Kategoriarkiv: PC

World of Warcraft expanderar framåt och bakåt

Wow. Det märks att jag inte spelar särskilt mycket World of Warcraft längre. Visserligen mosade jag mig genom Warlords of Draenor i efterhand men sen kom jag bara en liten bit in i Legion innan jag tröttnade igen. Nu är det redan en ny expansion på gång. Eller två, egentligen.

Battle for Azeroth är i alla fall det nya och kommer som namnet antyder att handla om att Horden och Alliansen, efter att ha kämpat tillsammans mot allsköns superonda krafter, återigen måste döda varandra. Trots att extremsnälla Anduin är chef nu. Nåja. På köpet får vi hela två kontinenter, om än mindre sådana. Kul Tiras och Zandalar blir tillgängliga. Dessutom kommer vi att kunna spela som flera aningen justerade raser. Highmountain Tauren och Lightforged Draenei är måttligt annorlunda, och jag har svårt att se vad Zandalar-troll och Dark Iron-dvärgar tillför. Däremot är det lite lustigt att Horden får Nightborne, praktiskt taget nattalver från Suramar, och att Alliansen får Void Elves som är typ blodalver fast lite mörkare. Jag hade dock föredragit faktiska High Elves. ... Läs hela texten

Och så var Zeku bekräftad

Sguysmaster

Säsong två av Street Fighter V-uppdateringarna blev avslöjad ganska tidigt, men nu när Zeku är på plats så visade det sig att det fortfarande fanns plats för överraskningar. Zeku är Guys (och Makis) mästare och har tidigare praktiskt taget bara synts till i slutsekvenser. Då var han visserligen äldre men åtminstone brunhårig.

Han fick också, som praktiskt taget alla Capcom-figurer någonsin, en ny artwork på Capcoms fansajt där han numera hade grått hår. Men nu är han officiellt med i Street Fighter V och som vanligt (jämför med Abigail) så är han inte riktigt som vi trodde. Faktum är att Zeku snarare ser blond ut. Men han har en finess, att kunna förvandla sig till en yngre version. Det gick inte riktigt att avgöra av trailern men troligen får han en del andra rörelser då, ungefär som Necalli. Och så är han ruggigt lik Strider Hiryu. ... Läs hela texten

Street Fighter V får arkadläge

Det har tjatats om ett Arcade Mode ända sedan Street Fighter V släpptes och nu är det på gång, men lite mer än väntat. Det kommer att släppas en helt ny utgåva, Arcade Edition som samlar de första två säsongerna till ett reducerat pris. Nyheten är förstås Arcade Mode, som innehåller sex separata varianter baserad på de olika spelen (Street Fighter 1, 2, Alpha, 3, 4 och 5) där figurerna har olika berättelser i varje. Exempelvis kan man bara spela Ryu och Ken i ettan, men betydligt fler att välja på i tvåan. ... Läs hela texten

Recension: Warriors All-Stars

Det här är egentligen ett ganska märkligt spel. Konceptet är att en massa figurer från Dynasty Warriors, Samurai Warriors och andra Koei Tecmo-spel möts och gör det de kan bäst, det vill säga slåss mot varandra och tusen ansiktslösa trupper. I Warriors Orochi 3 finns det enligt uppgift 145 spelbara karaktärer, inklusive gäster som Jeanne d’Arc (via Bladestorm), Momiji från Dead or Alive och, av någon bisarr anledning, Sophitia Alexandra. Så därför känns Warriors All-Stars som ett ganska stort kliv bakåt, även om det blandar om ännu mer. ... Läs hela texten

Review of Figuarts Rashid

I didn’t care much for the initial two figures in the new Figuarts Street Fighter line, even though they were well made. Ryu and Chun-Li already have hundreds of figures between them (well, arguably Chun-Li has that herself) and they’re not really favourites. Third one out was Cammy and I don’t care too much for her either. It was very unexpected to see Rashid there, however. Unexpected and very welcome. Ever since the beta, I’ve been enjoying playing with this carefree Emirati playboy, using his devastating kicks and spinning attacks. It was also great to see him take a big role in the story mode. But I wouldn’t have guessed that he would get such a prominent figure so soon. ... Läs hela texten

Recension: Superhot VR

Har du någon gång spelat laser tag i något underhållningskomplex? Du vet, en mörklagd lokal, neonljus och rök, och så den där ohyggliga värken i vadmusklerna dagen efter, eftersom man normalt inte är van vid att kommandohuka bakom hinder, åtminstone inte i verkligheten.

Den upplevelsen är kanske den närmaste jämförelsen jag har till att spela Superhot VR, men man skulle lika gärna kunna jämföra det med att hamna mitt i de mest intensiva actionscenerna i en rad filmer. Superhot VR följer samma grundläggande koncept som det ordinarie spelet men är helt och hållet anpassat till förutsättningarna i VR. Tiden rör sig bara när du gör det, men du kan bara använda det som finns i närheten. Därför finns det inga analoga rörelser – spelet kräver och är helt beroende av Move-kontrollerna. En annan sak det kräver är utrymme, ju mer desto bättre. Även om du generellt är stationär så följer spelet alla rörelser du kan utföra framför kameran och du behöver ofta huka dig undan skott, helst utan att välta soffbordet. ... Läs hela texten

Inte illa Menat

Jag har inte riktigt fastnat för någon av nykomlingarna i säsong två av Street Fighter V, men kanske beror det mest på att jag inte har hunnit spela så mycket. Akuma är Akuma. Kolin är faktiskt roligare än vad jag trodde, men måste absolut spelas med hennes originalkostym istället för pälskappan. Ed är inte alls min grej, men coolt att han fungerar som en Tekken-figur. Och så Abigail, som är stor och korkad och märklig, men betydligt mer personlighetsfylld än vad det verkade först. ... Läs hela texten

Jag hatar Shadow of War

Det kanske är omoget och barnsligt att hata något så oviktigt som en underhållningsprodukt när man kan ägna sitt hat åt sånt som verkligen förtjänar det, som låtsasdiktatorer och nynazister. Men jag känner ändå att ett försvarligt mått hat är på sin plats när det gäller Warner Bros horribla Sagan om Ringen-bastardiseringar.

Middle-earth: Shadow of Mordor var ett påkostat AAA-spel under 2014, ett år som annars var ganska menlöst, och fick därför per automatik en massa hyllningar inklusive ett gäng GOTY-utnämningar. Något som närmast fick mig att lägga ner hela spelgrejen på en gång, eftersom det möjligen var ett hyfsat orch-hacka-slakta men också var arketypen för usla branschförhållanden och dessutom bajsade på Tolkiens grav så mycket att ett nytt jäkla världsträd började växa där. ... Läs hela texten

Ännu mer i Dynasty Warriors 9

dynastywarriors9_02

En del nya karaktärer har utannonserats till Dynasty Warriors 9 på sistone, men som vanligt är det mestadels återvändare. Å andra sidan finns det ju så många figurer sedan förut, så vi behöver inte särskilt många nykomlingar. Låt mig sammanfatta vilka som är bekräftade.

På Wei-sidan återfår vi Xiahou Yuan, som nu slåss med dubbla klubbor. Hans bror Xiahou Dun visste vi redan om. Sen får vi jättebebisen Xu Zhu, livvakten Dian Wei och förstås Cao Cao själv. Det finns inte så mycket att säga om det här gänget, som förutom Dun aldrig tillhört mina favoriter. ... Läs hela texten

Superhot VR kan vara årets häftigaste

Jag lät bli att spela det revolutionerande pussel-FPS-äventyret Superhot eftersom det inte riktigt var min grej. Det kändes också som ett spel som borde ha varit VR redan från början, och nu finns det där, både för PC och PS4. Och Superhot VR är med god marginal det coolaste VR-spelet jag har spelat och tillsammans med unika upplevelser som Child of Eden är det också det absolut häftigaste jag har upplevt i spelväg överhuvudtaget.

Superhot är i grunden ett FPS med en genial idé: tiden rör sig bara när du gör det. Du kan alltså se dig omkring och planera din taktik, och reagera på kulor som avfyras mot dig. Mycket av spelet bygger på att plocka vapen ur luften och returnera eld. Det här grundupplägget har överförts till VR på ett briljant sätt. Du rör dig inte längre runt på banan utan är hyfsat stationär, men därmed inte sagt att du är orörlig. ... Läs hela texten