Inte illa Menat

1 svar

Jag har inte riktigt fastnat för någon av nykomlingarna i säsong två av Street Fighter V, men kanske beror det mest på att jag inte har hunnit spela så mycket. Akuma är Akuma. Kolin är faktiskt roligare än vad jag trodde, men måste absolut spelas med hennes originalkostym istället för pälskappan. Ed är inte alls min grej, men coolt att han fungerar som en Tekken-figur. Och så Abigail, som är stor och korkad och märklig, men betydligt mer personlighetsfylld än vad det verkade först. ... Läs hela texten

Det allra största Legot

Lämna ett svar

Ja, och så var den officiellt utannonserad. Ryktena började bli löjligt detaljerade och häromdagen läckte några bilder efter en annars extremt tajt hajpperiod. Men nu kan vi alltså konstatera att Lego firar fyrtioårsjubiléet för Star Wars med sitt största bygge någonsin, till det högsta priset någonsin.

Den nya Millennium Falcon verkar vara generellt i samma storleksordning som den gamla, men eftersom den kostade 30.000 kronor har jag ingen här att jämföra med. Givetvis är utsidan mycket mer detaljerad tack vare dels många fler bitar och dels många nya bitar. Den här är ytterligare tvåtusen bitar större än föregångaren och det mesta har hamnat på utsidan men det finns också två mindre interiörer med dels en korridor och dels rastrummet med det där spelbrädet. Och så förstås cockpit, som den här gången har specialtryckta kupoldelar istället för att bara ringa in framrutan med pinnar. ... Läs hela texten

En första bild med Intuos Pro

Lämna ett svar

Efter att ha ritat så mycket på sistone blev jag inspirerad att ta nästa steg, bort från min urgamla Wacom-platta som jag tror var en Volito. Så jag köpte mig en rejäl uppgradering: Wacom Intuos Pro (medelstorleken). Efter en hyfsat smidig installation har jag inte egentligen testat några riktiga ritverktyg av den högre klassen. Troligen skaffar jag mig Painter Essentials till att börja med. Men jag tänkte jämföra med mitt gamla Photoshop utan att trimma in pennan särskilt mycket.

Jag kan konstatera att det är mycket lättare att dra hyfsat raka, jämna linjer. Jag behöver inte heller trycka särskilt hårt, vilket var det största problemet med den gamla. Så med enklast möjliga medel provade jag att färglägga en av mina oanvända bilder och förutom att linjerna ser alldeles för homogena ut så är jag nöjd hittills. Det gick överlag mycket snabbare än förut att färglägga också. Jag tror att jag och min Intuos kommer att bli väldigt goda vänner … ... Läs hela texten

Review of Revoltech Donatello

1 svar

Cowabunga! Err, do they really say that still? I used to be a huge fan of Teenage Mutant Ninja Turtles, like everyone else around 1990, but I never really got back to them in their later incarnations. I did note that they have had a bunch of really cool figures, but I wasn’t quite interested enough to make an order. When I stumbled on the entire set in a collectible shop though, I had to buy Donatello as he was my definite favourite. It’s actually quite possible that he influenced me to start practising jodo. ... Läs hela texten

Lego Ninjago City (70620)

Lämna ett svar

Det känns som att det bara var igår som Lego släppte The Lego Batman Movie, som byggde på samma koncept som den fantastiska The Lego Movie, fast fokuserat på Batman och hans skurkgalleri. Därför är det lite märkligt att ännu en storfilm enligt samma mönster snart släpps: The Lego Ninjago Movie. Men det innebär i alla fall en serie extremt spektakulära byggset och inget är mer spektakulärt än Ninjago City.

Till den första filmen kom Sea Cow, ett gigantiskt och oproportioneligt piratskepp med tusentals delar. Det måste förstås överträffas, så till den här filmen får vi Ninjago City, ett superdetaljerat och superstort bygge som visar upp den märkliga Ninjago-världen där klassiska (och stereotypa) Asien-teman blandas med robotar och svävare. Resultatet blir ganska cyberpunkigt och det är faktiskt den övergripande känslan av det här setet. Och cyberpunk är något som aldrig egentligen har funnits i Lego, så det är en välkommen nyhet. ... Läs hela texten

Nu börjar Nintendos höst

Lämna ett svar

Sedan jag blev klar med Breath of the Wild har min Switch mest stått och samlat damm. Det finns en del riktigt intressanta spel, som Disgaea 5, Wonderboy och I Am Setsuna, men varje gång jag sneglar på köpknappen stör jag mig också på att spelen finns mycket billigare på annat håll. Nintendo känner inte till det här med rea, och jag uppskattar inte att känna mig lurad när jag handlar.

Men snart är det ändå dags för en rätt maffig Nintendo-höst. På tisdag släpps Mario+Rabbids: Kingdom Battle som överraskade alla på E3. Lättsamma Xcom-upptåg med Peach-parodier låter helt rätt. Sen hinner vi förmodligen inte spela klart det innan 15 september, då Metroid: Samus Returns trillar ner på 3DS, som det sista stora spelet på formatet och en nyversion av det enda Metroid-spel som jag inte har spelat i någon vettig utsträckning. Där har jag förbokat lyxversionen, för när det släpps Metroid-spel så måste man passa på. ... Läs hela texten

Nintendo-grafik från Deluxe Paint IV

Lämna ett svar
amiga_link_sprites

Kolla på den här bilden. Ganska ordinära Link-sprites från Zelda 3, eller hur? Finns överallt på nätet. Men faktum är att jag ritade dem där själv för hand, pixel för pixel, i Deluxe Paint IV. Jag hade förstås en förlaga och satt och kisade på screens från spelet – det här var på den gamla goda tiden då HDMI inte var påkommet och även bilder i officiella guider såg ut som grus. Så jag skulle vilja påstå att jag lyckades rätt väl.

I ungefär samma veva körde också Nintendo Magasinet en serie baserad på Super Mario World, som var ohyggligt mycket bättre tecknad än de hemskheter vi hade dragits med hittills. Det var en av mina första kontakter med manga som stil, och uppenbarligen blev jag så inspirerad att jag ritade av Peach från en av serierna. Eller, hon kanske hette Toadstool på den tiden men, jaja. ... Läs hela texten

Armiga – version 0.9

Lämna ett svar

Amiga 500 var min enda spelmaskin mellan 1989 och 1994, och min definitiva nostalgimaskin. På den spelade jag spel, ritade bilder och programmerade enkla Amiga Basic-grejer. Man kan minst sagt säga att den satte sin prägel. Jag har fortfarande kvar den och alla disketterna, men 3,5-tumsdisketter är ett bräckligt format och maskinen i sig krånglar ibland. Förr eller senare skulle allt vara förlorat för alltid. Nu är det förstås inga tidlösa mästerverk som gömmer sig på de här disketterna, men jag har sparat praktiskt taget allt från alla mina datorer och det vore synd att bli av med Amiga-generationen. ... Läs hela texten

De tio största Lego-seten

Lämna ett svar

Toys R Us hade en rea på ett lite oväntat set. Tower Bridge har funnits sedan 2010 men har överlevt år efter år och till och med fått sig en uppdatering. Det var halva priset på ett redan nedsatt pris och Tower Bridge är en fantastisk källa till beiga bitar, så jag slog till och släpade hem lådan med 4295 bitar för bara dryga tusenlappen. Kanske är det ett tecken på att mitt Lego-beroende börjar gå överstyr när jag tyckte att lådan var oväntat liten, eller kanske är det ett tecken på att Lego pressar gränserna för vad marknaden orkar med. ... Läs hela texten

Bara Avdank nu

Lämna ett svar

Jag känner att jag har skrivit lite på sistone och anledningen till det är huvudsakligen Avdank Äventyr. Jag har ritat som en galning och speltestat och skrivit, så det har blivit lite tid över till annat. Mycket är dock klart för alfautgåvan. Alla äventyr är skrivna. Skatterna är designade. Bilderna på nästan alla nya hjältar är klara – jag tänkte göra klart den sista ikväll. Reglerna är också framskissade. Det som däremot kan fördröja slutförandet är att jag har hela nio kort kvar som jag potentiellt kan skapa utan att kortleken blir dyrare att trycka. Ju mer desto roligare, eller hur? Så det blir att dra på sig tankemössan. Möjligen blir det några fler hjältar också – även om jag har med tjugo nya så har jag massor av bilder som skulle kunna användas. ... Läs hela texten