Förlåt mig, Billy Joel!

Jag tror aldrig att Billy Joels gamla genombrottslåt Piano Man har blivit så misshandlad som i kväll. Jag satte mig med Rock Band 3 och värmde upp med Bohemian Rhapsody, på normal så klart. Det gick rätt bra, så med glatt humör begav jag mig in i träningsläget för att göra ett nytt försök att bemästra den här låten, som, inte helt oväntat, är en av de bästa pianolåtarna i spelet.

Utmaning nummer ett är den inledande slingan som börjar med ett kort ackord och sedan gör en liten vals över halva klaviaturen, ett till ackord och så några upprepade toner. Den är svårare än den låter, men till slut tror jag att jag har fått kläm på den. Det är kortare än man tror mellan noterna. ... Läs hela texten

Shaana är heligare än du

Förutom min huvudkaraktär Telperiel, som sedan igår är tillräckligt utrustad för att kunna köra Zul’Gurub längre fram, och min alkemist/arkeolog Laevyn som för närvarande kämpar sig genom Northrend, så spelar jag i nuläget lite med min paladin Shaana också. Hittills har det varit Retribution hela vägen, men igår fick jag ett infall och gjorde mig redo för att spela som Holy.

Det är första gången jag överhuvudtaget spelar som helare i det här spelet, om man inte räknar lite experimenterande med en präst för typ fem år sedan. Därför är det lite läskigt. Det absolut värsta skulle ju vara att hela gruppen dör det första som händer och att man blir utskälld. Jag köpte på mig grundläggande utrustning så att jag åtminstone hade lite intellect, och redde ut alla nya och förvirrande förmågor på knappraden. Jag kör stenhårt på originalinterfacet i World of Warcraft så därför är det extra noga att allt ligger på ett logiskt sätt. ... Läs hela texten

Och så var det det där med reklam

En bit nere till höger har jag numera en reklambanner för den japanska skivaffären CDJapan.co.jp. Det är den första reklamen på The Bearded Nerd och det blir inte den sista. Även om jag skulle vilja driva sajten helt och hållet ur egen ficka tycker jag också att det är dags att tjäna lite pengar på mitt skrivande.

Jag har också lagt upp Google Adsense-länkar som automatiskt anpassas till det som står i texten. Förhoppningsvis innebär det något intressant som kan locka. Där är väl det enda problemet att många annonsörer inte är så värst attraktiva, särskilt när jag skriver om World of Warcraft. Företag som säljer guld annonserar så det stänker och det är absolut inget jag tänker uppmuntra, så jag har redan blockerat en hel drös av dem. ... Läs hela texten

Zul’Gurub återvänder till World of Warcraft!

Det blev ingen långvarig frånvaro för våra favorittroll i Zul’Gurub. Redan i nästa patch, 4.1, kommer Zul’Gurub att öppna igen, den här gången som 5-manna och anpassad för Heroics. Prylar på nivå 353 kommer att dyka upp, troligen en blandning av gamla favoriter och en del nytt. Det ska också vara en ny handling, vilket troligen kommer att fortsätta spåret från uppdragen i Stranglethorn, där Jin’do (i spökform) och en återupplivad Mandokir håller på att mobilisera. Därför är Hakkar troligen inte tillbaka eller åtminstone ordentligt försvagad, och det är tveksamt om alla de gamla bossarna kommer tillbaka. Istället för den gamla tigern kommer det att finnas en panter att få tag på, så möjligen har Arlokk god chans att få vara med. Jag skulle tvivla på att mekaniken med The’kal går att flytta över helt och hållet då det bara blir fem spelare inblandade, åtminstone utan att dumma ner striden ordentligt. ... Läs hela texten

Så var det dags för Snow Crash igen…

Min favoritbok genom alla tider heter Snow Crash och är skriven av Neal Stephenson. Det har jag vetat ett bra tag men varje gång jag läser den, vartannat år eller så, blir det mer och mer uppenbart. Häromdagen öppnade jag den igen och det tog inte många minuter förrän jag var ohjälpligt fast. Från första sidan där vi möter The Deliverator, en högteknologisk pizzautkörare, och får en inblick i den alternativa nutid som Stephenson föreställde sig för tjugo år sedan. Det är en hysteriskt stiliserad värld där kapitalismen och konkurrensen har drivits till sin spets, där USA numera är ett lapptäcke av privatiserade stadsdelar och franchiser som ligger i någon sorts vapenstillestånd gentemot varandra. Det är osannolikt men ändå inom rimlighetens gräns på något sätt, en modern och ännu mer satirisk, om än inte riktigt lika dystopisk, version av Orwells 1984. ... Läs hela texten

300 toppspel #8: Xenogears

Xenogears
Format Playstation
Utvecklare Monolith/Square
År 1998
Genre Rollspel

När jag flyttade till Linköping hamnade jag i närheten av Nordicgames affär där och fick därför goda importmöjligheter. Därför beslöt jag mig snabbt för att modda min Playstation för att kunna köra amerikanska spel, främst med Final Fantasy VIII i åtanke men även spel som Lunar och Xenogears. Jag vet inte varför jag köpte Xenogears, jag hade inte följt det särskilt noga sedan den amerikanska premiären ett år tidigare. Men det jag fick var inget mindre än ett mästerverk. Fantastiska karaktärer, en sjuhelsikes komplicerad handling i lager efter lager, ett skönt och varierat stridssystem, bra antagonister och skön grafik. Men framför allt tidernas bästa rollspelssoundtrack av Yasunori Mitsuda. Enskilda Final Fantasy-stycken må vara bättre men som helhet får Uematsu se sig slagen här. Det gjorde de nära åttio timmarna otroligt njutbara. Det skulle dröja några år innan jag kämpade mig klart genom hela spelet och nådde fram till slutet, för att där mötas av det gudomliga stycket ”Small Two of Pieces” och Joanne Hoggs ljuvliga stämma. ... Läs hela texten

Minns någon Interface?

Förord: En gång i forntiden, cirka 2002 någon gång, letade jag rätt på gänget bakom den anrika tidningen Interface, och ställde några frågor. Det var en av mina första intervjuer och kanske inte hundra procent genomarbetad men jag fick ändå en liten inblick i vad som hade hänt bakom kulisserna. Jag fick tag på Jonas Darnell (tecknare, även känd för en hel massa andra serier) och Henrik Arnstad (som skrev ”En liten bok om spel”) och fick därigenom veta att den legendariske Zyber-Zluggo egentligen var Henrik Brandendorff, vars namn man kan se som översättare av diverse TV-program numera. Jag växlade även några ord med honom. Men texten publicerades aldrig då och blev liggande. Nu tänkte jag dela med mig av texten och lite minnen… ... Läs hela texten

300 toppspel #7: Rock Band 3

Rock Band 3
Format Playstation 3/Xbox 360/Wii
Utvecklare Harmonix
År 2010
Genre Musik

Trots att jag spelade Guitar Freaks flera år innan Harmonix ens började ta världen med storm med Guitar Hero, så var jag inte med på Rock Band-tåget från början. Det var lite irriterande med nya gitarrer hela tiden och att de till en början inte var kompatibla mellan spelen. Men till slut fick The Beatles mig att kollapsa och jag köpte både det och Rock Band 2. De spelen lade grunden för min nyväckta musikspelskärlek, men det blev Rock Band 3 som verkligen befäste den. Jag har importerat all min musik till det här spelet och har närmare fyrahundra låtar tillgängliga, vilket är tillräckligt för att vilket festgäng som helst ska kunna spela i timmar. Men trots att det inte blivit någon större framgång och att hela genren nu har tvärdött fortsätter Harmonix att harva på med nya låtsläpp, särskilt gamla 80-talshöjdare som passar perfekt till det sköna pianot som jag sakta blir bättre på. Artistutbudet blev också betydligt bredare och fyller bara Harmonix på med något låtpaket vardera på artister som Roxette, Meat Loaf, Dire Straits och Chicago så gör det kanske inget att det troligen aldrig blir ett Rock Band 4. Då kommer jag aldrig att behöva ett nytt spel. ... Läs hela texten

Cave fixar skuggteater på Live Arcade

Arkadspelsmästarna Cave har precis hållit en presskonferens där de utannonserade tre spel. Dels kommer shoot’em up:et Akai Katana att släppas till Xbox 360 som Akai Katana Shin. Vi kan vänta oss sedvanlig perfektion där. Sen har de även visat det ytterst märkliga Instant Brain som verkar vara en Visual Novel komplett med halvklädda animeflickor.

Men de visade också Nin2-Jump, som uttalas Nin Nin Jump. Det är ett plattformsspel till Xbox Live Arcade med minst sagt ovanlig design. Huvudpersonen är en figur i en skuggteater och är därför en platt, oanimerad siluett på en pinne. Framför ”scenen” sitter en rad huvuden som reagerar på vad som händer i ”teatern”. Det ser ut att vara ett pyssligt plattformsspel som påminner lite om magnethoppandet i Castlevania: Order of Ecclesia. Med Cave bakom spakarna borde det bli intressant och förhoppningsvis kommer det även till våra breddgrader under 2011. ... Läs hela texten

Arkadspelet är på plats!

Så där ja! Strax före lunch ringde arkadsäljaren och var på väg hit. En kort skottning senare var jag redo. Vi baxade ner åbäket från lastbilen och först då insåg jag hur jäkla stort det är. Vi snackar 77 cm gånger 106 centimeter i midjemått och cirka 190 högt. Lyckligtvis är kabinettet monterat på fyra hjul och relativt lättflyttat. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag inte valde Tekken-kabinettet som hade behövt köras in på pall.

Det första hindret var tröskeln. Vi fick lyfta, trycka och slita en hel del, men till slut var hela inne och jag kunde placera undan det i hallen. Vi gjorde upp affären och jag blev 2900 kronor fattigare. Sen åkte han och jag stod där, som nybliven arkadägare, med närmare två kubikmeter skrot i hallen. ”Vad har jag gjort?” tänkte jag. ... Läs hela texten