Tre spel på väg

1 svar

Nu när lönen har kommit har jag passat på att införskaffa tre spel som jag har varit sugen på ett tag. Tre tämligen olika sådana.

* Persona 4: Golden till PS Vita. Vi vet fortfarande inte när det släpps i Europa. Troligen i februari, men februari är efter jul och jag räknar med att ha en massa fritid i jul. Då passar en bärbar förbättrad version av ett jättebra rollspel alldeles utmärkt. Ser verkligen fram emot det. Det blev däremot inte ”samlarutgåvan”, för några klistermärken att förstöra sin Vita med är inte riktigt värt hundra kronor till. ... Läs hela texten

Sherlock, no shit

Lämna ett svar

Nu är det mindre än tre veckor kvar till The Hobbit och för att förbereda mig har jag kikat på tv-serien Sherlock. Martin Freeman spelar ju en av huvudrollerna som en modern Dr Watson och det gör han mycket bra, men det är Benedict Cumberbatch som imponerar. Mannen med det udda namnet gör en grym Sherlock Holmes i modernt format, med websida och nikotinplåster istället för pipa och tweedhatt. Han har också en grym röst, en riktigt arrogant jäkel.

Därför kommer han att passa utmärkt som Smaug. Det finns få litterära gestalter som är mer arroganta än Smaug, och hans dialoger med Bilbo är några av de mest klassiska scenerna i boken. Vi har fortfarande inte fått se minsta glimt av honom och det är väl en av de sista stora frågorna: kan Weta skapa en talande drake som känns intelligent och trovärdig? Jag menar, det får inte bli Dragonheart eller Eragon. Absolut inte Eragon, herregud. Men nu känner jag mig i alla fall trygg med rösten, för Benedict Cumberbatch är en höjdare. Det är nog värt att se klart serien också. ... Läs hela texten

300 toppspel #67: Half-Life 2

Lämna ett svar

Half-Life 2
Format PC
Utvecklare Valve
År 2004

Det är svårt att föreställa sig att åtta år redan har gått sedan Half-Life 2 skrev om reglerna för hur ett actionäventyr ska se ut. Åtta år och fortfarande oöverträffat, möjligen (möööööjligen) med undantag för Episode Two. Trots en fantasieggande framtidstolkning var Half-Life 2 realistiskt på ett sällan skådat sätt och resan genom City 17 och de övergivna omgivningarna var storslagen och episk i ordets rätta betydelse. Egentligen tog det kanske tjugo timmar men det kändes som en evighet, på ett bra sätt, då det hände något nytt och fantastiskt hela tiden. ... Läs hela texten

Recension: Epic Mickey 2: The Power of Two

Lämna ett svar

Ambitionerna med Epic Mickey var höga, men i slutändan blev det mest ett Nintendo 64-doftande standardplattformsspel med kameraproblem, vilket var väldigt synd. Jag gillar hela den här ”dekonstruera gamla figurer”-grejen och tanken att gamla bortglömda Disney-figurer levde i en egen värld var väldigt skön på ett skruvat Toy Story-sätt. Men spelet gick inte sådär jättebra, vilket troligen hade att göra med att det enbart släpptes till Wii. Det problemet har vi inte längre: förutom originalformatet får även Playstation 3, Xbox 360 och snart dessutom Wii U vara med. Kan det fungera bättre med lite prestanda? ... Läs hela texten

Märkligt många Wii U-missar

Lämna ett svar

Alla hårdvarureleaser är skakiga av en eller annan anledning. Är det inte hårdvara som exploderar så är den istället så ohyggligt dyr att man måste ta sig ett andra jobb för att ha råd. Det är närmast en regel i spelbranschen.

En annan regel är att högmod går före fall. Nämnda prislapp var det klaraste tecknet på att Sony inte hade den blekaste aning om vad deras köpare ville ha, för sisådär sex-sju år sedan (man kan diskutera huruvida de har fått kläm på det vid det här laget). De klarade två generationer galant men sen gick det utför, snabbt. ... Läs hela texten

Trasigt djursamlande

Lämna ett svar

Två konstateranden:

Ett: Det suger att vara hemma sjuk med så lite energi att allt man orkar engagera sig i är How I Met Your Mother. Lyckligtvis verkar det snart vara över (förkylningen, inte serien).

Två: Det behövs några rejäla förändringar i jakten på husdjur i World of Warcraft. Det har inte blivit mycket spelande, men jag har försökt hitta någon fördel i att sova halva dagarna och vakna på de mest ogudaktiga tiderna på dygnet. Så när jag loggade in vid halv fem en fredag morgon trodde jag i alla fall att det skulle finnas fullt med Minfernals och Scourged Whelplings som bara väntade på mig. Så är det inte. Faktum är att det konstant, tjugofyra timmar om dygnet, är åtminstone någon jäkel som står och väntar, förmodligen med ett NPC Scan-larm väntande, på att de här sjukt ovanliga djuren ska dyka upp. ... Läs hela texten

300 toppspel #66: Crazy Taxi

Lämna ett svar

Crazy Taxi
Format Dreamcast
Utvecklare Sega
År 2000

Ohyggligt uppenbar produktplacering. Ett soundtrack helt och hållet fyllt med skräppunk. Den mest överdrivet bajsnödiga wannabe-coola plastattityden någonsin. Det borde inte gå att gilla Crazy Taxi, men ändå är det så oemotståndligt. Sega var knappast några nybörjare i racinggenren men till skillnad från Sega Rally och Daytona USA byggde Crazy Taxi mer på kreativa överväganden än på felfritt körande. Dreamcast-versionen visade Sega på sitt yttersta som spelskapare och plattformsägare, där de kompletterande en redan gedigen och sjukt underhållande spelkarta med ytterligare en helt ny, plus ett gäng utmaningar som fick mig och korridorgrannen att spela i evigheter. Att det fanns en himla massa finess och specialtekniker för att trimma tiderna var förstås en bonus, men det som gör Crazy Taxi till en så odödlig klassiker är den omedelbara och intensiva spelglädjen. Att susa nerför San Franciscos branter till tonerna av Offspring på väg till närmaste Kentucky Fried Chicken blir aldrig någonsin gammalt. Och som de moderna versionerna med bortplockade licenser visar, så blir det aldrig samma upplevelse utan. ... Läs hela texten

Times lista över tidernas 100 spel

Lämna ett svar

Den relativt välkända publikationen Time har utsett tidernas 100 bästa spel, och det är faktiskt… en ganska intressant lista. Det finns uppenbara missar, som att Elite saknas. Jag menar, hallå? Första egentliga fria äventyret? Kanske hävdar de att The Oregon Trail var före, jag tycker att det inte räknas. Hur som helst får de med en himla massa av de banbrytande, geniala och ofta helt fantastiskt roliga spelen. Och även om jag förstås skulle vilja stoppa in Castlevania: Symphony of the Night och Super Metroid någonstans, så har jag himla svårt att plocka bort något. Mass Effect 3 känns väldigt malplacerat, även om det på sitt sätt är representativt för de senaste åren. Det är också intressant att det på sistone har blivit fler och fler indiespel som Braid, Flower, Angry Birds och Cave Story, för det börjar kännas som att det på många sätt är framtiden för kreativt spelande. Cred ska Time också ha för creddiga val som Shadow of the Colossus, Demon’s Souls och Rez. ... Läs hela texten

En sjuklings bästa vän

Lämna ett svar

Usch, seg dag idag. Ont i halsen och det känns som att huvudet är fullproppat med tjugosju kilo sockervadd. Antar att det var dags att åka på den där höstförkylningen som drabbar alla andra i omgångar. Då är det trevligt att ha tillgång till Netflix. Det var nog himla smart av dem att bjuda på tjänsten till årsskiftet, för jag börjar redan känna mig beroende av att ha tillgång till en massa film när som helst. Rent tekniskt fungerar det också utmärkt, och kvaliteten är ofta strålande. ... Läs hela texten

Sex snygga utvecklarloggor

Lämna ett svar

Det är en lite trist trend att många utvecklare och utgivare oftast byter till mer och mer intetsägande logotyper. Hela Metro-grejen är inne nu och det ska vara så renskalat som möjligt. Men det blir lätt trist. Jag är ingen grafiker, men jag vet vad jag gillar, och här är sex av de läckraste loggorna som har prytt spelhistorien.

Det går förstås inte att göra en sån här lista utan att nämna Psygnosis. Deras logotyp, ja, faktiskt också hela deras grafiska design i början av nittiotalet, skapades av illustratören Roger Dean, som mest har arbetat med skivomslag. Resultatet blev en av de allra mest ikoniska spelloggorna och gav Psygnosis ett ansikte… i form av en uggla. ... Läs hela texten