Jag brydde mig egentligen inte om Bison när han hintades i slutet av Charlie-trailern, men … de har jobbat med honom. Bara en sån sak som att han numera har en lång rock, det passar den gamla diktatorn utmärkt. Och spelmässigt verkar han ha en massa nya tricks i rockärmen, åtminstone jämfört med hans gamla vanliga, trista själv. Mycket trevligt. Däremot är det en liten besvikelse att vi inte får en hint om nästa figur. E3 nästa, då?
Ett av förra årets bästa spel, Dark Souls II, har precis släppts i en uppdaterad version till Playstation 4 och Xbox One, och i samma veva fått en uppfräschad version till PC med lite nytt innehåll. Trots att en stor utgivare står bakom, så bedömdes det att vi skulle behöva betala extra för PC-versionen även om vi ägde den gamla. För det var ju ändå ett ”nytt spel” med DirectX 11 och allt.
Snart kommer ett annat av förra årets bästa spel, Divinity: Original Sin, att släppas i en uppdaterad version till Playstation 4 och Xbox One, i och samma veva får vi en uppfräschad version till PC med en massa nytt inklusive split screen, handkontrollstöd, mer röster och nya uppdrag. Och trots att en pytteliten utgivare som bekostade spelet via Kickstarter står bakom, så bedöms det att vi får PC-versionen gratis om vi ägde den gamla. Trots att det är ett ”nytt spel” med DirectX 11 och allt.
Koji Igarashi har avslöjat sitt nya Kickstarter-projekt. Bloodstained: Ritual of the Night kommer att vara ett 2.5D-actionspel till PS4, Xbox One och PC, och kommer att föra vidare precis allt vi gillade med Castlevania. Det har också ordentliga likheter med Order of Ecclesia. Huvudpersonen Miriam har drabbats av en alkemistförbannelse som sakta förvandlar henne till kristaller som påminner om glasmålningar. Hon måste därför kämpa sig genom ett mystiskt slott skapat av hennes före detta vän Gebel, beväpnad med ett svärd som även fungerar som piska.
Hyfsat motvilligt fick jag tillfälle att spela Mortal Kombat X häromkvällen, och jag kan ju passa på att analysera min upplevelse. Inte för att det kommer att påverka någon. Det finns två sorters spelare: de som gillar Mortal Kombat och överhuvudtaget inte kan förstå några invändningar mot det, och som seriöst anser det vara att spel i klass med genrens giganter. Och så de som bara skakar på huvudet och sysslar med något annat.
Mortal Kombat X är större än någonsin och är fullproppat med figurer (även innan man börjar ge sig in i DLC-träsket). Produktionsvärdena är det inga större fel på. Som om det inte räckte med alla figurerna har alla också tre varianter som ersätter ungefär hälften av specialattackerna. Det blir inte lika uppstyltat som vapenskiftningarna i Deadly Alliance, men fortfarande en väldigt stor skillnad för hur man spelar respektive figur. Nu gjorde jag inte direkt några noteringar, men exempelvis Kenshi har både en stil där han skickar ut projektioner som gör uppercuts eller dyker ner uppifrån, och en stil där han själv gör uppercuts och har ett teleporteringsgrepp som jag vill minnas en gång tillhörde Sektor.
Nästan från ingenstans (det utannonserades i höstas men jag missade det helt) släpps Toren nästa vecka på PC och Playstation 4. Det är utvecklat av brasilianska Swordtales och har tydlig inspiration från Ico, men också från spel som Heavenly Sword och Papo y Yo (och möjligen lite Brothers). Jag vet inte om jag är hundraprocentigt förtjust i stilen, men det ser onekligen lite speciellt ut. Det släpps en hel del udda spel för nerladdning numera och många är tyvärr inte särskilt bra. Men det här lär vara värt ett försök, särskilt eftersom det kommer att kosta under hundralappen. I väntan på Rime åtminstone …
Fem dagar efter det oväntade beslutet att börja sälja moddar till Skyrim kommer ett lika oväntat besked: Valve viker sig för anstormningen av klagomål och tar bort tjänsten. Det är märkligt av flera skäl. Dels är det konstigt att det gick så snabbt. Vi pratar mindre än två arbetsdagar för att komma fram till den här förändringen och avveckla det hela. Och dels är det märkligt att Valve, som är ett gigantiskt företag med stenkoll på sina användare, försökte införa en tjänst som så uppenbart var oönskad. Brukar man inte åtminstone köra någon sorts kundundersökning innan man hittar på sånt här?
Valve har precis öppnat möjligheten för skapare av moddar till Bethesdas Elder Scrolls: Skyrim att ta betalt, genom en ny funktion på Steamworks. Trots att villkoren inte är jättebra (kreatören får bara behålla tjugofem procent medan Valve (och förmodligen Bethesda) tar tre fjärdedelar) har folk flockats till tjänsten och det finns nu massvis av sätt att lägga mer pengar på spelet än vad det kostade till att börja med.
Totalbiscuit har förstås redan diskuterat fenomenet och jag håller i stort med om hans synpunkter. Det är i grunden bra att det går att tjäna pengar på moddar, vilket kan leda till fler ambitiösa projekt som slutändan utmynnar i spel som Counter-Strike eller DotA. Det ska påpekas att Skyrim har fått moddar som mer eller mindre har innehållit hela nya kampanjer. Men frågan är hur Valve tänker hantera – eller inte hantera – problem med inkompatibilitet, moddar som slår ut varandra, stulna moddar som säljs av någon annan, och det allmänna problemet med upphovsrätt. Även om Bethesda är med på noterna är det inte alls säkert att inkopierade modeller från andra spel är särskilt okej. Det finns också en stor, brännande fråga kring just Elder Scrolls: hur är det med alla skumma sexmoddar?
Elaka tungor sade att Dark Souls II inte var i närheten av lika bra som sina föregångare. Med en hatkampanj som nästan saknar motstycke är det nästan beklämmande att ge sig in i en diskussion och mötas av samma trötta klyschor. Det gnälls om sämre grafik än i de första presentationerna, det gnälls om att vapen inte håller lika länge (för evigt) som i föregångaren, det gnälls om att världen inte är ihopkopplad på kluriga sätt utan spretar ut åt olika håll. Det gnälls helt enkelt väldigt mycket. Saken är att de där elaka tungorna har fel. Dark Souls II är inte, subjektivt, lika bra som föregångaren, men det är snubblande nära ibland.
Jag är imponerad. När det blev tal om en upphottad konsolversion så var den högre upplösningen och bilduppdateringen det som alla såg fram emot. Visst stod det också i listorna: ”uppdaterade fiendeplaceringar”, ”förändrad AI” och ”uppdaterade föremålplaceringar”, men då reflekterade jag inte så mycket över det. Kanske skulle det bli lite som New Game+, att det har tillkommit någon fiende här och där.
Efter cirka tio timmar i Dark Souls II: Scholar of the First Sin känns det snarare som ett helt nytt spel. Det är betydligt lättare att räkna upp de saker som inte har förändrats. Redan från första steget in i Things Betwixt märker jag småsaker som att en av tutorialsektionerna har blockerats tills vidare. Sen promenerar jag in i Forest of the Fallen Giants och blir raskt uppäten av ett troll. En sak som inte har förändrats är den märkliga räckvidden på vissa attacker. Nåväl.
Under Playstation 2-eran måste jag ha testat cirka en fantasiljon plattformsspel. Känns det som i alla fall. Kanske var det bara ett tiotal. Men det de hade gemensamt var ett brinnande behov att vara hippa på något sätt, och de misslyckades ofta totalt. Legend of Kay var möjligen ett undantag, om inte någon tycker att det är superhippt med en kampsportande tiger. Jag vill minnas att det var en lite mer actionfylld Zelda-klon, och så mycket mer minns jag inte. Ett sånt här spel som man totalt glömmer och som aldrig någonsin dyker upp på listor över generationens bästa spel, som, typ, Shatterhand på NES.