Efter ytterligare några misslyckade försök på Fume Knight, trots att jag skaffat en massa elektrisk kåda, så insåg jag att det var dags att återfå självförtroendet någon annanstans. Jag hade egentligen inte tänkt spela igenom hela spelet på New Game+, men just nu behöver jag hitta något sätt att bli lite starkare, för att få större marginaler.

The Rotten och Old Iron King var ju redan avklarade för att komma in i expansionerna, så jag begav mig till fängelset för att leta rätt på Lost Sinner. Själva området bjöd inte på några stora överraskningar förutom någon enstaka extra fiende. Däremot är striden helt annorlunda på New Game+. Utöver själva bossen så dyker det också upp två pyromantiker som gör det hela mer komplicerat. Fast tillsammans med en kompanjon gick det ganska bra till slut. Värt att poängtera är ju att det inte är helt godtyckligt med pyromantikerna då Lost Sinner bär på Witch of Izaliths gamla själ, eller är henne återfödd på något sätt. Det sägs att hon blev inlåst för att hon försökte tända den första elden igen – helt uppenbart något som WoI ville göra förr i tiden. Det är ett genomgående tema, att de gamla själarna är ute på vift igen och påverkar andra i modern tid. ... Läs hela texten

Nej, nu får det räcka. Jag har troligen gett mig på Fume Knight, i Crown of the Iron King-expansionen, cirka trettio gånger ikväll. Ungefär hälften egna försök och resten som hjälp till andra. Två gånger har jag lyckats hjälpa någon till seger, men det vill sig verkligen inte när jag försöker själv.

Fume Knight är egentligen Raime, en vanärad riddare från ett gammalt kungarike. Oavsett sin härkomst så har han mycket gemensamt med både Artorias och Old King Allant. Raime är snabb som attan (när han bestämmer sig för det), vansinnigt agressiv och har en räckvidd utan dess like. Som om inte det räckte så finns det fyra helande grejer utanför hans rum som måste förstöras först, annars är han nästan bokstavligen omöjlig. Och det är innan han blir arg och tar fram eldsvärdet. Då räcker det med en eller två träffar, och gissa hur mycket utrymme man har att hela sig. ... Läs hela texten

Den andra expansionen till Dark Souls II har släppts, och den här gången var jag mer förberedd. Eller, förberedd och förberedd. Jag tänkte först spela med min magiker men efter att ha dött en snöplig död mot en vanlig fiende insåg jag att jag måste ta till det tunga artilleriet. Sagt och gjort: jag sprang raskt över med Shaana genom halva spelet, spöade Covetous Demon, giftdamen, Smelter Demon och Old Iron King för att sedan hitta ner i nästa nya område.

Egentligen hade det inte behövts en teleporter för expansionen utspelar sig så att säga på baksidan av vulkanen, runt en serie höga torn. Mellan dessa går kedjor och på dessa får man springa, förhoppningsvis med alla fiender avklarade innan. Känslan är lite som Wrath of the Lich King, med massor av högresta odöda, massor av lömska saker som gömmer sig i marken och massor av brinnande saker. Hittills har jag mött en hel del nya fiender, där de lustiga kruttunnebärande odöda är roligast. De är inte alls agressiva utan kan istället skrämmas bort mot svårare fiender, för att sedan fungera som en portabel bomb med hjälp av eldpilar. Tyvärr verkar ingen annan fatta det, för alla andra jag har spelat med har huggit ner dem på en gång. ... Läs hela texten

Jag tror att jag är klar med Crown of the Sunken King nu. Med det menar jag att jag har fått ut min underhållning av det, inte att jag har sett allt. Låt mig förklara.

CotSK är den första av tre miniexpansioner och tar sin början efter att du har besegrat The Rotten. Liksom expansionen till Dark Souls krävs det alltså lite arbete innan man ens får möjlighet att spela det nya, men det gäller också att vara förberedd. Jag skickade först in min halvfärdiga bågskytt. Det gick sådär. Till slut fick jag dra dit Shaana, men eftersom hon redan hade klarat hela första varvet blev det att besegra The Rotten igen, på New Game+. Och sedan förstås köra expansionen i ett ännu svårare läge. ... Läs hela texten