typ av bit. Vanliga 2*X-bitar för sig, 1*X-bitar för sig, hjul och däck för sig, sluttande bitar för sig och så vidare, och sedan fösa ner allt i påsar allt eftersom högarna blev för stora. Ett antal timmar senare fördelat på ett par kvällar var jag klar… och lagom stel i ryggen. ... Läs hela texten

Ultima-skaparens återkomst

Lämna ett svar

Det är minst sagt något som är inne just nu, att gamla spelutvecklare satsar på Kickstarter för att återuppliva gamla spelserier eller åtminstone spelupplägg. Wing Commander-skaparen Chris Roberts satsar igen med Star Citizen, David Braben fick igång Elite Dangerous, och nu är den excentriske miljonären som gav oss Ultima-serien tillbaka med ett nytt spel med uppenbara kopplingar till Ultima-konceptet: Shroud of the Avatar.

Richard Garriott är en av spelvärldens mest fascinerande personligheter. Inte nog med att Ultima praktiskt taget startade hela rollspelsgenren, den har grundlagt koncept som senare spel har använt, och dessutom lagt grunden för MMO-genren. Men dessutom skapade han ett alter ego, Lord British, som en figur i spelen. Garriott ägde också en herrgård med hemliga gångar, men den fick han tyvärr sälja i början av millenniet när lyckan vände. Trots det lyckades han bli en av få privatpersoner som åkt ut i rymden, i fotspåren efter sin far som var astronaut på riktigt. ... Läs hela texten

Kända födelsedagar

1 svar

Den 11 mars föddes en himla massa folk, bland andra:

Joseph Louis François Bertrand, matematiker
Leroy Jenkins, kompositör (nej, jag lovar)
Douglas Adams, komisk gigant
Joey Buttafuoco, brottsling med lustigt namn
Christophe Gans, regissören bakom Vargarnas Pakt och Silent Hill
Vinnie Paul, trummisen i Pantera
Terrence Howard, skådespelaren som var James Rhodes i första Iron Man
Johnny Knoxville, Jackass
Mikael Sundberg, bloggare

Dynasty Warriors – systemdödaren?

Lämna ett svar

Jag spelar just Dynasty Warriors 7: Empires, och har gjort så ungefär hela dagen, så uppenbarligen gillar jag det. Kombinationen av Dynasty Warriors och karaktärsskapande är minst sagt något för mig, och för tillfället röjer mina figurer runt i Kina under Sun Jians banér, i kamp mot Lu Bu. För tillfället, i alla fall. Jag ska skapa ett gäng till och sen bilda en armé stark nog att ta sig an vem som helst.

Fast jag har stött på ett litet problem. Två gånger nu har spelet börjat hacka något alldeles otroligt – vi snackar tvåsekunders pauser mellan varven. Det låter inte alls bra, det låter hårdvaruproblem. Det här är min andra Playstation 3 och jag skulle bli smått förbannad om jag behöver en tredje. Nu tar jag i alla fall en paus med spelet och gör backup på alla viktiga filer. Sen ska jag ”defragmentera” hårddisken och se om det blir en förbättring. ... Läs hela texten

EA:s fenomenala Sim City-katastrof

1 svar

En gång i tiden spelade jag Sim City på Amiga och Sim City 2000 på min splitternya dator, 1995. Jag blev aldrig någon särskilt bra borgmästare och tur är väl det, för då hade jag säkert sett fram emot den nya versionen som, som så många andra spel, börjar om serien från ruta ett med en ny titel. Och det ska tydligen vara ett bra spel, om man är recensent och spelar på en tidig kod som inte behöver koppla upp sig, hade tillgång till några tomma servrar eller helt enkelt tyckte att EA förtjänade bra betyg. För nu när spelet är släppt har det blivit en PR-mardröm utan dess like. I måndags släpptes det i USA, igår i Europa, och spelet fungerar inte. Sim City är ett i raden av alltid uppkopplade spel, vilket dels innebär att du är begränsad till spelets officiella DLC istället för att kunna bygga egna moddar – och tro mig, DLC kommer att komma i tonvis. Och dels innebär det att du bara kan spela när servrarna fungerar. Det gör de inte. ... Läs hela texten

Masterpiece Prowl och Bluestreak på bild

Lämna ett svar

Bra dag idag. Jag kom hem och hittade Lego Lord of the Rings i brevlådan, Glory of Love till Rock Band 3 på Playstation Store (äntligen!) och bilder på nya Transformers Masterpiece Prowl och Bluestreak. Det är fascinerande att se hur mycket robot de får in i en relativt liten bil. Det är också kul att det finns skillnader mellan de två och att de har bemödat sig att modellera backspeglar, som säkerligen måste förvandlas in någonstans på ett komplicerat sätt.

Frågan är bara: var är Smokescreen? ... Läs hela texten

Recension: Castlevania: Lords of Shadow – Mirror of Fate

Lämna ett svar

För någon som fullkomligen dyrkar Castlevania-serien och dess mytologi var Castlevania: Lords of Shadow något av ett slag i ansiktet. Med stridshandske. Total nystart med ny ursprungshistoria, men det vi trodde skulle vara ursprunget för familjen Belmont visade sig dessutom vara ursprunget för självaste Dracula. Det var en intressant vändning, och det gjorde inte så mycket att Gabriel var en träbock till skitstövel när han ändå skulle bli Skitstöveln med stort S.

Castlevania-serien har traditionellt bjudit på en ny Belmont och en ny tidsera varje gång, men i Mirror of Fate får vi en hel drös på en gång. Det är fortfarande oklart om Mercury Steam kommer att få fortsätta göra spel efter Lords of Shadow 2, även om spelvärlden skulle förvåna mig ordentligt om ett sånt storspel inte får ytterligare uppföljare, men i Mirror of Fate känns det som att de har stuvat ihop hela tre spel på en gång. Förutom en kort inledning med Gabriel får vi i huvudsak följa Simon Belmont, en rödhårig barbar som växt upp föräldralös efter att pappa Trevor gått och försvunnit. Ungefär en tredjedel in i spelet övergår det hela till en parallell handling, för att sedan sluta, ologiskt nog, med en tidigare historia. Resultatet av det här omständliga berättandet är ett avslöjande som vilken Castlevania-fan som helst kunde räkna ut på lillfingrarna, men ändå. ... Läs hela texten

Jag vill ha en 3D-skrivare!

Lämna ett svar

Generellt är jag lite besviken på 2000-talet. Visst, det börjar finnas hopp om att bota HIV och vi har en rymdstation i omlopp, men det är på något sätt 80-talsteknik i något mer förfinad form. Vi har fortfarande inga svävande bilar (men tack vare Google snart självkörande sådana) och robotbetjänter lyser fortfarande med sin frånvaro.

Men om det är något som får mig att känna att framtiden är nu så är det 3D-skrivare. Tekniken har varit på väg länge i produktutvecklingsbranschen, men nu känns det som att priserna raskt rasar mot konsumentnivå. Nu går det att hitta skrivare för 10-20000 vilket förstås är mycket pengar om man bara vill leka med den (som jag vill), men ungefär på samma nivå som en vanlig laserskrivare var för kanske 20 år sedan. Och till skillnad från en laserskrivare som bara gjorde lite snyggare utskrifter än en bläckstrålesskrivare, så är det här en fascinerande teknik som lockar massvis av folk och därmed pressar priserna snabbare. ... Läs hela texten