Fyrtio minnesvärda Amiga 500-titlar – del fyra

1 svar

Ack! Trots att den är så minnesvärd så glömde jag helt att publicera den sista delen av fyrtio minnesvärda Amiga 500-spel. Men ingen fara, det är fortfarande jubileum, så ingen skada skedd. Låt oss titta närmare på ytterligare några intressanta spel.

Chuck Rock
Det finns något som kallas ”eurojank” och det kännetecknade en rad plattforms- och skjutaspel som inte var i närheten av lika polerade som sina japanska kamrater. Chuck Rock var ett ganska simpelt spel, men den charmiga inramningen och den enastående (om än enformiga) musiken gjorde det värt att spela ändå. ... Läs hela texten

Namco gör postapokalyps med Code Vein

Lämna ett svar

Kanske är det här Namcos ersättare för Dark Souls? Code Vein är ett nytt actionrollspel som utspelas i en dystopisk framtidsvision av vår värld, där de enda överlevande människorna nu är en sorts vampyrer som offrar blod och sina minnen för att få superkrafter. Som en av dessa ska man samarbeta med en utvald medhjälpare, där varje har olika förmågor som passar bra för olika situationer. Det påminner förstås om Namcos egna God Eater, men också om Souls-spelen, Bloodborne, Nier och andra actionrollspel. Sämre förebilder kan man dock ha, och det här verkar erbjuda en rätt unik mörk animeestetik som verkar riktigt cool. ... Läs hela texten

Det andra Duck Tales

2 svar

Idag släpps Disney Afternoon Collection, den heta NES-samlingen med sex klassiska Disney-titlar som, i tv-serieform, utgjorde just den klassiska Disneyklubben även hos oss. Ni vet, den med kulturministern. Men jag sålde min NES 1989 och missade därför chansen att spela de här spelen på min egen konsol (jag åtgärdade förstås det med att våldgästa mina kompisar). Istället spelade jag Duck Tales på Amiga, ett helt annat spel. Ett sämre spel, förstås, men fortfarande ett spel värt att minnas. ... Läs hela texten

Missa inte Kubo

Lämna ett svar

Den hade väl aldrig någon riktig chans på en Oscar, då den släpptes samma år som Zootropolis och (i USA) Vaiana, men Kubo and the Two Strings är en animerad film som definitivt förtjänar uppmärksamhet! Kubo är en ung grabb som växer upp tillsammans med sin märkliga mor, med kraften att kunna styra pappersfigurer med musik. Men ondskefulla krafter letar efter honom och efter ett litet misstag tvingas han fly. Det hela blir en klassisk hjältesaga, lite Zelda, lite Neverending Story, lite Princess Bride, fast inramat i en japansk utformning (även om själva filmen är amerikansk). Jag kan dock ha synpunkter på att handlingen är lite väl förutsägbar och känns nästan uttryckligen som ett spel med tydliga bossfajter. ... Läs hela texten

Himlavalvets Inbyggare: Linda och Valentins galaktiska lexikon

Lämna ett svar
lindavalentin_hi_01

Så kan jag äntligen sluta gräma mig över den där dagen en sommar i mitten av nittiotalet, då jag hittade ”Folk og fæ i himmelrummet” i en dansk bokhandel men valde att inte köpa den eftersom den, helt oväntat, var översatt till danska. Jag hoppades istället på en svensk version men det skulle visa sig att den aldrig dök upp. Förrän nu, då.

Himlavalvets Inbyggare är den svenska översättningen av Les habitants du ciel, som är en faktabok om det universum som Linda och Valentin befinner sig i. Den släpptes ursprungligen 1993, men någonstans på vägen måste den ha fått en uppdaterad utgåva. Den täcker nämligen in händelserna i de sista böckerna (som alltså kom 2010). Som faktabok är det en salig blandning av platser, varelser, raser och karaktärer från hela berättelsen. Den är relativt heltäckande men de flesta företeelserna får bara en kort avhandling. ... Läs hela texten

Jag kapitulerar för Megatron

1 svar

Jag hade väl inte tänkt köpa honom, men alla recensioner och fantastiska bilder har övertygat mig. Min Transformers-hylla är inte komplett utan Masterpiece Megatron. Snacka om klockren figur! Otroligt poserbar, extremt lik sin förebild ur serien och så förvandlar han sig förstås på ett närmast övernaturligt sätt till en pistol. Så jag började leta runt och smått panikslagen insåg jag att de flesta redan har sålt slut. Men gamla trogna Amiami hade några till rimligt pris, så det var bara att slå till. När jag ändå höll på så kompletterade jag med den kommande nyutgåvan av Frenzy och Buzzsaw också, så det kommer att dröja ett tag. Men det här lär vara en Transformer värd att vänta på! ... Läs hela texten

Fantastisk personkemi och var man hittar den

1 svar

Jag såg den senaste Potter-filmen nyligen, den utan Potter. Som ”prequel” betraktad kan väl Fantastic Beasts and Where To Find Them jämföras med Star Wars 1-3, The Hobbit eller andra riskabla försök att följa upp en klassiker med en onödig ursprungshistoria som ändå bara är dränkt i referenser till den tidigare berättelsen. Så inte den här gången. Det är en fristående berättelse specialskriven för film, som åtminstone från starten bara har vaga kopplingar till Harry Potter. Albus Dumbledore namedroppas möjligen lite övertydligt, eftersom han borde vara rätt oviktig vid den tidpunkten, men annars är det en historia som står på egna ben. ... Läs hela texten

Och så var det dags

1 svar

Det var väl bara en tidsfråga innan något skulle hända här i Sverige också. Första reaktionen, när jag promenerade längs gatan på väg hemåt, var chock, ilska och hat, och förstås oro att något mer är på gång. Nu några timmar senare verkar det ha lugnat ner sig. Även om gärningsmannen är på fri fot så har inget mer hänt, och alla jag känner är i säkerhet.

Och även om det är en hemsk händelse så kan jag inte låta bli att känna lättnad. Drottninggatan en fredageftermiddag är packad med folk. Jag går ofta förbi precis där vid Åhlénshörnet när jag är i stan, jag brukar promenera från Gamla Stan, titta förbi BR eller Åhléns och sen ofta bortåt Sveavägen och Webhallen eller Japanska Torget. Min poäng är i alla fall att det hade kunnat vara betydligt värre. ... Läs hela texten

Bara … håll käft, Atlus

Lämna ett svar

Ett extremt märkligt meddelande dök upp på Atlus hemsida lagom till premiären av det hett efterlängtade Persona 5. Där förklarar man glatt att spelet äntligen är här … och sen harklar man sig och hasplar upp något av det mest korkade jag sett ett spelföretag göra de senaste fem åren. Under förevändningen att man inte vill spoila spelet så listas en lång rad begränsningar i vad folk får visa av spelet i videor. Man får inte visa slutet på någon dungeon, får inte visa handlingen bortom datumet 7/7 (hur långt in det är har jag ingen aning om), och ska generellt inte fokusera på handlingen. ... Läs hela texten

Grundkurs i Lego-matematik: 5:6-proportionen

1 svar

Tycker du att det vore kul att bygga lite Lego, men har svårt att motivera varför du som vuxen ska börja syssla med plastklossar? Då kanske jag kan hjälpa till genom att berätta hur extremt komplexa bitarna egentligen är, och hur en vuxen (eller för den delen matematiskt lagda barn) kan hitta nya sätt att använda legobitar på kreativa sätt.

Låt oss börja från början: med de två vanligaste bitsorterna. En vanlig legobit (brick) och en legoplatta (plate). Den första klassiska legobiten (2×4) kom 1954 och de första plattorna kom 1962. Dessa kan förekomma i en lång rad olika storlekar och olika varianter med olika kopplingar eller avfasningar, men grunderna är desamma sedan över 60 år tillbaka. En bit är aningen högre än den är bred, och staplar man tre plattor blir det lika högt som en bit. Det har nog precis alla upptäckt. Men de här proportionerna är absolut inte godtyckliga, utan grunden för allt kul man kan göra. ... Läs hela texten