När ens gamla tvätt blir arkeologi

Lämna ett svar

Det är avslappnande på något sätt att hålla på med arkeologi i World of Warcraft. Det finns hela tiden ett mål eller fyra och man kan sitta och göra det samtidigt som man håller på med något annat. Idag fick jag tvätten gjord i intervaller medan Laevyn satte sig på en längre flygtur tvärs över Kalimdor. Man behöver inte oroa sig för andra spelare som envisas med att stjäla ens noder (vilket är anledningen till att det mesta farmandet måste göras tidigt på morgonen), utan kan i lugn och ro vandra runt. Det enda egentliga hindret är fiender som råkar vara i närheten men för en rogue är inte det ett större problem. Bang, sap! ... Läs hela texten

Dungeon Fighter Online kommer till 360

Lämna ett svar

Det ytterst intressanta Dungeon Fighter Online har hittills varit en succé till PC. Spelet är en blandning mellan beat’em up och MMO, lite som Dungeons & Dragons: Shadow Over Mystara möter Diablo, eller ganska mycket som de faktiskt. Jag har tänkt testa det vid ett flertal tillfällen men det har inte blivit av. Men nu blir det kanske läge, då spelet ska släppas till Xbox Live Arcade. Det återstår väl att se hur pass beroendeframkallande och dyrt det kan tänkas bli, men visst låter det mums med ett mer involverat beat’em up! ... Läs hela texten

Ännu fler vaga löften om Darkstalkers

Lämna ett svar

Yoshinori Ono, producenten bakom Street Fighter IV och Super Street Fighter IV (och, eh, Capcom Fighting Jam), har ännu en gång hintat om att ett Darkstalkers kan vara i görningen. Han är själv ett ordentligt fan till serien, men det senaste släpptes 1997 och var ingen jätteframgång ens då. Trots att figurerna fortfarande är folkkära och att det har släppts en del återutgivningar (en till PSP-releasen och en till Playstation 2 och Dreamcast) är det därför rätt förklarligt att Capcom är tveksamma. ... Läs hela texten

300 toppspel #11: Leisure Suit Larry 6

2 svar

Leisure Suit Larry 6: Shape Up or Slip Out
Format PC
Utvecklare Sierra
1993
Genre Äventyr

Jag var aldrig riktigt förtjust i Sierras äventyrsspel, med ett undantag. Alla Questarna (King’s, Space, Police) var mer eller mindre ospelbara och tog sig oftast på alldeles för stort allvar, men Leisure Suit Larry tog inte något överhuvudtaget på allvar, vilket var tjusningen. Det och de fagra damerna förstås. Jag köpte samlingsutgåvan med alla fem spelen upp till del sex, en utgåva jag tyvärr var korkad nog att sälja senare. Larry 6 blev favoriten och det var ett högt nöje att strosa runt på hälsoklubben La Costa Lotta och försöka lista ut hur man skulle flörta med alla tjejerna (som sedan, förstås, förnedrade Larry på de mest brutala sätt). Tjejen som visade sig vara en man är förstås oförglömlig, liksom den nattliga bungiejumpen som går snett, för att inte tala om spanjorskan vars idé om en trevlig kväll innefattar tarmsköljning. Smaklös men ytterst rolig humor hela vägen. ... Läs hela texten

Experiment i tre dimensioner

Lämna ett svar

Att rita är kul, det har jag hållit på med länge. Det har dock sina begränsningar. När jag väl har fått ihop en hyfsad skiss börjar det besvärliga jobbet, att dra om alla linjer, färglägga och så vidare. Jag förstår varför pixelgrafik inte längre är standard, för det är ett himla pyssel att få ihop.

Som omväxling har jag därför börjat leka lite med 3D-modellering. Jag använder DAZ Studio, ett gratisprogram, och ett gäng billiga modelldelar för att experimentera. Och det blir väldigt snabbt uppenbart att det knappast är någon barnlek det heller. Att hitta rätt prylar att klä sin grundmodell i är en sak, men sen är det tusen och åter tusen saker att tänka på. Allt måste justeras in i detalj för att passa, något som lyckligtvis är relativt enkelt. Och även om kläderna ”fastnar” på figuren och följer i poseringen så är det massvis som kan gå snett. Rörliga plagg måste anpassas till rörelsen eller eventuell vind, det ser ju lite knäppt ut om håret flaxar i vinden men en mantel hänger rakt ner. Clipping förekommer precis överallt och är omöjligt att få bort, det går bara att minimera så gott det går. ... Läs hela texten

Herregud, jag är gubbe

3 svar

Det slog mig idag när jag stod på Clas Ohlson, även känt som gubbdagis. Jag hade plockat med mig kartonger för att sortera upp kvitton, plastfilm för att täcka om några hyllor, och ett set med skruvmejslar. Så rotade jag lite förstrött i en CD-realåda efter The Essential Billy Joel. Herregud, det är ett tecken. Jag är gubbe!

Jag föredrar att tillbringa min tid hemma. Jag tycker det var bättre förr. Jag har en rad kroppsliga skavanker som uppträder någon gång då och då. Jag blir varsam när jag passerar ett gäng skräniga ungdomar, särskilt på kvällen. Jag lyssnar på Dire Straits, Billy Joel, The Beatles och Meat Loaf. Jag har precis börjat träna mig i att använda käpp (om än en käpp som är anpassad specifikt för att spöa svärdsmän). Det är banne mig bara en basker och en folkilsk liten terrier som behövs för att jag ska vara representativ för den genomsnittliga halvpigga sjuttioåringen. ... Läs hela texten

Hur kunde jag missa Storm Peaks?

Lämna ett svar

Nu håller jag på att spela igenom Wrath of the Lich King igen med min worgen, och den här gången hade jag tänkt fokusera på Storm Peaks istället för Icecrown som sist. Eftersom jag är arkeolog hade jag tänkt fokusera på dvärgarna och Brann. Jag hade fått för mig att det inte fanns särskilt många uppdrag i området, men nu vet jag varför. Jag hade missat ett litet uppföljningsuppdrag där man skulle iväg och leta rätt på en borttappad goblin. Senast hoppade jag över det helt, men det visar sig att det var nyckeln till nästan allting i zonen. ... Läs hela texten

Spelbranschens fula ankungar

1 svar

Det finns utvecklare som ibland verkar vara en halv generation före alla andra och pressar hårdvara på rent löjliga sätt. Epic, Naughty Dog, Crytek, Id. Deras spel blir ofta ammunition i fanboykrig och pushade som höstens, eller årets, storspel. Sen finns det också massvis av kompetenta utvecklare som kanske inte riktigt har det där alldeles extra men som får strålande resultat av att bygga ihop sina egna motorer eller kanske låna teknik från de stora, och som i slutändan ändå presterar grafik tillräckligt fläskig för att passa i vilken CDON-trailer som helst. ... Läs hela texten

Recension: Yakuza 4

Lämna ett svar

Spelvärldens svar på Gudfadern-trilogin heter inte Grand Theft Auto och det heter sannerligen inte The Godfather: The Game. Nej, den bästa motsvarigheten till Coppolas mästerverk är Segas intensiva gangsterromantik i Yakuza-tetralogin. Här har vi spel som inte är rädda för att dränka spelaren i mellansekvenser, som till råga på allt är proppfulla med dialog mellan bistra karlar i kostym, och där det ibland kan vara långt mellan actionbitarna. Men i gengäld får vi karaktärer som känns mer levande än de flesta i sammanhanget och en historia som både är mer trovärdig och engagerade än mycket annat. ... Läs hela texten

Rock Band 3 blir ännu bättre nästa vecka

Lämna ett svar

Några av mina favoritlåtar att spela i Rock Band 3 är de av Billy Joel, särskilt sedan jag köpte keyboarden. Att han är en gudabenådad pianist är rätt uppenbart när man ser en del av noterna. Nu fick jag precis veta att det kommer ännu ett paket låtar nästa vecka, med fokus just på piano, och jag ska absolut köpa allihop!

”Prelude: Angry Young Man” är nästan övermänsklig i början och kommer troligen att vara en av spelets svåraste pianolåtar, men annars är det väl ingen superhöjdare. Sen kommer också det storslagna medleyt ”Scenes From An Italian Restaurant” (solot vid 2:50 lär bli mördande…) och den finstämda ”She’s Always a Woman To Me”. Sen kommer också ”I Go to Extremes”, ”Miami 2017 (Seen the Lights Go Out on Broadway)” och ”My Life”. ... Läs hela texten