Airball
Format Atari ST
Utvecklare Microdeal
1987
Genre Självplågeri

Ett av mina överlägset starkaste spelminnen från barndomen var när vi besökte kusinerna, som ägde den exotiska datorn Atari ST. Där fick jag spela höjdare som Mouse Trap, Defender of the Crown, Iron Lord, Wrath of Nikademus och Road Runner, men det som fastnat är Airball. En blandning av udda grafik, de hypnotiskt vindlande ormarna, ett häftigt soundtrack och en överjävulsk svårighetsgrad gjorde det oförglömligt. Man blev förvandlad till en bräcklig boll av en ond magiker och var tvungen att utforska hans palats, som förstås var fullständigt proppfullt med saker som är direkt dödliga för en stackars boll. Inte nog med att man uppenbart dog av att köra in i spikar, man dog också av vissa golv, av för höga fall eller genom att blåsa upp sig lite för mycket (vilket man behövde göra regelbundet för att inte få slut på luft). Med några futtiga liv måste man hitta nya föremål för att ta sig vidare och klara hela spelet, annars var det bara att börja om. Det var som Marble Madness för masochister. Möjligen snäppet snällare än Spelunker men ondskefullt ändå. Jag vill ha en ny version så jag får anledning att uppfinna helt nya svordomar. ... Läs hela texten