Battlefront VR – underbart är kort

Att köpa ett helt fullprisspel för ett pyttelitet VR-uppdrag är i vanliga fall rätt extremt, men när fullprisspelet för tillfället råkade kosta 149 kr kändes det mer motiverat. Så jag drog hem de cirka 45 gigabyten och gratistillägget för att göra det som man egentligen alltid har drömt om – att åka X-vinge.

Och ja, det levererar. Inte särskilt länge, men ändå. Bara att sitta i cockpit och se sig omkring är världens nördfest. Det är knappar och spakar överallt, och vänder man sig om i stolen sitter förstås en R2-enhet där. Sen bär det av ut i rymden och ett kort (cirka 15 minuter) men intensivt uppdrag. ... Läs hela texten

Dynasty Warriors 9 öppnar världen

Under en stor presentation som även innefattade Koeis nya ”Koei Warriors” som blandar massor av figurer från deras olika spel, så presenterades också Dynasty Warriors 9. Och det är faktiskt något helt nytt den här gången, eller så är i alla fall tanken. Det nya spelet ska ha en öppen karta som sägs representera hela Kina, men tar man den nyheten med en rejäl nypa salt så lär det ju ändå röra sig om en komprimerad version. Spelet ska i alla fall skapa nya sätt att kriga, och verkar faktiskt äntligen dumpa den gamla generationen. Format är inte utannonserade, men ett tekniskt avancerat japanskt spel borde innebär Playstation 4, med möjligen en Xbox One-version i väst. ... Läs hela texten

Unholy Night – nytt fightingspel till SNES

Med Nintendo 64, Gamecube, Wii och snart Wii U döda och begravda skulle man kunna tycka att det finns modernare format att släppa retrospel till. Men nej då. Snart kommer Unholy Night, ett sprillans nytt fightingspel utvecklat till SNES! Bakom utvecklingen står folk som har jobbat med några av SNK:s höjdartitlar, och det är en seriös produktion som kommer att släppas på 32 megabit stora kassetter, om än troligen inte licensierade sådana.

Fast även om det ser rätt hyfsat ut så kan man fråga sig vad poängen är. Det har släppts mängder av indie- eller lågbudgetfighters till andra format, såsom Melty Blood eller Yatagarasu. Med SNES begränsar man sig väldigt mycket, inte minst när det gäller lagringsutrymme för sprites. Men å andra sidan finns det säkert ett visst nöje i att utmana sig på det sättet. Och man kan inte direkt säga att konkurrensen på formatet är särskilt stor längre. ... Läs hela texten

Valkyria Revolution kommer till Europa

Goda nyheter. Den fristående (andliga) uppföljaren till Valkyria Chronicles, spelet som hittills har kallats Valkyria: Azure Revolution, kommer till Europa under det smidigare namnet Valkyria Revolution. Det är Deep Silver som publicerar och spelet kommer att släppas under våren.

Även om de har övergett den gamla historien och spelstilen (detta är en parallell tidslinje och mer action än strategiskt rollspel) så är jag väldigt förtjust i designen och stilen, så jag vill definitivt ge det en chans. Och så är det ju fortfarande Sarah Alainn som sjunger ledmotivet vilket aldrig är negativt. ... Läs hela texten

Yooka-Laylee dumpar Wii U

Yooka-Laylee, den Kickstarter-finansierade andliga uppföljaren till Banjo-Kazooie är fortfarande på gång att släppas under 2017 någon gång, men nu har utvecklarna gått ut och uttryckligen meddelat att Wii U-versionen inte blir av. Istället är man i ”samtal med Nintendo” om en version till Switch, men innan Nintendo officiellt börjar prata spel så kan inte heller Playtonic säga något.

Och det vore väl ändå den bästa lösningen, och jag hoppas att IGA gör samma sak med Bloodstained, något som har antytts tidigare. Jag vet att det finns folk som donerade pengar för att få en Wii U-version, men det var snart två år sedan när Wii U levde åtminstone i teorin. I mitten av 2017 kommer den att verkligen vara stendöd och inte ens Nintendo låtsas längre. Det kan inte finnas några Wii U-ägare som inte tänker köpa antingen Switch, Xbox One eller Playstation 4 (eller som inte redan har gjort det), som absolut måste ha Wii U-spelet. Och även om Playtonic skulle lägga en stor del av sin budget på den versionen så skulle den bokstavligen bara vara till för den handfull som fortsätter tjurar. Visst, skulle bli hyfsat samlarvärde på det, men det skulle också innebära en stor förlust för Playtonic, och kanske hindra dem från att göra nästa spel. ... Läs hela texten

Recension: The Last Guardian

Rubriken här ovanför trodde jag aldrig att jag skulle skriva. The Last Guardian har en historia som nästan saknar motstycke. Men samtidigt kanske vi inte borde vara förvånade. Ico var ett PSone-spel som var alldeles för ambitiöst för hårdvaran och försenades för att släppas på Playstation 2 istället. Shadow of the Colossus var praktiskt taget ett Playstation 3-spel fullproppat med tekniker som skulle bli standard för generationen därefter. Och nu har vi alltså The Last Guardian som aldrig, aldrig hade gått att genomföra i det här skicket på förra generationens hårdvara. ... Läs hela texten

Lyssna-klart-faktorn i min musiksamling

Jag tillhör den där generationen som vägrar att ge upp min musiksamling. Det kanske är smidigare att strömma musiken, men jag trivs utmärkt med att äga min musik och göra precis vad jag vill med den, oavsett vad någon tjurig artist, utgånget abonnemang eller trilskande internetanslutning vill göra åt saken. Men allt är inte noggrant utvalt låt för låt eller album för album. Mycket är rippat från något spel eller bara dumpat in hela skivan när jag egentligen bara ville ha en låt. Så när jag känner för lite blandad musik och bara kör shuffle på hela samlingen (i WinAMP – förstås) så får jag bläddra förbi mycket dynga. ... Läs hela texten

Lite mer Groove i tillvaron

För ett och ett halvt år sedan inhandlade jag den fantastiska nytolkningen av Protectobots – Hot Spot, First Aid, Blades, Streetwise och … Rook – som tillsammans bildar Defensor. En av de större bristerna då, och något som Hasbro antingen medvetet eller omedvetet klantade till sig med, var att samtliga av de första Combiner Wars-figurerna bytte ut en klassisk medlem mot en nykomling. Här fick vi alltså Rook. Men i Japan satsar Takara mer på samlare och på originalkänsla, och satte ihop en egen Groove, som raskt blev extremt eftertraktad. Och lite senare kröp också Hasbro till korset och släppte figuren som alla ville ha. Eller så hade de planerat det från början och är bara ett ansiktslöst, girigt storföretag. ... Läs hela texten

When Marnie Was There

Så var det dags till slut. Den sista långfilmen från Studio Ghibli släpptes häromåret och jag har inte haft någon brådska att se den. Men nu beställde jag en rad filmer och en av dem var When Marnie Was There.

Regissören Hiromasa Yonebayashi är en relativ nykomling, men hans förra film Arrietty tillhör mina favoriter. Den här är också baserad på en bok, och påminner om många tidigare Ghibli-filmer som Whisper of the Heart eller From Up On Poppy Hill. Tolvåriga Anna, en enstöring som gillar att teckna, åker ut till släktingar på landet för att kurera sin astma. Där hittar hon ett övergivet gammalt hus och möter den mystiska Marnie, som blir hennes första riktiga vän. ... Läs hela texten

Jag vet att jag inte borde, men …

Namco-Bandai gör det igen. De har uppdaterat Project Soul, hemsidan för Soul Calibur-serien, och slängt ihop en trailer som nämner alla spelen (förutom, lämpligt nog, Soul Calibur Legends). Och så tänds ännu ett litet hopp om att det faktiskt kommer ett nytt spel och att inte pachinko är framtiden för Siegfried och Mitsurugi.

De har krånglat till det lite för sig. Även om det här 20-årsjubileet är lite malplacerat så vill de nog gärna få fram något nytt det här året, men samtidigt har de tydligt visat att de inte vill prata om andra fightingspel förrän Tekken 7 är släppt. Om det inte heter Pokken förstås, för Pokken-fans skiter i andra fightingspel. Nu är Tekken 7 nästan här, så jag hoppas att de äntligen kan få tummen ur. För det första, jag bryr mig inte om Tekken och kommer aldrig att göra det. Och för det andra, även om jag gillade Tekken så skulle inte ett nytt Soul Calibur som släpps om ett år stoppa mig från att köpa Tekken 7 nu. ... Läs hela texten