Rösta på Tekken x Street Fighter

1 svar

Rostern till Street Fighter x Tekken är ju klar och där blev det många trevliga överraskningar, särskilt när DLC släpps senare med Guy, Elena och Dudley. Men nu börjar Namco varva upp inför sin tolkning av spelet, Tekken x Street Fighter, och vill ha förslag på figurer via sin Facebook-sida.

Själv röstar jag på Baek, Jun, Lei, Paul och Yoshimitsu. Där har vi de enda figurerna jag egentligen brytt mig särskilt mycket om (Asuka vore kul men om Jun är ett alternativ så hellre henne). På Street Fighter är det värre, och där måste jag nog vara lite taktisk. Chun-Li och Ken är förstås självskrivna, och jag vill inte nödvändigtvis ha Hugo eftersom han redan var med i SFxT. Samma sak med Rolento, och Rose som jag inte tror skulle fungera så bra i ett Tekken-spel. ... Läs hela texten

Omkopplat och klart

Lämna ett svar

Nu är Neo-Geo-systemet monterat och klart i mitt arkadkabinett och jag har provkört alla spelen. Eftersom jag redan mer eller mindre har förstört utsikterna att någonsin få igång Virtua Fighter 3 i det här kabbet igen så plockade jag ut både ljudförstärkaren och själva spelet tillsammans med en ganska redig sladdhärva. Då fick jag plats att kunna skruva fast MVS-kortet ordentligt, trots att en av plastfötterna hade fastnat åt fel håll och inte gick att skruva loss på grund av en strippad skruv. ... Läs hela texten

Och så var det slut på Dark Souls…

1 svar

Med viss hjälp, det ska erkännas. Den sista sträckan fick jag hjälp i coop praktiskt taget hela vägen, förutom på Gwyndolin och Bed of Chaos. Men nu är Dark Souls besegrat och jag kan äntligen släppa det. Visst är det ett skönt spel på många sätt och jag ångrar inte de sjuttio timmarna jag har lagt på det, men… Ornstein & Smough… Sen’s Fortress… Catacombs… rullande skelett… Bed of Chaos… spöken i New Londo Ruins… invaderande fantomer… Blighttown… Stray Demon… bågskyttarna i Anor Londo… basiliskerna… CAPRA DEMON… att tappa 11 Sunlight Medals för att man blev invaderad just när man försökte byta dem… ... Läs hela texten

Nu ska det bli Neo-Geo i arkadet

Lämna ett svar

Den senaste utgiften i mitt arkadliv anlände idag. Ett stycke Neo-Geo MVS-system modell MV-1AX anlände idag, tillsammans med sex sprillans nya Sanwa-knappar. De gröna knapparna ska jag byta ut (och så köpte jag två extra som reserv) när jag har fått ett nytt överdrag till kontrollpanelen, som är beställt från Hong Kong.

Fast huvudsaken är ju att jag kommer att kunna spela Neo-Geo i mitt arkadspel. Jag har ju en trave spel liggande som bara väntar, inklusive Last Blade 2 som jag är ruggigt sugen på. Nu ska jag bara reda ut kabelhärvorna och plocka ut Virtua Fighter 3 så jag har plats att skruva upp Neo-Geot på en av sidorna. Kassetterna sitter nämligen som berget och det blir segt att hålla på att byta om jag måste dra ut allt varje gång. ... Läs hela texten

Recension: Journey

1 svar

När jag sätter mig för att recensera Journey är det med vissa förbehåll från utvecklarna. Jag känner mig lite som Pippin när han klev in i Denethors sal tillsammans med Gandalf. ”Att berätta om A vore oklokt. Och nämn inte B eller C. Säg inget om D heller. Det är nog säkrast att du inte säger något alls.”

Jag förstår dem. Allt jag hade sett av Journey var oändliga sanddyner och någon enstaka ruin. Jag visste att jag var någon sorts vandrare och att man skulle kunna komma att möta andra på vägen, inte mer. Att avslöja vad som faktiskt händer vore en rejäl otjänst mot de som fortfarande inte har spelat det. ... Läs hela texten

Det dyraste spelet någonsin?

Lämna ett svar

Det har länge varit en etablerad sanning att den europeiska versionen av Kizuna Encounter till Neo-Geo är ett av de ovanligaste och dyraste spelen som finns. Det uppskattas att bara 15 exemplar av en produktion på 100 såldes, och att resten skeppades tillbaka till Japan för att tömmas och ersättas med något annat spel. Följaktligen finns bara en handfull kända exemplar i samlarvärlden och senast verkar ett exemplar ha gått för 19000 dollar.

Nu är Kizuna Encounter däremot passé. En ny helig graal har dykt upp. Tydligen existerar minst två exemplar av en amerikansk utgåva av Sonic Wings 3 eller Aero Fighters 3. En före detta SNK-anställd ska ha hittat spelen. Ett av exemplaren ska ha sålts för 30000 dollar. Smaka på den. 30000 dollar. Till och med med dagens låga valutakurs är det tillräckligt för en splitterny bil. Tonk, en känd samlare på Neo-Geo.com fick tag på spelen och sålde ett av exemplaren vidare. ... Läs hela texten

Recension: Everybody’s Golf

Lämna ett svar

Ny Playstation-konsol, nytt Everybody’s Golf. Det börjar bli tradition nu. Och tradition är något som utvecklarna Clap Hanz håller hårt på. Förutom högre upplösning och snyggare modeller skulle det här precis lika gärna kunna ha varit det golfspelet jag körde på min PSP för sisådär sju år sedan.

Men å andra sidan är det precis så jag vill ha det. Everybody’s Golf är vansinnigt enkelt att sätta sig in i men ohyggligt svårt att bemästra, och därför det perfekta bärbara spelet. Att ställa sig på tee och drämma iväg ett par bollar med det beprövade trepunktsslagsystemet och traggla sig fram till hålet tar bara någon minut och var och en av spelets nio- eller artonhålsrundor tar inte längre tid än en normal stadsbusstur. Och hela tiden låser man upp nya prylar att köpa för att antingen förbättra sitt spel eller göra sin figur lite snyggare. Det gör det hela än mer beroendeframkallande. ... Läs hela texten

Nu börjar resan…

1 svar

Egentligen hade jag tänkt recensera Everybody’s Golf och börja testa lite Rayman Origins idag, men det får vänta. Recensionskod för Journey damp nämligen ner och det går före det mesta, inklusive mat, sömn och möjligen att andas. Är Journey lika magnifikt som Flower? Snart vet jag och senare i veckan vet du.

300 toppspel #45: Mirror’s Edge

Lämna ett svar

Mirror’s Edge
Format PC/360/PS3
Utvecklare DICE
År 2007

Ett tag var EA världens bästa utgivare, efter att på kort tid ha gett ut Crysis, Orange Box, Rock Band och Mirror’s Edge. Att satsa på ett förstapersonsspel nästan utan skjutande var modigt och gav oss ett av den här generationens mest unika spel, men trots ett fantastiskt flyt i spelkänslan och en design som saknar motstycke blev Mirror’s Edge ingen större framgång. Det spelar ingen roll för mig. Faiths höjdskräcksframkallande resa var bitvis frustrerande och aningen opolerat, men det gav oss en helt ny variant på en beprövad genre. Ge mig en uppföljare nu, och låt designern formge våra städer i framtiden! ... Läs hela texten