Nämensåatt… jodo

Lämna ett svar

När du läser det här är jag troligen fullt upptagen för att få till en riktigt bra honte ni kamae. Mitt i spelhösten råkade det bli schemalagt ett jodoläger och då tackar jag förstås inte nej. Sedan jag började om med jodo för snart fyra år sedan har det blivit en viktig del av min tillvaro.

Jag skrev om jodo förut, den japanska stavkonsten som går ut på att försvara sig med en 128 centimeter lång stav mot en anfallare, oftast med ett vanligt svärd. Förutom den här tiden tränade jag också i Skellefteå tidigare, mellan 1996 och 2000 innan jag flyttade söderut. Så sammanlagt börjar det bli rätt många år och ändå har jag knappt skrapat på ytan. Men det är också en del av det tilltalande. ... Läs hela texten

Nästa Transformers-spel kan bli bra

Lämna ett svar

Smått medelmåttiga High Moon Studios gav oss Transformers: War for Cybertron, det överlägset näst bästa spelet baserat på franchisen någonsin (det bästa är, förstås, det Armada-baserade spelet på Playstation 2). Jag var nöjd och glad ett tag och spelade det riktigt trevliga onlineläget rätt ordentligt. Sen kom film tre som visserligen var bra, men samtidigt skulle det slängas ihop ett framhafsat licensspel och High Moon hade i uppgift att på mindre än ett år försöka göra om sin bedrift. Det lyckades inte, och jag var rädd att Activisions sedvanliga utvecklarrensningar skulle drabba dem nästa gång. För de hade ju onekligen mycket passion för serien. ... Läs hela texten

Transformers > Sagan om Ringen, tydligen

Lämna ett svar

Idag gick Transformers: Dark of the Moon om Sagan om Ringen: Sagan om Konungens Återkomst och blev den fjärde mest inkomstbringande filmen genom tiderna (utan att korrigera för inflation). Bra jobbat för mina favoritplåtskrällen och välförtjänt för en riktigt bra film, även om den förstås aldrig kommer att komma i närheten av Konungen vad gäller kvalitet. Men samtidigt är det lite komiskt att tänka på. Över en miljard dollar. Det är sju och en halv miljard kronor. 7500 miljoner kronor. Det är ungefär en fjärdedels procent av HELA SVERIGES BRUTTONATIONALPRODUKT. Det är nog med pengar för att täcka Stockholms stads budget i ett kvartal. ... Läs hela texten

Dekonstruktion av fallna stjärnor

Lämna ett svar

Säsong fyra av Babylon 5 är avklarad och ett fullständigt briljant avsnitt är slut, liksom en briljant säsong. Babylon 5 skrevs ursprungligen som en historia över fem säsonger, var och en mer eller mindre synkad med året som gick medan den visades. Men efter de första tre säsongerna började det vara oklart om det skulle bli en femte. Därför tog J. Michael Straczynski och klämde ihop det mesta som var planerat för resten av serien till en fjärde säsong som av den anledningen blev fullständigt fullsmockad med innehåll. Resultatet blev en tv-serie utan de karaktäristiska mellanavsnitten då det inte händer särskilt mycket. Säsong fyra börjar tokstarkt och fortsätter sen i samma tempo. Ett flertal historier vävs ihop och karaktärer utvecklas, utan att det för den skull känns stressat. ... Läs hela texten

Äntligen dags för Crysis

Lämna ett svar

Jag vet, i teorin borde även min halvhjärtade dator kunna spela Crysis. Det är ju trots allt ett fyra år gammalt spel. Men det har aldrig blivit av. Jag har stått där i affären och funderat på att plocka upp det, men det har alltid slutat med att jag har hittat något annat istället. Men nu finns konsolversionerna ute och jag har nog inga fler ursäkter. Dessutom har det 3D-stöd. Det enda kruxet är att jag kommer att vara ordentligt upptagen i helgen, även bortsett från Shadow of the Colossus och Dark Souls. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls

1 svar

När den enorma korpen sveper ner för att föra ditt värdelösa lik från de odödas hospital säger den ingenting, men om den gjorde det hade det kunnat vara ett citat från Babylon 5.

You will know pain. And you will know fear. And then you will die. Have a pleasant flight.

Om du tyckte att läget var dystert i Demon’s Souls är det dags att börja bunkra upp på lyckopillren nu. Dark Souls är en rak uppföljare i allt annat än namnet, men i en annan värld. Här finns inget tryggt Nexus att återvända till mellan varven utan bara enstaka lägereldar som kan erbjuda en viss återhämtning. Och spelet använder samma sorts mekanik där man måste kämpa sig tillbaka till ett levande skick, bara för att förlora allt så fort man dör igen. Skillnaden är att i Demon’s Souls kunde du åtminstone springa omkring som ett skimrande spöke men här är du bokstavligen ett vandrande lik, vars enda skillnad från det odöda packet du slåss mot är att vissa av de drag du gav din hjälte kan urskiljas även i döden. ... Läs hela texten

Nerladdningsbara Playstation 2-spel, imorgon

Lämna ett svar

Som en del i en höstsatsning, och märkligt diskret, avslöjade Sony att en rad gamla Playstation 2-spel kommer att släppas för nerladdning via Playstation Store, och förstås gå att spela på Playstation 3. Och det är inte direkt de vanliga misstänkta, utan en rad rätt obskyra men populära spel. Capcoms God Hand och Maximo: Ghosts to Glory, Vanillawares Grim Grimoire och Odin Sphere samt Konamis Ring of Red. Till skillnad från de stora HD-samlingarna kommer de här spelen att vara identiska med originalen och saknar troféer och sånt mums, men i gengäld verkar de inte kosta särskilt mycket. ... Läs hela texten

Leverans från japanska Yahoo

Lämna ett svar

Till slut bestämde jag mig för att få de senaste tio månadernas inköp från japanska Yahoo, via proxyföretaget Celga, levererade hit. Det var några prylar, även om jag inte har varit sådär jätteaktiv. Närmare omdömen och beskrivningar kommer när jag har haft tid att kolla närmare, nu närmast väntar en intensivspelning av Dark Souls.

* Ett modellkit av Seong Mi-Na från Soul Edge, skala 1/8
* Chrono Trigger och Final Fantasy VI till SNES, båda kompletta
* Mjukisdjur av Bob (från Bubble Bobble) och Kiwi (från New Zealand Story)
* Suikoden IV Collector’s Edition och Suikoden III (vilket, har jag för mig, kompletterar min Suikoden-samling) ... Läs hela texten

Ett nytt Bloody Roar

Lämna ett svar

Rättelse: Nu verkar det som att Hudson drev med oss när de började prata om ett nytt Bloody Roar. Moget…

Jag antar att det var oundvikligt. Efter ett nytt Street Fighter, ett nytt Mortal Kombat, ett nytt Soul Calibur, ett nytt Marvel vs Capcom, ett nytt Virtua Fighter (typ) och till och med ett nytt Toshinden (även om det enligt uppgift lära suga något ordentligt) är det dags för ännu en fightingserie att väckas till liv: Bloody Roar.

Bloody Roar var ursprungligen en klon av Fighting Vipers, om än en kreativ klon. Nu är det väl en liten andel av den civiliserade världen som har spelat Fighting Vipers heller, så låt mig sammanfatta. Snabba, explosiva strider mellan färgglada karaktärer inuti en bur som kunde användas för att jonglera fienden mot eller kanske slå sönder för en ganska dramatisk ring out-seger. Fast Bloody Roar införde en ny krydda: alla karaktärerna kunde förvandlas till ett djur och därmed få tillgång till ännu snabbare, hårdare och blodigare attacker. ... Läs hela texten

From Software hatar dig

Lämna ett svar

Jag har hunnit spela lite Dark Souls. Fortfarande är det mycket, mycket kvar och jag kan konstatera att jag knappast kommer att hinna klara allt innan jag skriver recensionen. Fast frågan är om det behövs. Liksom Demon’s Souls är Dark Souls ett spel man begriper väldigt snabbt. Ungefär samma sekund som spelet startar och… du är död.

Maken till misantropt spel har jag nog inte sett sedan föregångaren. Det är inte bara tufft och krävande, som Radiant Silvergun, det är bokstavligen elakt. Osjysst, på sina håll. Fast, för att parafrasera den briljante Marcus Cole: ”Jag brukade klaga på att Dark Souls var orättvist. Men sen tänkte jag: tänk om Dark Souls var rättvist och allt dåligt hände mig för att jag förtjänade det? Nu uppskattar jag verkligen Dark Souls orättvishet.” ... Läs hela texten