Vi har vetat namnet på nästa modulhus ett tag, Detective Agency. Men nu har det dykt upp en bild på det, och det är rätt oväntat (förutom att det visar sig heta Detective’s Office). Det består av två separata byggnader men verkar inte vara isärtagbart. Istället skapas en väldigt charmig ojämnhet mellan den lägre byggnaden, med en biljardhall och själva detektivbyrån, samt frisörsalongen med lägenheter ovanpå. Det är också fyllt med nya bitar: särskilt framträdande är saxarna (som dyker upp 2015 i Friends- och Elves-set) och tydligen flera varianter på den ihåliga runda 1×1-plattan.
Tio klassiska favoritkompositioner
Jag lyssnar rätt mycket på symfonimusik, men oftast i modern tappning, som i soundtracks. Men det här är ju en av världens äldsta genrer, så det finns ju onekligen en del gamla hits av gubbar som Grieg och Beethoven. Jag har en hel del favoriter, men det är ofta svårt att hålla koll på stycken med namn som ”Symfoni Nr 40 i G Moll: Allegro”. Vissa är relativt etablerade som Beethovens femma (som jag för övrigt inte är så förtjust i eftersom den är stressande), men för en icke insatt är det rena grekiskan. Så för att både göra klart för mig själv vad det är jag gillar, och för att ge er lite tips om bra musik, här är min lista över de tio bästa.
Lego Modular MOC: Tea Garden Café
The thing about Lego is that while you’re building one thing, you get inspired to build another thing. While I was finishing Fancy Suites, I started thinking about making another building, based on one of my very first sets, Tea Garden Cafe with Baker’s Van. I had quite a lot of the parts needed, but as it often turns out with these things, I eventually made a bunch of orders both from Lego and Bricklink to get exactly what I needed. So while it’s a much smaller building than Fancy Suites, there’s still a lot of stuff in here.
Halvt lurendrejeri med Queen Forever
Förhandssnacket om Queen Forever sade att det var en ny skiva med helt nya låtar, tidigare aldrig släppta. Det stämmer, men bara nätt och jämnt. Queen Forever innehåller tre nya låtar, men i övrigt är det helt och hållet ett samlingsalbum. Det har ett fokus på ballader och innehåller en hel del mindre sönderspelade låtar som inte var med Greatest Hits-skivorna, som ”Long Away”, ”Lily of the Valley”, ”Las Palabras De Amor” och ”Too Much Love Will Kill You”. Om man redan äger alla originalskivorna är det inte mycket nytt. Vissa av låtarna har klippts om (”Lily of the Valley” följer ursprungligen direkt på ”Flick of the Wrist”) men ljudmässigt kan jag inte höra någon skillnad på min anläggning på låtarna som anges som remastrade 2014, till skillnad från 2011-versionerna på den senaste CD-releasen.
Recension av Lego The Hobbit – The Lonely Mountain
Det här efterlängtade setet släpptes i oktober inför den tredje filmen, men helt uppenbart tillhör det här setet scener från den andra. Eller egentligen kanske inte. Att Dvalin och Balin är där tillsammans med Bilbo är väl en sak, men vad gör Fili och Kili där? Jag vill minnas att de var i Sjöstad hela tiden medan Smaug var kvar i berget. Hur som helst är det kanske inte konstigt att de fem huvuddvärgarna (de här plus Thorin, som är med i ett annat set) får lyxa till det med uppdaterade kostymer medan resten är kvar i sina gamla paltor. Med tretton figurer var det nog osannolikt att Lego skulle göra varianter av allihop, särskilt eftersom The Hobbit-legot verkar ha gått halvknackigt.
Köpvarning för Assassin’s Creed
Jag har egentligen inte följt Assassin’s Creed: Unity sedan premiärvisningarna så egentligen bryr jag mig inte, men ändå är det beklämmande i vilket uselt skick som Ubisoft har slängt ut spelet på marknaden. Recensionerna hittills talar sitt tydliga språk – om man vet hur man ska tolka dem. Det här är ett mastodontprojekt som borde vara strålande, men recensionerna ligger och skvalpar runt 6,5/10. Och det märkliga är att alla tycks ha olika subjektiva synpunkter. Det är inte tillräckligt innovativt, det har en trist huvudperson, det är enformigt, det har långa laddningstider.
A closer look at Lego Smaug
The images of The Lonely Mountain, Lego’s flagship set for this part of The Hobbit, leaked early. And they were rather disappointing. Many had expected to get a huge, brick-built Smaug to dwarf (heh) the greatest Ninjago dragons. That didn’t happen. Instead we got a maxifigure that seemed to be a slight remold of the generic Castle dragon released last year, and another Lego The Hobbit Wall ™. Not to mention that the price was way higher than sets with similar piece counts, like the Mines of Moria. Disappointment all around, mostly.
The Hobbit: The Desolation of Smaug – förlängda versionen
Kritiken mot The Desolation of Smaug har inte varit nådig. Som vanligt i internetsammanhang blir alla helt plötsligt experter. Som när Bioshock släpptes och tusentals kommentatorer började snacka objektivism och Ayn Rand, och förmodligen för första gången i sitt liv nämnde art deco. Trendfrasen i Desolation-kritiken var tveklöst ”GoPro-sekvenserna”. På något sätt kunde tusentals tittare sitta där i biosalongen och njuta av fantastiska Red-kamerasekvenser i 48 rutor i sekunden och sen med en örns synskärpa peka ut exakt var det klipptes till billiga GoPro-filmade bitar som följaktligen (förstås, eftersom det är internet) förstörde hela filmen. Vi snackar om ett par klipp på några sekunder. Jag kan inte heller gärna klaga på Tauriel, som praktiskt taget är en av mina egna Sagan om Ringen-figurer med nytt namn. Jag försöker inte säga att The Desolation of Smaug är fläckfri, för det är den inte. Jag försöker bara säga att de makalösa Lord of the Rings-filmerna också hade enstaka tekniska brister som inte på något sätt förtog helheten.
Overwatch – superhjälteshooter från Blizzard
Vi visste att Blizzard skulle utannonsera något nytt på Blizzcon, men absolut inte vad. Svaret är Overwatch, en färgstark multiplayershooter där de olika karaktärerna har superkrafter. Tänk Infamous korsat med Team Fortress, typ. Och det kommer snart, redan 2015. Det ser redan väldigt varierat ut, med ett gäng extremt olika figurer med olika rörelsemönster. Det är inte helt omöjligt att detta bygger på resterna av Titan.
Nu är väl inte en förstapersonsskjutare det mest originella men på samma sätt som Nintendo med Splatoon har Blizzard gjort något annorlunda. Karaktärerna känns ännu mer unika än i Team Fortress och har rejält med personlighet redan nu. Det är förstås svårt att säga hur balansen kommer att fungera i ett sånt här spel, och risken finns att alla använder ”den bästa”, men från ett mindre inbitet perspektiv ser det riktigt kul ut. Och så finns det en dvärg som heter Torbjörn. Bara en sån sak.
Problemet med Share Play
Jag har inte ens hunnit testa Share Play-funktionen på Playstation 4, som låter vänner och bekanta hoppa in som spelare två eller helt enkelt ta över handkontrollen, vart de än befinner sig. Det var en av de mer fascinerande funktionerna vid premiärvisningen och något som verkligen kändes next-gen, men nu när den är här så är jag märkligt nog inte lika engagerad.
Kanske beror det på att det finns några inbyggda begränsningar. På samma sätt som med bildtagningsfunktionen kan utvecklare tagga delar av spelet som icke tillåtna. I förhandssnacket lät det som en möjlighet att begränsa spoilers, och det har även använts för att blockera bilder som tas från betaversioner, som med Bloodborne. Fair enough.
