Super Street Fighter IV Arcade Edition blir DLC

1 svar

Vad jag tycker om DLC är nog väldokumenterat men i vissa fall är det önskvärt, till exempel när Capcom vill uppgradera Super Street Fighter IV för att matcha arkadversionen som finns i Japan. Istället för ytterligare en skiva à 400 kronor blir det nu ett nerladdningsbart paket, som alltså lägger till tvillingarna Yun och Yang, den rätt meningslöse Evil Ryu och så Oni som är en superboostad variant av Akuma. Utöver det är också spelet ombalanserat (Makoto ska till exempel ha blivit starkare) och det finns förbättrade funktioner i Replay Channel. Det låter som en utmärkt anledning till att återvända till de senaste årens absolut bästa fightingspel, tycker jag. ... Läs hela texten

Lite intryck av Dynasty Warriors 7

Lämna ett svar

Så var Dynasty Warriors 7 äntligen här, och tandläkaren lyckades fixa min tand med en vanlig lagning utan att behöva rotfylla, för vilket min plånbok är evigt tacksam. En bra dag på det hela taget, och jag som hade sån ångest tidigare.

Jag firade kvällen i sällskap med Liu Bei och Guan Yu. Shu är förstås det första riket jag vill spela med, som vanligt. Redan från start märks det en ganska markant skillnad. Istället för att jag får välja min karaktär och sedan spela igenom hela historien (från år 180-nånting till 236) så börjar jag i rollen som Liu Bei. Direkt från mellansekvenserna står jag i hans skor och striden är igång. Inget bläddrande i menyer utan pang på bara. Det är en skön förbättring och skapar betydligt större flyt. De flesta minisekvenserna under själva striderna är också eliminerade vilket gör att det blir mer överskådligt. Jag minns med fasa de första spelen då varenda öppnad port eller besegrad fiende innebar en meningslös femsekundersfilm som tog lika länge att ladda. ... Läs hela texten

Det luktar kakor i mitt kök

Lämna ett svar

Stressig vecka nu. Igår fick jag en HETT efterlängtad försändelse som jag tillbringade hela kvällen åt att förbereda en videogrej om. Idag var jag iväg på träning med jodo-gänget. Förutom att nöta befintliga grejor fick jag också lära mig en ny kata i tanjojutsu (kort stav) och iaido. Båda var riktigt kul och ett bra komplement till min jodo och kenjutsu. En himla massa stilar börjar det bli.

Men sen var jag tvungen att åka och handla för att förbereda inför torsdagsfikat. Imorgon ska jag nämligen till farbror tandläkaren som kanske eller kanske inte ska göra en rotfyllning, vilket kanske eller kanske inte innebär att jag är utslagen resten av veckan. Imorgon får jag också det efterlängtade Dynasty Warriors 7 så om jag inte är död tänkte jag börja hårdlira det. ... Läs hela texten

300 toppspel #13: Frontier: Elite II

Lämna ett svar

Frontier: Elite II
Format Amiga
Utvecklare David Braben
År 1993
Genre Rymdodyssé

Julen 1993 var en av mina bästa någonsin, efter 1997 då jag fick Symphony of the Night förstås. Då låg nämligen Frontier: Elite II under granen, ett spel som skulle komma att ta över mitt liv. Efter en viss inlärningskurva. Först förstod jag absolut ingenting och behövde lite hjälp att komma igång. Men sen… Långt innan Grand Theft Auto och andra sandlådor gav Frontier fullständig, total frihet. Jag började med en ynka Eagle mk II och lite krediter på fickan, i ett grannsolsystem till Solen. Sen var det helt och hållet upp till mig att skapa min lycka. Och som jag gjorde det. Jag byggde ett affärsimperium och tjänade miljoner på varje tripp i min Panther Clipper. Jag åkte ner till de gamla Elite-systemen och pangade pirater i Riedquat. Jag köpte en Imperial Trader och lastade den full med kanoner och blev en oslagbar prisjägare i närheten av Achenar. Jag smugglade nervöst slavar till Van Maanen’s Star. Jag förde till och med dagbok över mina upplevelser, på de där långa resorna in från maskhålshoppen. Skulle ett nytt Elite släppas idag skulle jag nog lägga ner all annan verksamhet. Hör du det, David Braben? ... Läs hela texten

Universal Game Crossover Chart, now even more universal

Lämna ett svar

Based on a huge amount of tips and suggestions from NeoGAF, as well as some additional research, I can now present the updated version of the Universal Game Crossover Chart. Loads of new games have been added along with a few more companies.

Some unknown connections caused a major headache, like Mega Man having to have a connection to Boktai and Wario once meeting Bomberman. The fact that Xenosaga characters appeared in Super Robot Wars also presented a challenge, although as with Marvel, Disney and DC I’m only making a brief list of non-game properties. ... Läs hela texten

En av Philip K. Dicks bättre

Lämna ett svar

Jag såg The Adjustment Bureau ikväll, efter en after work-middag på Östersunds bästa matställe Shanghai Wok (oxfile med vitlök och svartpeppar där är för gudomligt god). Jag visste praktiskt taget ingenting förutom att jag hade läst att den var baserad på en historia av Philip K. Dick. Han är förstås allra mest känd för romanen Do Androids Dream of Electric Sheep som var grunden för Blade Runner, men när jag kollar lite närmare ser jag en hel rad av rätt speciella filmer: Total Recall, Minority Report och A Scanner Darkly är allihop baserade på Dicks böcker. Inte illa. ... Läs hela texten

Goda och dåliga nyheter

Lämna ett svar

Mycket som händer i spelvärlden nu, och framför är det mycket dåligt som händer. Mega Man Universe, det där skojfriska klipp-och-klistra-projektet med bland annat Bad Box Art Mega Man, är nerlagt. Detta efter att Mega Mans pappa Inafune slutade på Capcom och en massa kritik mot spelet. Vi får se vad som händer med Mega Man Legends 3 som fortfarande inte är 100% bekräftat.

Även Sonys halvlovande onlinerollspel The Agency är nerlagt, samtidigt som stora delar av Sony Online Entertainment får gå. Det är kanske förståeligt eftersom vi inte fått se något av det på evigheter och då SOE:s övriga titlar gått dåligt på sistone, men alltid synd när spel man kikat på en längre tid försvinner. Tyvärr tror jag inte att Free Realms fyller det vakuumet, särskilt inte på Playstation 3. Konsol-MMO-döden fortsätter alltså… ... Läs hela texten

Två små besvikelser

Lämna ett svar

Jag testade två nya demo som har släppts på Playstation Store idag: Ghostbusters: Sanctum of Slime och Moon Diver. Båda är fyrspelaractionspel som bygger på gammal beprövad spelmekanik, i det första fallet spel som Alien Breed eller Chaos Engine, och i det andra fallet en ganska trogen tolkning av Strider. Det hade kunnat vara riktigt kul.

Men efter en stunds testande är jag inte alls särskilt nöjd. Ghostbusters är själlöst (ironiskt nog) och extremt taffligt. Stela miljöer, ett avlägset perspektiv, stel spelmekanik, praktiskt taget inga reaktioner på när man skjuter saker, otydliga vågor av fiender som mejar ner ens energi utan att man ser några indikationer på att man blir träffad, och en total brist på Ghostbusters-känsla. Visst är det okej att originalteamet har bytts ut mot en hoper nykomlingar men då ska de också ha lika starka personligheter för att det ska funka. Det här känns som en billig klon, typ som de där Disney-kopiorna som ofta ligger i reabackarna. Hade det hetat Ghosthunters hade jag inte alls varit överraskad. ... Läs hela texten

300 toppspel #12: Mega Man

1 svar

Mega Man
Format NES
Utvecklare Capcom
År 1989
Genre Plattform

”Han blinkar!” Det var min importspelande kompis Magnus mest imponerande intryck av det sprillans nya plattformsspelet som fortfarande inte hade hittat till Europa. Detta i en tid då all överflödig animation prioriterades bort i NES-kassetternas trånga innandömen. Men när jag äntligen fick spela det själv var det förstås inte det som var höjdpunkten. Mega Man var så nära perfektion det gick att komma, med en precision i kontrollen som fortfarande nog inte är överträffad. Det behövdes, för det var också ohygglosvårt och brutalt oförlåtande. Även om de ursprungliga sex bossarna gick att besegra med lite jobb (och gärna att man visste rätt vapen att använda) var Dr Wily-banorna ruggigt elaka. Jag minns att det diskuterades på skolgården om effektiva strategier men ingen kunde säga med säkerhet vad som var ett bra vapen mot Mega Man-kopian. Jag klarade det till slut, vilket är en av mina större spelmässiga bragder. Senare skulle tvåan överklassa del ett på samtliga punkter och bli det ultimata plattformsspelet men jag glömmer aldrig upplevelsen med det första Mega Man. ... Läs hela texten

En trave höjdarspel anlände

Lämna ett svar

Idag kom posten med min andel av Arkadtorgets Japan-deal, färska från den uppåtstigande solens land. De luktar aningen radioaktivt men jag borde överleva. Spelen är fyra riktiga höjdare som jag kom över för sammanlagt cirka en tusenlapp, och riktigt rejäla bitar. MVS-kassetter är i praktiken samma titlar som hemkassetterna till Neo-Geo fast i enklare höljen och annorlunda kortkontakter. Man får inte de hysteriskt snygga omslagen men i gengäld är spelen ruskigt mycket billigare och så finns det en del titlar som överhuvudtaget inte existerar i hemmaformat. ... Läs hela texten