Transformers MPG-09 Super Ginrai – eller Masterpiece Powermaster Optimus Prime

Jag har skrivit nog om den komplicerade relationen mellan Super Ginrai och Powermaster Optimus Prime. Det är i princip samma figur oavsett. Men nu är den här efterlängtade figuren äntligen på plats. Han levereras i en rejäl låda fullproppad med tillbehör som jag aldrig kommer att använda och som drar upp priset ytterligare någon hundring, men så brukar det ju vara med Masterpiece-utbudet.

Till skillnad från de första tre Masterpiece Optimus så är det här den första med två robotformer. Precis som originalet från 80-talet kan Optimus förvandlas direkt från själva lastbilen till robot. Trots att det här är nästan fyrtio år senare så används samma märkliga lösning. Fronten på lastbilen hamnar på ryggen, och Optimus bröstkorg med vindrutor och grill är nya delar. Han har också samma framträdande vita kalsonger. I fordonsform är hela figuren egentligen samma storlek som originalet, men han är förstås extremt mycket mer detaljerad och poserbar. Faktum är att det nästan går till överdrift. Det märker jag när jag ska förvandla tillbaka honom till lastbil, för det är väldigt många små bitar som ska petas ihop på exakt rätt sätt. Jag ser inte heller riktigt poängen med att ha honom separat, för Powermaster Optimus Prime tillbringade större delen av tiden i kombinerad form. ... Läs hela texten

Akira populärast i Virtua Fighter

Sega har haft en omröstning på sin nya officiella Virtua Fighter-discord. Där kan man ju förvänta sig att deltagarna är mer engagerade än genomsnittet, men resultatet var ändå lite oväntat.

  1. 11.06% (137 votes) – Akira Yuki
  2. 8.23% (102 votes) – Aoi Umenokoji
  3. 7.83% (97 votes) – Vanessa Lewis
  4. 7.59% (94 votes) – Sarah Bryant
  5. 7.51% (93 votes) – Goh Hinogami
  6. 5.97% (74 votes) – Jacky Bryant
  7. 5.89% (73 votes) – Kage Maru
  8. 5.73% (71 votes) – Pai Chan
  9. 4.60% (57 votes) – Wolf Hawkfield
  10. 4.28% (53 votes) – Jean Kujo
  11. 3.95% (49 votes) – Lei-Fei
  12. 3.95% (49 votes) – Brad Burns
  13. 3.71% (46 votes) – Lion Rafale
  14. 3.63% (45 votes) – El Blaze
  15. 3.55% (44 votes) – Shun Di
  16. 3.39% (42 votes) – Jeffry McWild
  17. 3.39% (42 votes) – Eileen
  18. 2.99% (37 votes) – Lau Chan
  19. 2.74% (34 votes) – Taka-Arashi

Även om Akira är och förblir postergrabben så har han alltid varit svårspelad, även om svårigheten är aningen överdriven. Men uppenbarligen är han fortfarande extremt populär. Det som är mer oväntat är att mina favoriter Aoi och Vanessa ligger så högt upp. Jag hade alltid intrycket att jag var den enda som spelade Aoi, även om jag då och då sprang på en annan spelare. Hon är ju extremt icke-traditionell … genom att vara extremt traditionell. Men uppenbarligen är det fler som har god smak. Kul också att Vanessa är så högt upp, hon är väldigt kul att spela med sina dubbla stilar. ... Läs hela texten

Lego Super Mario Standard Kart

Lego Super Mario-temat har pågått i flera år nu, och kanske har det blivit lite enahanda. De har redan funnit släppa nyutgåvor av de tre spelfigurerna Mario, Luigi och Peach, och det finns flera varianter av Yoshi i olika färger, Toads, Bowser, alla kidsen och i princip varenda större fiende, plus förstås en uppsättning Donkey Kong-figurer.

I början av 2025, parallellt med att Lego gör en stor satsning på Formula 1 i sina övriga serier, så är temat också Mario Kart. De släpper en hel uppsättning karts för flera figurer inklusive Donkey Kong själv (som jag funderar på att också skaffa eftersom jag aldrig köpte hans stora dyra set). Det här är dock ett lite annorlunda set i serien. Det följer med en Toad i racingdräkt, men huvudsyftet är att använda den ursprungliga digitala Mario-figuren. ... Läs hela texten

Årets spel 2024

Ska jag vara riktigt petig så släpptes faktiskt Baldur’s Gate 3 under 2024 i sin fysiska version, som jag köpte till PC. Så årets spel 2024 är detsamma som 2023. Slut på artikeln. Men ärligt talat är det svårt för något annat att jämföra sig, och jag har spelat det överlägset mest även i år. Annars var 2024 ett ganska blekt år vilket också återspeglade sig i andra, mindre prestigefyllda listor än denna. Visst är det kul att spel som Metaphor: ReFantazio får tillfälle att synas i såna sammanhang, men det hade troligen inte hänt om spelbranschen hade varit i bättre skick. ... Läs hela texten

Evercade: Data East Arcade 2

B-Wings
Det här tidiga shoot’em up:et från 1984 har inget med Star Wars att göra. Det verkar ha ett ganska smart system där man bygger upp sitt skepp med nya delar, men tyvärr är det ohyggligt svårt att komma någonvart. Det går också att dyka ner på ett lägre plan, men det hela är alldeles för oöverskådligt. 1/5

Crude Buster
Året är 2030. Efter att New York förstördes i en kärnvapenattack för tjugo år sedan har ruinerna styrts av ett gäng beväpnat med futuristiska vapen och muterade monster: Big Valley. Men nu är det dags att skicka in två biffiga typer som kan spöa alla: Crude Busters. Handlingen är sensationellt ostig och spelet är ungefär likaså. Det är ett beat’em up, men istället för det typiska perspektivet är det här rakt från sidan. Spelkontrollen är extremt styltig, men Crude Buster får mycket charm av att nästan allt går att plocka upp och slåss med eller kasta – lyktstolpar, tunnor med radioaktivt avfall, övergivna bilar och förstås själva fienderna. Det är macho-pucko på ett sätt som får Duke Nukem att framstå som höjden av självmedveten coolhet, och värt att spela om inte annat för att påminna sig om att på 90-talet tyckte man faktiskt att sånt här var asballt. 2/5 ... Läs hela texten

Evercade: Toaplan Arcade 4

Även om det redan finns tre Toaplan-samlingar, så var det minst sagt oväntat att del 3 och 4 skulle släppas inom bara några veckor från varandra. Den här fjärde utgåvan innehåller ännu fler mer blandade spel, men också några till av Toaplans klassiska shoot’em ups.

Dogyuun
Dogyuun är ett typiskt sådant. Det släpptes parallellt med Truxton II, och det har samma sorts detaljerade grafik och kreativa bossar. Faktum är att det känns ännu lite coolare, och faktiskt lite mer lättillgängligt än till och med Vimana som var tänkt att vara lite enklare. Det har visserligen också checkpoints, men fiendernas rörelsemönster och skott känns lite mer överkomliga i det här spelet. Annars är det tämligen rättframt: skifta mellan fyra olika vapen genom att plocka upp uppgraderingar i rätt färg, och samla på dig tillfälliga smartbombs som gör enormt mycket skada i rätt ögonblick. Det här är inte ett spel jag har hört talas om förut, men det känns som en bortglömd klassiker. 3/5 ... Läs hela texten

Evercade: Toaplan Arcade 3

Jag har lyckats ignorera de första två Toaplan-samlingarna. Min erfarenhet säger mig att de äldre spelen inte passar mig – de är sådär gammaldags omöjliga och inte ens genom att stoppa in ett oändligt antal virtuella femkronor kommer jag vidare. I den här samlingen finns dock flera av Toaplans senare spel, strax innan de splittrades till ett flertal klassiska utvecklare som Cave, så det borde vara spel som jag har lättare att uppskatta.

Batsugun och Batsugun: Special Version
Vi börjar starkt med de här två titlarna, som i princip är samma spel i grunden. Special Version är aningen mer förlåtande men går också att spela igenom flera gånger på raken med nya varianter, vilket gör det till den egentliga enda versionen man behöver. Det här var det första bullet hell-shoot’em up:et, och mycket av det som senare skulle prägla Caves fantastiska shmups fanns redan här. Jag testade nyligen konverteringen av Saturn-spelet, som i sin tur samlade båda de här varianterna. Saturn-versionen var egentligen snäppet bättre, och rensade bort en del slowdown. Eftersom det här är arkadutgåvorna så är det bitvis småhackigt vilket är lite störande, som om spelet går i 59 fps. Men det är fortfarande ett riktigt bra spel, och det har i princip inte åldrats på 30 år. Även om jag föredrar en del av Caves titlar så är detta en sann fröjd. Och även om du kan nöta dig igenom spelet genom att bara stoppa in nya låtsaspengar, så är det en gigantisk utmaning att lära sig att klara det på en enda femkrona. Det fungerar också tekniskt sett lika bra till Super Pocket, men där blir den pyttelilla skärmen en begränsning, det är helt enkelt svårt att se alla skott i tid. Där tror jag dock att Evercade EXP har en stor fördel eftersom man kan spela spelen i vertikalt läge. Det skulle jag också rekommendera till detta spel. 4/5 ... Läs hela texten

Virtua Fighter 5 REVO är ännu snyggare

Nyligen var det beta på Virtua Fighter 5 REVO, och jag hann köra ett sextiotal matcher med Aoi och Vanessa. Och det kändes bättre än någonsin. Kanske är det för att jag spelade direkt på min datormonitor istället för på TV:n, men det kändes ännu mer precist än förut. Och det är förstås fortfarande kanske världens bästa 3D-fightingspel, men nu bara aningen ombalanserat. Kanske var det inbillning, men Aoi kändes starkare. Hon har generellt fått små justeringar som gör hennes attacker lite mer kraftfulla, och den allmänna sammanslagningen av viktklasser gör att hon inte fladdrar iväg i luften så fort Wolf andas på henne. ... Läs hela texten

Recension: Castlevania: The Dominus Collection

Jag trodde länge att Konami aldrig skulle orka ge sig på DS-vaniorna. Nog för att det är kul att kunna tjäna pengar på att ge ut gamla spel igen, men eftersom alla tre byggde på att använda två skärmar och en del pekfunktionalitet skulle det krävas en gnutta arbete för att släppa dem på andra format. Och jag trodde inte att Konami var beredda att lägga ens en gnutta arbete på det.

Men så var det inte, och The Dominus Collection är till och med mer genomarbetad än så. Det är egentligen lite märkligt hur skärmarna är upplagda. I normalläget hamnar den faktiska spelskärmen lite på sniskan. Det finns andra alternativ, men inte egentligen något bättre. Och efter att ha spelat ett tag så vänjer jag mig. Det är också väldigt befriande att hela tiden kunna se spelinfo och en karta på sidan, för de här tre spelen bygger väldigt mycket på både utforskande och att samla grejer från olika fiender. Jag tycker också att de kom undan problemen med pekskärmen på bra sätt. Så på det hela taget är de här versionerna strålande. I paketet finns också lite annat godis som en musikspelare och lite artwork och sånt. ... Läs hela texten

Lord of the Rings: War of the Rohirrim var okej

Det är ett känt faktum att Lord of the Rings: War of the Rohirrim existerar mest för att Warner Bros skulle behålla rättigheterna till filmer baserade på Tolkiens verk. Så istället för att dra igång ett dyrt jätteprojekt för att göra sisådär tre filmer med superfeta datoreffekter, så valde man att göra en anime. Det var oväntat men inte helt orimligt. Det finns ju massor av animerade Star Wars-serier, och hela Animatrix-projektet gick ju ut på ungefär den grejen. Sen hävdar jag bestämt att anime kan vara minst lika bra som någon ordinarie spelfilm – särskilt om man heter Hayao Miyazaki eller Makoto Shinkai. ... Läs hela texten