Mannen bakom… en himla massa saker

Lämna ett svar

1UP gjorde nyligen en intervju med mannen som skapade Street Fighter. Det kan ju vara lite intressant att kika närmare på, tänkte jag. Takashi Nishiyama har inte varit särskilt öppen mot media och till skillnad från exempelvis Okamoto eller Inafune vet jag väldigt lite om honom och vad han har gjort. Att han gick över till SNK tidigt, det stod klart. Historien att skaparen av Street Fighter blev överplockad till den värsta konkurrenten är ju en klassiker. Men alltså. Låt oss ta en titt på vad karln har skapat under sina 30 år i branschen. ... Läs hela texten

Nya Zeeland 2013, vem hänger på?

Lämna ett svar

Ian McKellen, världens bästa Gandalf, bloggar om sina upplevelser, bland annat om inspelningen av Bilbo. Nu senast återvände han till Hobsala för att spela in inledningen av filmen. Insatta Sagan om Ringen-filmfans vet säkert att Hobsala byggdes upp på ett fält som någon bonde ägde, och efter inspelningen revs alltihop. Men ändå är det förstås massvis med fans som åker dit bara för att kolla. Den här gången är folk lite smartare och enligt Ian kommer Hobsala att bli kvar på platsen: ... Läs hela texten

Louvren hjärta 3DS = sant

Lämna ett svar

Ett rätt oväntat samarbete är franska muséet Louvren som framöver kommer att samarbeta med Nintendo för att ersätta sina traditionella ljudguider med 3DS. Tanken är att erbjuda mer interaktiva upplevelser samtidigt som man kan ha vanliga röstguider på flera språk, och även kunna lokalisera varandra i det gigantiska muséet. Nintendo ska utveckla programmet i samarbete med muséet. Det återstår dock att se om AR-funktionerna med kameran kommer att användas för att projicera skumma ultravioletta meddelanden på Mona Lisa eller avslöja dolda hemligheter nedanför glaspyramiden… ... Läs hela texten

Som sagt, för enkelt

Lämna ett svar

Det tog ytterligare cirka två timmar för att göra min paladin färdig att ge sig in i Raid Finders underbara (?) värld. Jag körde End Time en gång till och fick nog med poäng för en ny relik, och kollade sedan runt efter ett bättre vapen än det där jag hämtade i Twilight Highlands för så länge sedan (typ 10 timmar). Masterwork Elementium Deathblade låg närmast till hand. Det kostar ohyggliga summor på auktionshuset, men samtidigt hade jag en massa material sparade på min krigare. Det enda som behövdes var lite mer elementium, som jag farmade ihop i Uldum på en kvart. ... Läs hela texten

Kanske lite väl enkelt med Hour of Twilight

Lämna ett svar

Häromdagen blev min paladin äntligen 85 och det ser ut som om jag kommer att fortsätta spela med henne tills Pandaria släpps. Dels för att jag kommer att starta om krigaren och dels för att jag redan nu, efter sju timmar på högsta nivån, har gått om i utrustning.

Delvis beror det förstås på att PVP-setet blev ordentligt uppgraderat. Även om det inte är optimalt för att slåss i dungeons så var det en ohygglig boost över vad jag hade på mig tidigare, och det kostade inte särskilt mycket extra för att sätta ihop. Med det i bagaget behövdes bara någon enstaka Grim Batol för att komma igång. Sedan köpte jag Fury of Angerforge och lite nytt grejs med poängen jag hade skrapat ihop. Sen kunde jag redan börja på spelets senaste innehåll: The Hour of Twilight. ... Läs hela texten

Inte så pjåkig Dead or Alive-design

Lämna ett svar

Inte för att jag blev särskilt hypad när den allra första tjuvtitten på Dead or Alive 5 innehöll Hayabusa och Hayate som slog varandra in i väggar uppe på ett tag, och inte när de rätt ointressanta Hitomi och Ayane dök upp heller. Men nu när det finns lite bilder som mer tydligt visar upp de nya modellerna finns det faktiskt lite hopp. Den här serien har använt precis samma design alldeles för länge, och modeller som fungerade bra i Dead or Alive 2 för elva år sedan kändes inte lika heta 2006 eller senare, trots lite fler polygoner. Men nu verkar Tecmo ha tagit ett steg till. ... Läs hela texten

Dax för enn svennsk stavniqsrefforrm

Lämna ett svar

Om det är något språk i världen som verkligen är i skriande behov av en stavningsreform så är det engelskan. Jag kom att tänka på det idag och hur kan man egentligen motivera att samma bokstäver, N, O och W, uttalas helt olika i ”now”, ”know” och ”knowledge”? Men tyvärr är det nog lite för sent för det språket. Svenskan är däremot nästan lika stökig och där är det ju bara nio miljoner som behöver lära om sig vilket borde vara betydligt mer överkomligt. Därför föreslår jag följande ändringar i alfabetet. ... Läs hela texten

Jodoläger och nya utmaningar

Lämna ett svar

Den här helgen var det jodoläger i Östersund och på besök hade vi Fred Quant, menkyo kaiden och därmed lärare av högsta graden. Och det märktes, för under helgen fick jag tonvis med synpunkter och korrigeringar på i stort sett allt jag har lärt mig tidigare. Under hösten har jag fått köra mycket med nybörjare och därför är det lite svårt att utvecklas själv förutom att hitta nya aspekter på tidigare rörelser, men eftersom lägret var indelat i olika pass för grupperna fick jag en hel del tid åt att lära mig nya saker. ... Läs hela texten

300 toppspel #39: Bust a Groove

Lämna ett svar

Bust a Groove
Format Playstation
Utvecklare Enix
År 1998

En gång i tiden, långt innan Guitar Hero (men inte så långt innan Guitar Freaks…), var musikspel något väldigt ovanligt. Det fanns liksom Parappa the Rapper och inte så mycket mer, åtminstone inte i väst. Då slog Enix, som även de var praktiskt taget okända i väst, till med ett fräscht och roligt musikspel av en typ som tyvärr aldrig riktigt fick fäste. Det var upplagt lite som ett fightingspel där man utmanade nya motståndare allt eftersom, men istället för sparkar och slag var det snygga dansmoves som avgjorde. Det gällde att hinna knappa in långa kombinationer och samtidigt hålla takten, samtidigt som man lyssnade på ösiga popdängor som titeltemat, Kitty N:s låt Bust a Groove. Jag spelade som en galning, låste upp all hemligheter och suktade efter uppföljaren… som sedan aldrig släpptes i väst. Efter en halvdan Playstation 2-version rann serien tyvärr ut i sanden. ... Läs hela texten

Recension: The King of Fighters XIII

1 svar

Det är inte många spelserier som kommit upp i tretton numrerade delar. På rak arm kan jag väl nämna Final Fantasy, och där var tretton knappast ett lyckonummer. Men King of Fighters följer en alldeles egen turordning där ungefär vartannat spel är medelmåttigt och vartannat är briljant. King of Fighters XII var en pinsam historia. Det var praktiskt taget en beta, ett gäng ofärdiga figurer ihopslängda på ett par trista bakgrunder, ingen handling, ingen personlighet, ingen finess och ett onlineläge som var direkt sorgligt. Följaktligen är också King of Fighters XIII fullständigt strålande. ... Läs hela texten