Kategoriarkiv: Playstation 3

Recension: Brothers: A Tale of Two Sons

Lämna ett svar

Litegrann hade jag det på känn när Josef Fares, som är en stor spelfantast, tog en paus från filmskapandet för att tillsammans med Starbreeze göra ett spel. Man lämnar inte sin etablerade ram om man inte ville skapa något alldeles speciellt. Men regissören av ett gäng komedier (visserligen underhållande) och en rätt renodlad förstapersonsaction-röjarspelstudio kan väl inte sätta sig och skapa ett magiskt äventyr?

Jo tänk för att de kan det!

Jag hade inte läst på särskilt mycket. Jag hade bara sett lummiga skogar, grå klippor och lite björkar här och där. Det kändes mysigt men inte särskilt minnesvärt. Tankarna drogs lite till Krater, som också körde en svensk idyll korsat med speltroper, som var kompetent men i längden rätt trist. Jag var helt oförberedd men hade hela kvällen på mig. Det är det absolut bästa sättet att uppleva Brothers. ... Läs hela texten

Lite intryck av Dynasty Warriors 8

Lämna ett svar

Jag börjar redan känna mig lite less på Dynasty Warriors. Efter en lång, välbehövlig paus spelade jag först det utmärkta Dynasty Warriors 7 och ägnade sedan massvis av timmar åt att skapa min egna kinesiska historia i Dynasty Warriors 7: Empires. Och det var ju inte mer än ett halvår sedan sist. Nu är Dynasty Warriors 8 här och det är dags att börja från början med taffliga vapen och långsamma figurer. Det känns lite segt.

Däremot ska man inte beskylla Koei för att inte ändra på saker. Mellan sjuan och åttan har det tillkommit dels ett gäng figurer med tillhörande vapen och dels en hel massa nyheter i spelsystemet. Kanske mest uppenbart är ett sten-sax-påse-system som mer aktivt tvingar mig att skifta mellan mina vapen. Tidigare var det mer en fråga om omväxling, nu är det nödvändigt för att kunna skapa vissa fiender. I teorin är det bra, men Dynasty Warriors tenderar att bli grötigt ibland, med tre-fyra fiendeofficerare i en hög. Då kan det vara frustrerande att någon av dem kan stå emot och slå tillbaka oavsett vilket vapen du väljer. Lite som när fiender med sköldar i alla färger dök upp i Guacamelee. ... Läs hela texten

Final Fantasy XIV som beteendeforskning

Lämna ett svar

Att spela Final Fantasy XIV går inte just nu, och har inte gått på hela helgen. Anledningen är förstås de fortsatt överbelastade servrarna. Problemet blir inte bättre av ett antal grundläggande misstag från Squares sida. Att de underskattade försäljningen är väl en sak, det är snarare uppfriskande jämfört med de typiska fantasisiffrorna som många utgivare slänger sig med. Men en funktion saknas: du kan inte bli kickad från spelet om du står inloggad men inte är aktiv (away from keyboard – AFK). ... Läs hela texten

Final Fantastisk Musik XIV

Lämna ett svar

Det blev en hel del Final Fantasy XIV imorse, innan det blir trångt på servrarna. Nu har jag besökt de båda andra huvudstäderna, och jag trivs faktiskt ännu bättre där. Limsa Lominsa är ett idiotiskt namn men hela stället doftar Final Fantasy VIII och musiken är strålande. Det är en kritvit medelhavsstad i Final Fantasy-tappning, med gigantiska torn som sträcker sig upp ur hamnen. Det är betydligt mer intressant än Gridania, som känns lite inrutat och inramat av gräsväggar, lite som Final Fantasy X. ... Läs hela texten

Final Fantasy XIV känns stabilt

Lämna ett svar

Det börjar bli lite mer spelbart nu, ett par dagar efter releasen. Jag fick stå i kö ett tag för att få spela, men det gick till slut. Väl inne är det packat med folk nästan överallt, men inga märkbara störningar spelmässigt. Förutom möjligen att det kan vara lite slagsmål om fienderna, men oftast kan man hjälpas åt.

Nu har jag spelat ikapp ungefär så långt jag kom i betan, och jag gillar det. Som Lancer går det utmärkt att spela i soffan med handkontroll. Det som är lite bökigt hittills är målsökningen som ofta får för sig att markera någon godtycklig vakt istället för nästa fiende, men det borde gå att trimma bort med lite fler inställningar. I övrigt är det ett väldigt aktivt rollspel där positionering spelar in väldigt mycket på hur striderna går. Det är ingen bra idé att stå still och banka på fienden när de gör sina farligare attacker, utan istället utnyttja tillfället för att gå runt och attackera från ryggen. ... Läs hela texten

Inte helt stabil start för Final Fantasy XIV

Lämna ett svar

Man kan tycka att det borde vara enkelt att registrera en nyckel till ett spel och ladda ner det, men inte om man heter Square-Enix. Jag tror att jag har hittat tre separata ställen att logga in på, inklusive Lodestone som dock säger åt mig att jag inte kan göra något där förrän jag har skapat en figur. Till slut hittade jag den smått kryptiska MogStation inuti mitt ordinarie Square-Enix-inlogg. Det visade sig vara kontohanteringen där jag kunde lägga in min cd-nyckel.

Jaha, kontot registrerat och 30 dagar att spela ”gratis”. Sen då? Jag sökte febrilt efter länkar från MogStation, inklusive den officiella startguiden som enbart informerar om hur man installerar spelet från DVD. Till slut hittade jag en bloggpost längst ner på sidan, med information om att klienten är gratis för gamla spelare som uppgraderat från version 1.0. Nu laddar jag ner… och hoppas innerligt att det inte kommer något troll och berättar att jag har fel version. ... Läs hela texten

Recension: Tales of Xillia

Lämna ett svar

Eftersom jag inte spelat Tales-serien sedan Tales of Destiny för sisådär hundra år sedan överlät jag recenserandet till Tim Torfjäll, rollspelsexpert.

Jag har länge gått och trånat efter ett nytt open world-rollspel där man slipper trånga passager med bristande utrymme för att undvika fienderna som man möter på vägen. Om man kan kalla detta open world vet jag inte, men nog finns det utrymme att undvika fiender som respawnar hela tiden vilket är uppskattat!

När jag såg de första bilderna på Xillia så blev jag genast exalterad och full av förväntan. Det såg magiskt ut, med mysiga miljöer och en karaktärsdesign som går i samma anda som tidigare spel. Under min resa till Japan våren 2013 så hittade jag av en slump spelet på en reahylla, och kände att jag bara var tvungen att köpa det! Men när jag väl kom hem så var det dock inte det spelet som gick varmt hemma, utan det skulle dröja åtminstone två månader innan jag ens öppnade spelet. Det första som slog mig, förutom att det var otroligt vackert, var att soundtracket kändes mer påkostat än i tidigare spel. Det var ljuvligt, stämningsfullt och framför allt inte loopat i korta sekvenser som till exempel musiken i Tales of Symphonia: Dawn of the New World. Dock så var det inte nog för att jag skulle orka återuppta det dagen efter. Men när jag däremot blev erbjuden att recensera den europeiska versionen så hade jag ganska svårt att tacka nej. ... Läs hela texten

Allt klart för Final Fantasy XIV

Lämna ett svar

Det blir PC-versionen av Final Fantasy XIV. Jag körde betan på Playstation 3 och det fungerade väl hyfsat, men det går inte att komma ifrån att spelet ser väldigt gammalt ut där. Den enorma detaljrikedomen på karaktärerna försvinner helt i lågupplösning (jag har för mig att konsolversionen går i lägre upplösning och skalas upp till 720p). Däremot vill jag gärna ha den förenklade kontrollen och möjlighet att slippa sitta framför datorn resterande timmar på dygnet om jag kan undvika det. ... Läs hela texten

Recension: Duck Tales: Remastered

1 svar

Det är svårt att fatta ett objektivt omdöme om Duck Tales, när man har spelat The Moon-banan. Det genialt enkla men fortfarande oöverträffat underhållande i att studsa runt på Joakims pogokäpp, tillsammans med en fantastisk remix av en av 8-bitarens allra mest klassiska låtar gör att jag bara sitter och ler som en galning. Och sen fyra gånger till, på inte riktigt lika ikoniska men ändå extremt väldesignade plattformsbanor jorden runt. De få ändringarna på banorna har gjorts med varsam hand och det är fortfarande ett strålande spel. ... Läs hela texten

Sonys konferens på Gamescom 2013

Lämna ett svar

Sony hade en traditionell presskonferens på Gamescom och utannonserade en del nytt, men lade också mycket tid på ”gammalt”. Gran Turismo 6 såg bra ut, men det är svårt att vara särskilt engagerad i det när jag aldrig kom igång med femman. Att det ska göras en film baserad på spelet är också närmast larvigt. Ett annat steg jag inte gillar är att Little Big Planet Hub är en ny F2P-variant av serien, där man kan köpa delar och utstyrslar separat.

Fast det var lite fokus på PS3. Vita fick desto mer utrymme. Fortfarande är det mestadels indietitlar, men vilka sådana! Ett undantag var Borderlands 2, som kommer till formatet. Men Starbound och Fez kommer båda att dyka upp, tillsammans med Rogue Legacy, Binding of Isaac Rebirth, Volume (ett musikspel av Thomas Was Alone-skaparen), Wasteland Kings och Hotline Miami 2. Flertalet av dessa kommer också samtidigt till Playstation 4. Två titlar som inte är PC-konverteringar är Murasaki Baby, ett tecknat spel med en väldigt udda stil som påminner om serien Lenore, och Big Fest som är en sorts Theme Park med rockfestivaltema. En del intressant, helt klart. ... Läs hela texten