Demonproducenternas tid är förbi

Jag tänkte skriva den här texten för några dagar sedan, när det mer eller mindre bekräftades att Fumito Ueda på Team Ico har sagt upp sig från Sony och endast kommer att slutföra The Last Guardian på frilansbasis, samtidigt som producenten flyttade över till ett brittiskt team. Det var illa nog, och ett stort slag mot Sony, men det är knappast något unikt utan snarare ett fenomen de senaste åren.

Men så berättar självaste Shigeru Miyamoto att han kommer att stiga ner från sin position inom Nintendo och inte längre vara den som styr och ställer över alla spel som tillverkas, utan istället satsa mer på egna projekt i mindre skala. Fortfarande inom Nintendo och kanske i praktiken bättre för oss spelare, men det är ett tydligt tecken. Tiden då en visionär skapare stod på en pedestal och bestämde, kanske själv var involverad i design eller programmering, är över. Istället är det ett av två alternativ: i bästa fall ett kollektivt skapande à la Blizzard eller Naughty Dog, där en massa småproducenter tillsammans skapar fram spelet, eller i värsta fall ett projekt som bestäms av en ledning och sedan lejs ut till en ren spelfabrik som bara ska göra själva grovjobbet utan att egentligen skapa eller bestämma något. ... Läs hela texten

300 toppspel #38: Lemmings

Lemmings
Format Amiga
Utvecklare DMA Design (Rockstar North)
År 1991

För tjugo år sedan utvecklade en liten skotsk studio, som tio år senare skulle bli kända som skapare av gangsterepos, ett pusselspel befolkat med små långhåriga varelser helt utan självbevarelsedrift. Det var som Woodstock, fast med en muspekare. Att försöka rädda livet på de små liven genom att dela ut rätt färdigheter vid rätt tidpunkt blev snabbt oerhört vanebildande. Själv satt jag otaliga timmar och knepade på, och jag lyckades till och med övertala min mellanstadielärare att låta mig sitta och skriva ut långa lösenordslistor på klassrummets dator. Ja, ett tag var jag som besatt och jag ropade nog bokstavligen ”Oh no! More Lemmings” när expansionen med det namnet kom ut. Lemmings var en genial spelidé som aldrig egentligen har överträffats, och förutom del två lyckades DMA aldrig göra det bättre utan att krångla till det i onödan. ... Läs hela texten

Den ultimata Metal Gear-prylen

Ibland är det tur att jag inte gillar vissa spelserier, för då skulle det vara ännu dyrare att vara jag. Ta till exempel den här mastodontversionen av Metal Gear Rex, från Metal Gear Solid. Tillverkad av ThreeA Toys och släpps i januari, 42 centimeter hög och med ett pris på mellan 400 och 500 dollar kommer den att bli det läckraste som står på två ben. Dessutom kommer den att ha belysning och en liten Snake-figur, och den färdiga versionen kommer förstås att vara målad.

Men ändå… hade jag de där pengarna att slösa skulle den vara ett givet köp trots att jag spelat varken trean eller fyran, och sen skulle det bli en showdown mellan Alucard och Rex i hyllan. ... Läs hela texten

Transmogrifierad till tusen

Jag återvänder till Azeroth, inte för att ge mig på Deathwing (även om det verkar möjligt att det blir av någon gång det närmaste året, tack vare Raid Finder), utan för att fixa till min utrustning. Transmogrifiering är äntligen här, något som jag har längtat efter mer eller mindre från första dagen.

Helt optimalt är det inte. Jag skulle verkligen vilja kunna använda delar från andra rustningsklasser, för att ge min krigare den långrock hon borde ha. Och det är väldigt lamt att det inte går att kopiera utseende från exempelvis en main hand och en off hand till två one hand, annars hade min worgen sprungit runt med världens mest överdimensionerade närstridsvapen nu. Men överlag tillåter det helt plötsligt massvis av roliga kombinationer och inte bara samma gamla två standardset från Cataclysm. ... Läs hela texten

Bubble Bobbles kavalkad av ruttna spelomslag

I år fyller Bubble Bobble 25 år, och som det äldsta spelet på min personliga topp 10 verkar det inte ha åldrats en dag. Att bubbla och bobbla sig igenom 120-nånting banor tillsammans med en kompis för att sedan besegra ondskan med vänskapskraft blir aldrig någonsin gammalt och är det något spel jag ser fram emot att lägga riktigt mycket tid på i åldersdomshemmet så är det nog Bubble Bobble.

Bub och Bob är också klassiska spelhjältar som är nästan lika ikoniska som Mario och Pacman för oss lite äldre spelare. Därför tycker man att det borde vara enkelt att sälja spel med dem. Men av någon konstig anledning är Taito praktiskt taget oförmögna att göra några vettiga omslag. Nog för att det finns horribla exempel både i Street Fighter, Mega Man och Suikoden, men det är ändå undantag. Bubble Bobble-serien och dess spinoffs Rainbow Islands och Puzzle Bobble bjuder tillsammans på några av spelvärldens absolut värsta exempel på hur en sinnesslö grafisk designer och några totalt inkompetenta beslutsfattare kan göra sitt bästa för att sänka en serie. ... Läs hela texten

Smarta pixeltricks i King of Fighters XIII

Nu har jag äntligen kommit igång med King of Fighters XIII, och intrycken hittills är goda. Det här är verkligen spelet som King of Fighters XII hade kunnat vara om det var färdigt. Men om vi bortser från spelbarhet och innehåll är det faktiskt en sak som är riktigt imponerande: pixelgrafiken. Till skillnad från Capcom (som bytt till tredimensionella modeller helt nu) och Arc (som blandar handritade men enklare sprites med 3D-bakgrunder), för att inte tala om Vanillaware och Skullgirls-utvecklarna som sysslar med en sorts Flash-animeringar av handmålade bilder, jobbar SNK envist med gammaldags pixelpetande. Det är en konst med många nackdelar och en himla massa arbete, men också en alldeles egen stil som fortfarande inte går att efterlikna i 3D. ... Läs hela texten

Superstörig kontobegränsning i Vita

Ju närmare Playstation Vita kommer sin premiär desto fler irriterande detaljer dyker det upp. Nu har det avslöjats att man bara kan ha ett användarkonto aktivt på den, inklusive det material som är kopplat till den regionen. Det innebär att två spelare inte kan dela på samma Vita (som att man till exempel kan ha två inlogg på Playstation 3 och spela varandras spel så länge kontona finns kvar), men för oss världsvana spelare innebär det framför allt att man inte kan köpa material från flera olika affärer. ... Läs hela texten

Äntligen mer Queen i Rock Band

Och innan jag packar ihop efter en lång kväll ute med arbetskamrater (och ännu mer dans) måste jag bara kommentera nästa veckas uppdatering till Rock Band 3: äntligen kommer ännu ett maffigt paket med Queen-låtar. Jag funderade just när jag laddade ner allt jag har sedan förut, varför det heter Queen Extravaganza Pack 01. Nu kommer alltså nummer 02, som innehåller följande:

• Queen – “Seven Seas of Rhye”
• Queen – “Stone Cold Crazy”
• Queen – “I’m in Love With My Car”
• Queen – “You’re My Best Friend”
• Queen – “Long Away”
• Queen – “Bicycle Race”
• Queen – “Don’t Stop Me Now”
• Queen – “Radio Ga Ga”
• Queen – “The Show Must Go On” ... Läs hela texten

Sista delen i PC-följetongen (hoppas jag)

Så var en toktyst 80 mm-fläkt inköpt och monterad, och så startar jag… och inget hörs. Men blåser gör det. Utmärkt. Med det så är PC:n klar för tillfället.

Även en Playstation 3 Slim är inköpt. Den futtiga hårddisken på 320 gigabyte plockade jag förstås ögonblickligen ut för att byta ut till den på 500 gigabyte jag monterade i den förra. Den på 320 ska nu säljas och den gamla på 60 åkte tillbaka till det döda ekipaget.

När jag ändå hade maskinen på bordet passade jag på att försöka öppna den. Med nyinköpta (och hur dyr blev inte den här dagen?) torx-mejslar fick jag upp locket och skådade det inre höljet. Även det gick loss efter en massa pillande, och det allra heligaste låg öppet, inklusive Bluray-spelaren som åt upp min skiva. Men där tog det sen stopp. För att få upp höljet på Bluray-spelaren behövs superputtiga fyrkantsstjärnmejslar, som jag inte heller har, och nu börjar det kännas som att det inte är värt att blåsa så mycket mer pengar för att få ut en skiva för 79 kronor. ... Läs hela texten

Radioaktiva illblå Transformers-muffins

Det är mer stor tveksamhet jag kryssar för kategorin ”Mat” på den här bloggen, men det känns närmast. En av attraktionerna på Auto Assembly Europe 2011 var specialimporterade Hostess Cakes, som mer eller mindre är ett amerikanskt Delicato, det vill säga hemska vacuumpackade sliskgrejer som oftast är tre månader äldre än bäst-före-datum. Anledningen till att en av arrangörerna hade tagit sig tid att skaffa fram dem var förstås att det var kakor med Transformers-tema.

USA är lite fascinerande på så sätt. Varje gång en hyfsat stor, hyfsat barnvänlig film lanseras så förvandlas hela landet till en enda stor reklamkampanj. Det går inte att gå in på Ica (eller vad de nu har där borta) utan att stöta på godis, flingor, yoghurt, läsk, mikromat, glass, ja praktiskt taget allt som innehåller socker, som är specialpackat och omgjort för att passa in någorlunda på den aktuella kampanjen. Här i Sverige brukar det inskränka sig till en speciell matlåda med Göta Kanal-tema, eller just nu Pucko-dryck med Tintin på framsidan. ... Läs hela texten