Kategoriarkiv: Recensioner

Recension: Jagged Alliance: Back in Action

1 svar

Min självutnämnde enmansarmé Grunty hukar bakom en sten med översikt över den välbefästa bunkern medan jag funderar på vad jag ska göra, efter flertalet självmordsangrepp. Plötsligt hör jag rop, och hela fiendetruppen börjar röra sig, västerut, mot mina tre kollegor. Snabbt flyttar jag dem långt bak, och de förföljande styrkorna stannar upp och tar ställning runt ett stenparti. En öppning för Grunty, som smyger fram mot bunkern. Genom ett fönster ser han två fiender, men just nu får de vänta. Istället rör han sig runt byggnaden och tar skydd bakom en mur. Längre bort har fienderna nämligen tröttnat på att leta efter oss, och är på väg tillbaka. De går på led mot ingången och Grunty är beredd. Efter tre snabba granater är det inte mycket kvar av dem. En blir kvar och ser sig omkring, men ser inte min tuffing som smyger runt muren och avslutar honom med ett par skott. ... Läs hela texten

Recension: Catherine

Lämna ett svar

Jag hade precis tänkt skriva av japanskt spelberättande som ett hopplöst fall. Evighetslånga rollspel med silkespappertunna karaktärer som står och säger ellipser åt varandra, hemska dubbningar gjorda av uttråkade skådespelare och alltid detta ”jag ska visa dig min sanna kraft – aaaaaaaaagh”. Spel skrivna för – och ibland tydligen av – trettonåringar. Men så slår Atlus Persona-team till med ett spel som tar berättande till en helt ny nivå. Egentligen hade jag hellre sett ett riktigt nytt Persona, så jag blev aningen irriterad när de istället valde att börja generationen (lite sent kanske, men så släpptes också Persona 4 så sent som 2009) med en helt ny spelidé. Vad vi fick var istället ett väldigt udda men samtidigt oförglömligt pusselspel. Ja, pussel. ... Läs hela texten

Recension: Soul Calibur V

1 svar

I takt med att Soul Calibur-spelen har blivit snyggare har de också blivit lite, lite sämre för varje gång. Fortfarande bra spel överlag, men att nå upp till det där Dreamcast-spelet verkade omöjligt. Det var någonting i spelkänslan som inte riktigt stämde. Ofta kändes det som att Namco ändrade på saker bara för sakens skull. Men i och med Soul Calibur V har de äntligen hittat rätt, genom att gå tillbaka till grunden och sen innovera på nytt med alla misslyckade experiment bortrensade. ... Läs hela texten

Recension: The King of Fighters XIII

1 svar

Det är inte många spelserier som kommit upp i tretton numrerade delar. På rak arm kan jag väl nämna Final Fantasy, och där var tretton knappast ett lyckonummer. Men King of Fighters följer en alldeles egen turordning där ungefär vartannat spel är medelmåttigt och vartannat är briljant. King of Fighters XII var en pinsam historia. Det var praktiskt taget en beta, ett gäng ofärdiga figurer ihopslängda på ett par trista bakgrunder, ingen handling, ingen personlighet, ingen finess och ett onlineläge som var direkt sorgligt. Följaktligen är också King of Fighters XIII fullständigt strålande. ... Läs hela texten

Recension: Uncharted 3: Drake’s Deception

Lämna ett svar

Det finns tillfällen när man måste lägga ner handkontrollen och bara hämta andan. Fråga sig själv: ”hände verkligen det där”? Skratta hysteriskt över scener som är så makalöst enastående att inget kommer i närheten. I Uncharted 3 händer såna tillfällen ungefär en gång i kvarten. Naughty Dog berömmer sig själva för att inte ha en central speldesigner utan att alla hjälper till att formge spelet. Det är helt uppenbart att de allihop har mycket god fantasi och känsla för det spektakulära. ... Läs hela texten

Recension: The Elder Scrolls: Skyrim

Lämna ett svar

Det är märkligt. Efter trettio timmar med Skyrim har jag visserligen besegrat den stora ondskan som hotar världen och uppfyllt mitt öde som Dragonborn, men i övrigt har jag bara hunnit skrapa på ytan. Ett tag verkade det som att Elder Scrolls-spelen blev mer och mer begränsade för varje titel, men inte den här gången. Det känns nästan som om Skyrim faktiskt är större än Oblivion, och lyckas med många saker som föregångaren misslyckades med.

Jag var aningen skeptisk efter många av förtittarna, då det verkade som att mycket av rollspelandet hade försvunnit, till förmån för ett mer strömlinjeformat spel. Men trots att själva karaktärsskapandet är borta finns alla valmöjligheter kvar, fast i nya former. De gamla stjärntecknen, till exempel, är numera valfria bonusar man kan skaffa sig genom att besöka rätt helgedom, så jag kunde få tillbaka min gamla trogna Tower. Och även om jag aldrig lär få se min superhoppande Morrowind-alv igen så är det inga problem att skapa sig olika mäktiga magiska föremål, eller syssla med smide för att bygga ihop några av spelets bästa vapen. ... Läs hela texten

Recension: Ico & Shadow of the Colossus

Lämna ett svar

Definitionen av en klassiker brukar, i bokform, vara ”en bok som alla vill ha läst men som ingen vill läsa”. En bit in i Ico känner jag att definitionen passar perfekt. För Ico är en klassiker, det var banbrytande i både sin grafiska stil och med sin uppfräschade tolkning av Prince of Persia-spelbarheten by way of Tomb Raider. Ja, på samma sätt som Team Icos Fumito Ueda har sagt sig vara inspirerad av gamla spel som Another World, så har flertalet moderna spelskapare tagit inspiration från honom i sin tur. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls

1 svar

När den enorma korpen sveper ner för att föra ditt värdelösa lik från de odödas hospital säger den ingenting, men om den gjorde det hade det kunnat vara ett citat från Babylon 5.

You will know pain. And you will know fear. And then you will die. Have a pleasant flight.

Om du tyckte att läget var dystert i Demon’s Souls är det dags att börja bunkra upp på lyckopillren nu. Dark Souls är en rak uppföljare i allt annat än namnet, men i en annan värld. Här finns inget tryggt Nexus att återvända till mellan varven utan bara enstaka lägereldar som kan erbjuda en viss återhämtning. Och spelet använder samma sorts mekanik där man måste kämpa sig tillbaka till ett levande skick, bara för att förlora allt så fort man dör igen. Skillnaden är att i Demon’s Souls kunde du åtminstone springa omkring som ett skimrande spöke men här är du bokstavligen ett vandrande lik, vars enda skillnad från det odöda packet du slåss mot är att vissa av de drag du gav din hjälte kan urskiljas även i döden. ... Läs hela texten

Recension: El Shaddai: Ascension of the Metatron

Lämna ett svar

Kärt barn har många namn sägs det, och ett av judarnas namn på Gud är El Shaddai. Det är också gamla judiska skrifter som ligger till grunden för den här märkliga men mustiga historien om Guds sändebud i jakten på sju fallna änglar. Det finns säkert några som kommer att reta upp sig på den här tämligen fria tolkningen, men i gengäld är berättelsen om Enoch en av många legender som aldrig kanoniserades i någon av de stora religionerna. Det är därför ett ganska smart sätt att använda den här mytologin och dess karaktärer. Därmed inte sagt att El Shaddai är särskilt bokstavstroget: Enoch själv stack aldrig ner för att banka stjärt och inte heller var den babylonska gudinnan Ishtar inblandad. Men historien med sju fiender som härskar över varsin våning i ett torn är ju enokligen som klippt och skuren för ett spel. ... Läs hela texten

Recension: Street Fighter III: Third Strike Online

Lämna ett svar

Jag recenserade en gång det här spelet, för en sajt som sedan länge försvunnit i internets bortglömda vrår. Nu, nästan elva år senare är det dags igen. Det är inte många spel som skulle hålla att släppas igen utan direkta förändringar, men Third Strike är knappast vilket spel som helst.

Det vore fel att säga att Third Strike är balanserat. Det finns en klar trio karaktärer som är märkbart bättre än alla andra och det finns några som är nästan oanvändbart dåliga i en seriös match. Men en av sakerna som gör Third Strike till det troligen bästa fightingspelet nu och för överskådlig framtid, är att alla är roliga, varierade och har flera olika tillvägagångssätt beroende på hur du spelar. Där spelar förstås valet av superattacker en viss roll, men det går att spela på väldigt många olika sätt eftersom alla karaktärerna är så pass genomtänkta och välutrustade vad gäller attacker. ... Läs hela texten