Så var Snow Crash utläst för …te gången och jag är i det där tillståndet, som Neal Stephenson så passande beskriver en karaktär i boken, där man bara vill hitta någon att berätta för. Jag har ingen halvmiljonspublik i en virtuell amfiteater att berätta för men det får gå ändå.
Jag tror att jag har ändrat uppfattning lite. Snow Crash skulle visserligen bli bra som MMO men förmodligen ännu bättre, och mer fokuserat, som ett hejdundrande actionäventyr. Tänk dig Call of Duty blandat med Uncharted… kryddat med Tron och Waterworld. Snow Crash är, i sin andra halva, en rad med spektakulära scener som hämtade ur vilket actionspel som helst, och oerhört visuell. Faktum är att den ursprungligen var tänkt som seriebok, och jag vet inte om den hade blivit bättre eller sämre så. Med en riktigt bra tecknare hade den kunnat vara det bästa sedan Watchmen (eller möjligen, hädiskt som det må låta, bättre), nu är jag nöjd att Stephenson och Moore valde olika medier så jag kan ha en favorit i vardera.
