Teenage Mutant Ninja Plastfest

Lämna ett svar

Jag lyckades undvika ett nostalgiköp häromåret när de gamla Turtles-figurerna lanserades på nytt, i originalförpackningar och allt. Visserligen så har jag förmodligen originalen kvar i någon låda hemma (jag var rätt försiktig med dem vill jag minnas) och visserligen följde de inte med mig på samma sätt som Transformers, men läckra var de ändå.

Fast nu blir det svårt att låta bli. Det ska nämligen släppas en uppsättning nya, detaljerade figurer som dessutom har fördelen att de faktiskt ser ut som sina tecknade motsvarigheter. Grymt poserbara verkar de också vara. ... Läs hela texten

The Alternate Cast of Soul Calibur V: Silver and Rihma

One of the great things about Soul Calibur is how it allows, no, welcomes additional characters in its universe. Based on history with a good helping of fantasy, there’s plenty of room for the imagination. Here are my entries to the stage of history…

Qillakiak ”Silver” Madell
Age: 29/46
Birthplace: Thule, Greenland
Height: 158 cm
Weight: 56 kg
Weapon: Seong Mi-Na/Xiba

Backstory (Soul Calibur III and IV):
Silver was a skilled seal hunter, often making long journeys in her kayak in the waters of Baffin Bay, south of her home town Thule. One day she came across a ship larger than she had ever seen. She approached and climbed aboard. The ship was a northern expeditionary ship from Cervantes de Leon’s fleet which had gotten lost. It’s supplies were low and the men diseased and of low morale. Silver shared her food and soon taught the crew how to find nourishment in the cold waters. ... Läs hela texten

The Alternate Cast of Soul Calibur V: Shaana

Lämna ett svar

One of the great things about Soul Calibur is how it allows, no, welcomes additional characters in its universe. Based on history with a good helping of fantasy, there’s plenty of room for the imagination. Here are my entries to the stage of history…

Shaana Meneghan
Age: 25/42
Birthplace: Scotland
Height: 171 cm
Weight: 64 kg
Weapon: Siegfried

Backstory (Soul Calibur III and IV):
Shaana was the daughter and only child of a wealthy trader with a highlander heritage, although now living on the southeast coast. Her mother had died in child-birth, and her father had decided to raise Shaana as his heir, despite local opinion that he should simply marry her off. He trained her from the age of ten in using the traditional claymore and took her with him on his journeys to the continent. On one of these journeys, when Shaana was fourteen, they were travelling by cart through the German forests when suddenly an arrow came flying from the bushes and embedded itself in the canvas just above her father’s head. Before they could react, more arrows rained over them, striking her father and the horse pulling the cart. The horse panicked and took off. The road was in very bad condition and a few hundred meters down the road Shaana was thrown off the cart. Half dazed in the long grass, she watched her father disappear before she lost consciousness. ... Läs hela texten

300 toppspel #43: Shadow Complex

Lämna ett svar

Shadow Complex
Format Xbox 360
Utvecklare Chair
År 2009

Under E3 2009 höll jag på att trilla av stolen av överraskning. Ditintills ointressanta utvecklaren Chair (bakom ointressanta Undertow) och superactionutgivaren Epic slog sina påsar ihop för att göra en nerladdningsbar hyllning till Super Metroid. Det var nästan för bra för att vara sant. Och några månader senare (hurra för korta väntetider!) var spelet nerladdat till min 360. Och herregud, vilket spel. Det var på samma gång ett äventyr i klar Metroid-klass och ett actionspel med massvis av ös, tack vare den smarta kontrollen. Att leta uppgraderingar i obskyra skrymslen var minst lika roligt som i Nintendos klassiker och jag spelade som en galning. Sen började jag vänta på uppföljaren… och det har jag fortsatt att göra, medan Chair satsade på Infinity Blade som visserligen var utmärkt det också och befäste Chair som Intressanta Utvecklare i mina ögon, men hade väldigt lite med Shadow Complex att göra. Om det finns någon rättvisa så kommer det mera… ... Läs hela texten

Lite bitter

Lämna ett svar

Idag anlände mitt förbokade exemplar av Soul Calibur V Collector’s Edition, och det här skulle ha varit en liten bildpresentation av allt som finns i den. Men det blir det inte. Jag är nämligen lite sur. Som jag nämnde för ett bra tag sedan är Dampierre en låst figur som visserligen finns med i spelet (jag har till och med spöat upp honom) men för att kunna spela med honom eller använda hans stil i figurbyggaren måste du ha en kod. Koden får man genom att förboka spelet i USA via Best Buy, vilket är aningen bökigt för oss här. Därför antog jag, smått oförsiktigt antar jag, att han skulle ingå automatiskt i förbokningar och förstås finnas med i samlarutgåvan. ... Läs hela texten

Ute på historiens scen…

Lämna ett svar

Jag är precis tillbaka från att ha gjort London osäkert i Soul Calibur V. En bra liten session, med massvis av pratvist folk, massvis med GG och massvis av roliga figurer att möta. Överlag verkar det som att majoriteten av spelarna har byggt sina egna figurer, så uppenbarligen var det en smart satsning av Namco. Själva spelade jag förstås med Shaana (baserad på Siegfried) och vann faktiskt varenda match, även om det var nära några gånger. Efter en sväng i träningsläget hittade jag ytterligare några användbara kombinationer, några Brave Edge som passar bra att växla in i Siegfrieds allmänna stance-skiften. ... Läs hela texten

Terry Pratchetts senaste: Snuff

Lämna ett svar

Om det finns en brist med Discworld och Terry Pratchetts skrivande, så är det att han inte begriper konceptet med status quo. För att vara en serie på 39 delar med delvis samma karaktärsgalleri och (mestadels) inom en tidsram på 10-20 år som max, så dryper skivvärlden av innovation. Från nonsensfantasyn i den första boken, Colour of Magic, där Rincewind besöker ett uppochnervänt berg fyllt med drakar, flyger på en svävande glasskiva och transporteras till ett jordiskt flygplan under en kort stund, via häxor och Döden i diverse böcker, till en klassisk fantasystad som genomgår hela den industriella revolutionen på några år (och ett tiotal böcker) och så nu fram till Snuff, den 39:e boken, som blandar sydstatsproblematik med Jane Austen-parodier i en hissnande deckare. ... Läs hela texten

Recension: Catherine

Lämna ett svar

Jag hade precis tänkt skriva av japanskt spelberättande som ett hopplöst fall. Evighetslånga rollspel med silkespappertunna karaktärer som står och säger ellipser åt varandra, hemska dubbningar gjorda av uttråkade skådespelare och alltid detta ”jag ska visa dig min sanna kraft – aaaaaaaaagh”. Spel skrivna för – och ibland tydligen av – trettonåringar. Men så slår Atlus Persona-team till med ett spel som tar berättande till en helt ny nivå. Egentligen hade jag hellre sett ett riktigt nytt Persona, så jag blev aningen irriterad när de istället valde att börja generationen (lite sent kanske, men så släpptes också Persona 4 så sent som 2009) med en helt ny spelidé. Vad vi fick var istället ett väldigt udda men samtidigt oförglömligt pusselspel. Ja, pussel. ... Läs hela texten

I brist på skägg – en svans!

Lämna ett svar

Förutom att spela en ohygglig massa matcher i Soul Calibur V har jag också lagt ner en massa tid på karaktärsbyggande, och resultatet av det borde dyka upp inom kort. Men trots att det generellt är väldigt flexibelt finns också några brister. Antalet ansikten är en, men desto värre är den totala frånvaron av manlig ansiktsbehåring. Mjo, det finns några ansikten med färdiga skägg men de ser å andra sidan ut som fribrottare och jag vill påstå att inte alla skäggprydda karlar är neanderthalare. ... Läs hela texten