Tintins alldeles egna godis

Lämna ett svar

Jag har läst serierna, inte sett filmen än (blu-ray i mars), men jag har ätit godiset. Jo, Tintin har tydligen sitt egna godis. Det finns tre sorter: Milou (skum+gelégodis), Haddock (hård lakrits) och Tintin (gelegodis). Tintins egna är faktiskt sämst. Ganska trist standardgodis utan någon distinkt smak, lite som de där Frukt & Blandat, eller som ännu mesigare Tutti Frutti. Haddocks är bättre, med tre sorters saltlakrits som är ganska söt men fylld med pulver. En bra mix, helt klart. Slutligen Milous, som jag inte alls trodde på men som verkligen rockade. Blandning av vitt skum och gelé brukar bli torrt och trist, men de här smakar riktigt mycket och har precis lagom mjuk konsistens. Klart värt att tugga i sig en påse, som dessutom är överkomligt liten så man inte känner sig så där riktigt hemsk när man tömmer den. ... Läs hela texten

Sixshot kommer tillbaka

Lämna ett svar

Bra timing, Takara. Knappt har jag gått igenom Transformers-böckerna där Sixshot har en ganska stor roll så utannonseras det att figuren från 1987 ska släppas igen. Och jag som trodde att jag var klar med originalfigurerna efter Fortress Maximus och Shockwave. Sixshot är en rejäl figur som dessutom har en himla massa former, och han kör den där typiska Decepticon-designen med lila och vitt på ett strålande sätt. Samtidigt är det en kantig, oposerbar tegelsten som jag egentligen inte har några som helst nostalgiska band till. Hmmm, hur göra? Hur som helst släpps Sixshot i juli, troligen till ett rätt saftigt pris… ... Läs hela texten

Transformers: The IDW Collection

Lämna ett svar

Sedan IDW tog över Transformers-licensen från det konkursade Dreamwave (som i sin tur jobbade hårt med att återuppliva figurerna i serieform från Marvels gamla serie från åttiotalet) har det släppts lite lågt räknat en miljon olika serier. Eller så kändes det i alla fall. Jag följde den första, Infiltration, som var lite väl lågmäld. Sen började det hända grejer, men i samma veva började det släppas sidoserier, miniserier och så dessutom Spotlights: enstaka nummer som fokuserade på en figur åt gången. Massvis med Transformers alltså, men dyrt att prenumerera på amerikanska lösnummer och svårt att hålla koll på kontinuiteten, för en sån finns faktiskt. ... Läs hela texten

Och så in i arkadspelet igen

Lämna ett svar

Nu måste det bli någon ordning på det här arkadspelet. Jag är less på att ha en jättekloss som bara spelar Virtua Fighter 3. Så nu har jag köpt lite kopplingssockerbitar så jag kan matcha ihop kablaget utan att löda. Planerna är uppritade. Nu är det bara att strippa kablar och skruva ihop JAMMA-adaptern. Det är den enkla biten. Den svårare biten blir sen när jag ska klippa och strippa kablar inuti själva arkadspelet. Jag vet vilka kablar det är som gäller, men det kan bli pillrigt att komma åt, sittande på golvet bakom den där pjäsen. ... Läs hela texten

Stackars Rayman

Lämna ett svar

Det blev en förhandsbokning av Vita till slut. Jag debatterade ett tag hur jag skulle göra. Det är lite märkligt egentligen. På pappret tror jag aldrig det har funnits en så solid launch-lineup till något format. Det finns säkert tio riktigt bra spel att välja mellan. Problemet, om det nu är ett, är att det inte finns en enda strålande stjärna. Inget Halo, inget Smash Bros, inget Super Mario 64, och därför är det lite svårare att verkligen motivera den från start.

Ett annat problem så här till en början är att det är PSP-releasen all over again. Seriöst. Ett Capcom-fightingspel, ett Virtua Tennis, ett Everybody’s Golf, ett Lumines, ett Wipeout, ett Ridge Racer, ett fotbollsspel, lite racing och ett plattformsactionspel i nerskalad version från en av Sonys franchiser. Jag sitter och kollar bland spelen och det är inget som verkligen känns supernytt och fräscht. Skulle möjligen vara Little Deviants då (som kanske skulle kunna jämföras med Mercury). De intressanta spelen kommer senare: Gravity Rush, Dragon’s Crown, Street Fighter x Tekken, DJ Max Technika. ... Läs hela texten

Mycket leksaker nu

Lämna ett svar

I Japan har årets Wonder Fest just börjat trappa ner. Det är en jättemässa som fokuserar på plastfigurer av alla de slag, från läckra modeller från spelklassiker (de visade upp en riktigt skön Gray Fox från Metal Gear och en ny Link i Figma-format, bland annat) till obscena nakenfigurer från mindre nogräknade källor. Förutom Samus-figuren som jag redan har förbokat fanns det nog inget mer jag verkligen vill ha. Jag har begränsat mina inköp av blandad plast rätt ordentligt på sistone och det ska till något mer än lovande Catherine- och Katherine-figurer eller en läcker Jehuty från Zone of the Enders för att jag ska nappa. ... Läs hela texten

300 toppspel #44: Sakura Wars 3

Lämna ett svar

Sakura Wars 3
Format Dreamcast
Utvecklare Sega
År 2001

När jag besökte Japan våren 2001 besökte jag varenda spelaffär jag kunde hitta, och förutom Gran Turismo 3 var det ett spel som hypades alldeles otroligt: Sakura Taisen III eller Sakura Wars III. På tv-apparater överallt spelades introvideon med den där mäktiga animedängan, och jag kunde inte låta bli. Jag köpte ett exemplar, och förberedde mig på en riktig språklig utmaning. Rollspel på japanska är ingen lätt match, även om jag var rätt haj på språket just då. Så mitt grepp om storyn var rätt vagt, men ändå fastnade jag för karaktärerna och den vansinniga idén att ett gäng danserskor på en nattklubb i Paris egentligen är hemliga agenter i varsin robotrustning, som kämpar mot olika djursuperskurkar. Spelet är en blandning av dating/äventyrspel där det gäller att göra sig vän med de olika tjejerna i rollen som standardkillen Ogami, för att sedan utkämpa rätt besvärliga strategiska strider tillsammans med dem. Till slut tog språkbarriären ut sin rätt, tillsammans med det faktum att spelet envisades med att köras i 50 hz på min moddade PAL-Dreamcast. Men jag hoppas fortfarande, mot all förmodan, på att det en gång kommer att översättas. ... Läs hela texten

Another one bites the dust…

3 svar

Så var Whitney Houston död, må hon vila i frid. Det är alltid sorgligt när någon dör i förtid, och lite extra när det är en så pass begåvad människa som gjort så mycket bra för andra genom sin musik. Samtidigt, och nu trampar jag säkert någon på tårna, finns det också någon sorts rättvisa i det.

Det var kanske inte hennes fel att hon fastnade i droger och allmänt missbruk som så många andra superkändisar, men fastnade gjorde hon. Vi har nog allihop sett chockbilderna, inte bara på Whitney utan på Lindsey Lohan, Britney Spears och många andra, där man har tänkt att ”nu är det kört”. Men ofta är det inte det. De gör comeback något halvår senare, kanske lite slitna men nästan lika uppiffade och fräscha som vanligt. Inte nog med att förebilder som de här stjärnorna först visar att det är okej att ta tunga droger, de visar också att man kan komma tillbaka efteråt. Det blir ett dåligt föredöme i kvadrat. ... Läs hela texten

Generationer av grafik

Lämna ett svar

Det slog mig när jag plockade bilder från de äldre Soul Calibur-spelen, hur jag en gång i tiden tyckte att spel som Soul Blade var makalöst snygga. En gång i tiden kändes Gran Turismo som fotorealistiskt. Ja, en gång i tiden kändes Track & Field II till NES som fotorealistiskt, vilket om något visar att förväntningar höjs hela tiden, eller att glasögontekniken var urusel på åttiotalet.

Hur som helst så började jag fundera på hur nästa generations spel kommer att se ut. Några riktiga titlar har vi förstås inte fått se än utan bara enstaka grafikdemos från motorer under utveckling. Det verkar också sannolikt att nästa generation inte blir ett gigantiskt kliv uppåt. Det jag förväntar mig är i första hand bättre animationer och bättre fysik, eftersom sånt generellt är lättare att göra än hela världar med proportionellt snyggare modellering. Till exempel väntar jag mig äntligen realistiska klädanimationer och bättre hår, och spel av Dynasty Warriors-typen kommer att kunna ha arméer av figurer i samma klass som huvudpersonerna nu. ... Läs hela texten