Farväl, Bizarre Creations

Igår tog det officiellt slut. Bizarre Creations stänger ner efter tjugoen år av verksamhet. Man kan tycka att det var orättvist. Ändå klarade sig Bizarre längre än många andra studior i liknande situationer.

Som jag skrev tidigare fick exempelvis Pandemic stänga utan att The Saboteur fått en riktig chans, och Factor 5 packade ihop när Lair blev en flopp. Bizarre har haft otur en längre tid och tyvärr håller det inte i dagens bransch. 2007 började man ana oråd när Microsoft släppte ut Project Gotham Racing 4 nästan osynligt. Då var kontraktet slut och de ville tydligen inte ha med Bizarre att göra längre. Året därpå gjorde Bizarre actionspelet The Club åt Sega, men också där kändes det direkt att spelet var chanslöst. Bizarre köptes upp av Activision och sattes på att göra två titlar: ett actionfyllt bilspel, Blur, och ett tredjepersonsactionspel, James Bond 007: Blood Stone. Man kan tycka att deras expertis var perfekt för spelen, men båda floppade. James Bond för att det var dåligt och Blur för att det släpptes samtidigt som liknande Split/Second och, återigen, för att det fick väldigt lite uppmärksamhet. ... Läs hela texten

Snart blir jag arkadägare

Jag äger det mesta som är intressant i spelväg men en sak har aldrig blivit av: ett arkadkabinett. Tidigare har jag inte bott lämpligt till eller haft för lite pengar, eller så har det helt enkelt inte funnits några på lämpligt avstånd. Ett arkadkabinett är ju onekligen en rätt rejäl pjäs på minst 75*75*180 centimeter och 80-100 kilo. Inget man skickar med Posten direkt.

Varför ska man då ha ett arkadkabinett i hemmet? Är inte arkadspel förlegade? Mja, och nej. De allra flesta spelen som någonsin har släppts i arkadhallarna finns för hemmabruk i olika mer eller mindre bra konverteringar. Det släpps nerladdningsbara titlar till konsolerna i drivor och om man vill, och inte bryr sig särskilt mycket om upphovsrätt, kan man emulera 99% av allt. ... Läs hela texten

Recension: Farming Simulator 2009

Man ska vara försiktig med vad man lovar. En diskussion ledde in på ämnet bisarra spel och Farming Simulator kom på tal. Jag nämnde att det skulle vara kul att recensera. En vacker dag dyker så Farming Simulator 2009 upp på mitt bord, och det är bara att sätta igång.

I Farming Simulator har jag ärvt en gård med hyfsade landytor och en uppsättning dugliga men rostiga maskiner, samt 12000 dollar på fickan. Det är allt jag får veta och tydligen allt jag behöver veta, för sen dumpas jag på gårdsplanen. Jag är en lönnfet karl i hängselbyxor. Spelet låter mig inte döpa mig men jag kallar mig Frans, av rebelliska skäl. Farmare Frans. ... Läs hela texten

Recension: Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds

Elva år har gått sedan jag med spänning petade in mitt sprillans nya importerade Marvel vs Capcom 2 i den nymodifierade Dreamcasten, i ett studentrum i Linköping. Det känns som en livstid sedan, när det snarare bara är en tredjedel. Jag gillade det extrema tempot och utbudet av karaktärer, men slutade spela när jag fick tag på Street Fighter III: Third Strike. Uppenbarligen gjorde inte alla det. Marvel vs Capcom 2 har förblivit ett av de allra mest populära fightingspelen all denna tid. ... Läs hela texten

Kungserien Linda och Valentin

Idag är det Alla Hjärtans Dag och Valentin har namnsdag. Det fick mig osökt att tänka på ett av fiktionens bästa par, rymdtidsagenterna Linda och Valentin från Jean-Claude Mézières och Pierre Christins seriealbum med samma namn.

Mitt minne av Linda och Valentin är starkt kopplat till Sorsele, där jag tillbringade många somrar med mormor och morfar. På biblioteket där fanns av någon anledning de flesta av albumen som jag passade på att låna varje gång.

Valentin (Valerian i originalet) är en rymdtidsagent från framtiden som i seriens början arbetar för Galaxity, mänsklighetens centrum. I den första berättelsen, som tyvärr inte är utgiven som separat album utan bara som del i en serietidning, åker han tillbaka till medeltidens Jorden där han möter Linda (eller Laureline från början) som visar sig vara en väldigt ambitiös tös. Hon följer med honom tillbaka till framtiden och blir agent även hon. ... Läs hela texten

150 miljoner Playstation 2:or

Idag utannonserade Sony att man har sålt/skeppat hela 150 miljoner Playstation 2 på de tio år och elva månader som gått sedan premiären. Det är lite drygt en konsol såld varannan sekund, eller som någon påpekade på NeoGAF, en konsol på var fyrtionde invånare på jorden. Det är rätt många.

I och för sig äger jag själv fyra burkar, varav bara två fungerar längre. Men ändå. De berättade också att 1,52 miljarder spel har sålts, det vill säga drygt tio per enhet, så det är inte som att alla konsolerna har stått oanvända. Slutligen berättades att det finns 10828 olika spel över hela världen, varav många säkerligen enbart i Japan men ändå fler än någon någonsin behöver. ... Läs hela texten

Dags att varva upp för Dynasty Warriors 7

Nu är det bara ungefär en månad kvar till Dynasty Warriors 7, och jag börjar faktiskt känna hypen stiga trots att jag var rätt besviken på del sex. Koeis evighetsserie tog steget in i nuvarande generation 2008 men kändes då extremt gammalt. Nog för att Dynasty Warriors 2 (på Playstation 2) kändes som det tillhörde föregående generation också, men det är inget Koei verkligen behövde upprätthålla vid nästa generationsbyte också. Jag drog igång det en sväng nu och det känns väldigt tamt jämfört med exempelvis Sengoku Basara. ... Läs hela texten

300 toppspel #6: Bombastic

Bombastic
Format Playstation 2
Utvecklare Capcom
År 2004
Genre Pussel

Under några år i mitten av 2000-talet var Capcom riktigt illa ute. De experimenterade med allt möjligt och det mesta var skräp. Därför var inte förväntningarna särskilt höga på Bombastic, uppföljaren till pusselspelet Devil Dice. Men det visade sig vara ett av de allra bästa i genren någonsin. Liksom Devil Dice bygger Bombastic på att du springer runt på en spelplan nersållad av tärningar och välter dem tills numren matchar, men istället för att de bara tynar bort exploderar tärningarna i Bombastic. Det gör tempot betydligt mycket högre och när det går som bäst och stora delar av spelplanen håller på att explodera är det också farligast. Men det som gjorde Bombastic till ett av mina favoritpussel var flerspelarmöjligheten. Jag fick aldrig tillfälle att spela med fyra kompisar i femspelarläget, men jag och en polare satte oss ner för att testa spelet sent en kväll. Framåt småtimmarna insåg vi hur vansinnigt kul vi hade haft. Bombastic är en av förra generationens bortglömda pärlor. ... Läs hela texten

Total Eclipse of the Heart är totalt episk

Igår dök en liten extra uppdatering upp i Rock Band 3, med anledning av att det är Alla Hjärtans Dag nästa vecka och att en massa folk (suck…) har anledning att fira den dagen. Bland andra klassiker i utbudet fanns Bonnie Tylers gamla 80-talspowerballad Total Eclipse of the Heart, som är känd för att ha en ordentligt kryptisk video där sångerskan verkar vara lärarinna i en pojkskola där killarna kutar runt och spökar hela nätterna. Den var fantastiskt rolig att sjunga i Singstar så därför var det givet att skaffa den till Rock Band, som jag spelar nästan uteslutande i musikspelsväg numera. ... Läs hela texten

Konsten att mörda en spelfigur

Jag nämnde igår att Krome, som tills nu har ägt licensen till Spyro (som de köpte av Insomniac och Sony), gick omkull förra året. Nu vet vi vart den relativt lukrativa spelserien tog vägen. Activision tog över den, och har bestämt sig för att fylla den med bajs.

Skylanders: Spyro’s Adventure ska bli ett plattformsäventyrstjosan, med en alldeles särskild gimmick: med spelet följer plastfigurer av Spyro och kompisar, som kan placeras på en liten platta och ”scannas” in i spelet för att spelas med. Förutom att det helt och hållet motsäger Activisions snack om att spel baserade på plastprylar inte längre är intressant så är väl idén hyfsad. Lite Eyepet/Eye of Judgment/Barcode Battlers så där, och så kommer kidsen säkert att vilja samla alla figurerna för att kunna ha dem i spelet. Förutom en liten detalj. ... Läs hela texten